Tja, hur är läget?

Ja, innan jag svarar på den frågan undrar jag om du verkligen vill ha ett uppriktigt svar, eller om du bara frågar för att inbilla dig själv att du faktiskt bryr dig? Orkar du verkligen med min en och en halv timme långa utläggning om hur mitt liv för tillfället suger stor fet hästballe? Eller hoppas du helst på att jag inte ska ta din uppmaning på allvar, utan precis som alla andra bara säga okej, och sen vandra vidare?

Jag börjar bli uppriktigt less på det här hyckleriet. Jag vet att man inte orkar lyssna på folks misslyckanden, och att frågan förmodligen oftast är ställd i all enkelhet, som ett modernt goddag. Men personligen frågar jag med hopp om ett uppriktigt svar, och låter i annat fall bli. Det är väldigt dumt av mig att förutsätta att alla andra tänker likadant, men jag orkar inte ta ansvar för att dom med sin fråga inte orkar ta till sig mitt svar. Då har dom i alla fall lärt sig något. Att som man ropar får man svar.