Jag tycks inte kunna få nog av Cityakuten. Eftersom jag de senaste veckorna varit dömd att jobba kvällar har jag, trots att jag en gång svor en ed med mig själv att inte slå på tv:n innan klockan sex, tillåtit mig själv att sitta och glo på denna fram till nu odödliga tv-serie. För sista säsongen är ju på g. Jag kommer gråta floder och åter floder. Faktum är att jag bli lite lätt tårögd bara av själva tanken på att inte få återse mina favoritläkare, mina favoritsköterskorna, min favoritpersonal på mitt favorit tv-sjukhus.

Det bör påpekas att jag följt Cityakuten sedan jag var femton. Idag är jag 26. Tänker jag efter kan jag sätta egentligen allt som jag varit med om de senaste åren i relation till vilken säsong av Cityakuten det hände till. Jag flyttade till mamma under gymnasiet och hon hade inte kabeltv ( ja det är sant jag levde med bara skogstv i tre år, och jag kan berätta om det, så då försökte jag kolla när jag kunde hos pappa. Vilket väl kanske hände på sin höjd en gång per termin då jag var och hälsade på under skolloven.

Sen flyttade jag till Stockholm och hade inte själv någon tv överhuvudtaget i ett halvår eller så. Bodde på ett HBV eller LBV eller vad fan det nu kallas för, hem där dom hade ett gemensamt tv-rum. Där kunde jag kanske, om ingen annan sa emot, eller om ingen annan bara för att jävlas med mig skulle sätta sig på tvären, få se Cityakuten.

När jag sen flyttade till mitt nuvarande boende började jag jobba, och hade inte möjlighet att ta hänsyn till Cityakutens sändningstid, som alltid varit och förmodligen alltid kommer vara måndagar 21.00 och missade därför den säsong som går att beskåda på trean nu.

Och som jag har det nu, gör det egentligen inte så mycket att jag missade en säsong här eller där. Då trean inte tycks vilja göra något annat än visa repriser, har jag ju all tid i världen att komma ikapp. Vissa avsnitt har jag redan sett både en och två, kanske till och med tre gånger, men det gör inget. För som jag sa i inledningen, jag kan helt enkelt inte få nog.