The art of blickmobbning

Till att börja med är det två olika saker att blickmobba någon, samt att ignorera någon helt och hållet. Bara så det inte råder några som helst tveksamheter om vad som är vad.

Ignorerar man någon, och gör det bra, så ska det helst inte märkas att man gör det med mening, man gör det bara helt utan ansträngning, och när dom frågar varför så kan man skaka oförstående på huvudet och säga att dom nog inte ska inbilla sig något och att dom verkar överdriva sin egen betydelse om dom för en sekund tror att man verkligen skulle ta sig den tid och ork som det innebär att medvetet försöka ignorera dem. Men oftast blir de människor man väljer att ignorera, på grund av sin konflikträdsla, än mer mesiga av att man gör just det, att dom inte ens för en sekund vågar fråga sig varför man gör det( läs vad dom gjort för att förtjäna en sådan behandling), att de aldrig för ens en sekund skulle slå dem att fråga om man de facto gör det. Även nonchalerandet är en konst, där målet är att verkligen göra det fullkomligt omedvetet som bara total likgiltighet inför offret ifråga möjjliggör. Något som också bara kommer sig av en väldigt lång och utdragen process av ignorerande. Inte sällan, de få gånger man av någon olycklig händelse råkar möta sitt offers blick, komibnerar man ignorerandet med blickmobbning, men i bästa fall försöker man stirra på människan ifråga som om människan inte existerar, vilket ju personen av vilken anledning det nu än må vara, ju inte heller gör.

Så till blickmobbandet.För att verkligen kunna göra det krävs en blick som verkligen tillintetgör den man betraktar, samt att man kan kombinera denna blick med lika delar förakt och motbjudan. Få mästrar denna konst lika väl som fjortisbrudar. Inte sällan är dessa fjortisbrudar också toppmobbare av rang, men även svenssonbrudar som alla tror gott om vet mer än väl hur man på bästa sätt blickmobbar livet ur någon som råkat ta på sig en vad dom tycker är ful tröja. Dessa ögonjävlakukjänare är dom värsta människorna som finns. Bara för att dom är så jävla välanpassade är det ingen som för sitt liv skulle våga tänka tanken att dom i själva verket är äckliga små fascister. But they are. Inte för att jag förstår vad man om möjligt har för jävla anledning att bli en subba då man växt upp med världens bästa föräldrar i världens tryggaste område och bara blivit kolossalt bortklemad under hela sin uppväxt. Är det såna personer som är vad man i dagligt tal kallar sociopater?

En annan grupp i samhället som tycks ha gjort blickmobbandet till lite av sin grej är tanter runt pensionsåldern. Dessa skulle jag vilja påstå är de i särklass bästa blickmobbarna som finns, då deras förakt alltid förblir fullkomligt genuint, medan fjortisarnas alltid är precis på gränsen till överdrivet. Och med den ärlighet som gammtanterna blickmobbar är dom svåra att överträffa, för att dom gör det nästintill fullkomligt omedvetet. Att dom ändå kan klassificieras som blickmobbare beror på att jag ändå anser att det är vad dom gör, när dom stirrar ut en stackars oskyldig människa. Det enda man har att svara med då är att mobba dom lika mycket tillbaka, eller fullständigt ignorerar dem.