Fuck vad jag hatar att bo på korridor. Hatar det. Verkligen verkligen verkligen hatar det.

I onsdags när jag tack och lov jobbade, var det återigen möte för att komma fram till hur städningen av köket och de gemensamma utrymmena ska gå till. Något vi måste ha minst en gång per termin, och på vilka vi ALLTID, varenda jävla gång sedan jag först flyttade hit för alldeles för länge sedan bytt system, till följd av att den föregående inte funkat. Men, vill jag påpeka.Inte för att de förhållningsregler på något sätt varit komplicerade, svåra eller krångliga, utanför att mina grannar genom alla tider har varit korkade, lata och ouppmärksamma. Det är därför vissa länder behöver diktatur. Invånarna är helt enkelt för jävla korkade för att kunna ta egna inititiv, och alldeles för lata för att på egen hand lyckas få något gjort, och då finns ingen annan lösning att låta en söndra och härska ihjäl dem. (Jag skämtar bara, och jag vet att det förmodligen inte ens är roligt, eller att jag har en väldigt människorföraktande typ av humor men vad fan ska jag göra åt det?)

Vi har alltså tillämpat alla möjliga lösningar, vilket börjar få mig att tro att korridoren kanske är ett socialpsykologiskt expriment, men då den drivande för dessa ständiga förändringar är en KTHare som är mer än lovligt studentikos, så till den milda grad att han faktiskt skrämmer mig med sin blotta uppenbarelse, så är det föga troligt. Han sätter upp vad han själv tycker är jätteroliga, underhållande,fyndiga städregler med "the kitchen lepracorn" som avsändare, där en punkt går ut på att man ska känna tillfredställelse i ett välförättat värv, samt där han känner behov av att påpeka att reglerna är utformade under demokratiska former ( bara för att förudmjuka dem som hade mage att säga ifrån), och annan bullshit. Och nu är dessa anslag prydda med en bild där samtliga boende på korridoren utom undertecknad står och pekar där rubriken lyder " We want you...to clean the kitchen". Vardagsfascism i ett pyttelitet passivt aggresivt paket mycket snillrikt förpackat för att ingen ska våga säga emot.

Församlingens senaste snillrika idé är att den vars tur det är att städa också har till uppgift att diska den disk som kan ha samlats i diskhjon under veckan. Och, som lappen på mitt köksskåp så klart förklarade, borde det ju inte finnas någon disk där då ju alla tar sitt ansvar, men om det var så att någon inte gjorde det, ja, osis grabben, då är det du som får ta skiten. Lovely! När det nu var min tur att städa så låg så klart en tallrik som jag lagt där i diskhjon och väntade på att jag skulle ta i för kung och fosterland. Om det inte vore för att tallriken låg där för att någon av dom här lågdjuren som jag lever jämsides med "diskat" den och ställt den i diskstället med randen efter risgrynsgröten långt ifrån bortgnuggad. Att jag då ska diska denna tallrik är liiiiite för mycket begärt. Tilläggas bör att det är KTHare är den enda som äter risgrynsgröt. Och det är säkert han som "diskat" alla dom andra smutsiga tallrikarna jag fått nobba här nu i dagarna tre.

Jag skulle alltså städa, och sen när jag städat klart, skulle jag enligt föreskrifterna få min städning godkänd av den som stod näst på tur på städschemat. Det är ju så att man storknar! Och hur jag ska kunna städa utan diskmedel, utan Vim, med en äcklig jävla mopp som enda hjälmedel, det är beyond me! Men jag knackade pliktskyldigt på hos en av mina grannar och sa att jag städat varpå hon beskådar golvet och krasst konstaterar att det redan blivit smutsigt, som om det vore mitt fel, och sen kollar fläktfiltren ytterst noggrant och undrar hur jag fick dem rena.
Men jag kommer få mitt moment to shine, den dag då någon av mina stackars grannar måste få mitt medgivande när dom städat köket. I will raise hell!