Jag tror att en av anledningarna till att jag aldrig riktigt lyckats gå ner i vikt är att jag fullkomligt saknar tålamod. Precis som så väldigt många andra överviktiga är jag ofattbart lat och vill ha en quick fix. Vips så ska tio kilo försvinna och så ska man vara glad och lycklig. Riktigt så jävla enkelt är det ju inte. Och det har tagit mig alldeles för lång tid att inse det. Nu har jag å andra sidan insett exakt hur jävla absurt det är att förvänta sig att det ska vara lätt. Vem fan har påstått att det skulle vara enkelt? Det är hårt jävla jobb att försöka gå ner. Det är jobbigt som fan och man frågar sig ständigt och jämt varför man ens gett sig in i leken. På flera veckor ser man inga som helst resultat för att kanske efter ett halvår passa i en storlek mindre. Problemet tror jag är att de flesta överviktiga gör misstaget att sätta sina prestationer i relation till resultaten. Och då man upplever det som ett öde värre än döden att behöva springa en kvart, vill man också att den där kvarten ska löna sig och som genom ett under göra att valkarna från ryggen försvinner som genom ett trollslag.
Jag har dock slutat tänka så där. När det är som jävla jobbigast och en liten del av mig inte vill annat än lägga av så säger en annan del av mig att jag helt och hållet får skylla mig själv. Att det är jobbigt som fan nu får jag fan ta då jag i åratal proppat i mig godis, kakor, läsk, popcorn, chips och godsaker. Det är bara att bita ihop. Och precis likadant tänker jag när gottegrisen kommer smygande och tycker att jag väl ändå borde kunna unna mig en glass, en ckokladbit, en bakelse, en bulle. Näe, det är ju det du inte kan för då kommer du bara gnälla över hur jobbigt det är att träna bort den där bullen.
Jag är besatt av kalorier. Ett kilo är ca 7 000 kalorier. För att förbränna ett kilo måste man alltså förbränna 7 000 kalorier. Det behövs ingen Nobelpristagare för att räkna ut att om jag under ett normalt spinnpass förbränner ca 500 kcal i bästa fall, så måste jag träna som en jävla idiot för att förbränna ett kilo i veckan, eller par kilo i månaden. Det är såna tankar jag måste uppta min hjärna med för att behålla fokus på vad det är jag eftersträvar. Det är tråkigt som fan och gör mig emellanåt gråtfärdig men jag vet att jag ska lyckas. Jag måste.
måndag, september 15, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar