tisdag, september 16, 2008

När jag gick högstadiet hade min skola en minst sagt fascistoid tävling som gick ut på att samtliga elever fick rösta på den snyggaste killen respektive tjejen i varje årskurs. Det här var i mitten på 90talet och långt innan Snyggast.se. Vem som startade denna tävling vet jag inte, men jag vet att den när jag började där hade flera år på nacken eftersom det fortfarande pratades om vissa tjejer, minst tre år äldre än mig, som blivit valda till skolans snyggaste när dom gick där. Mest prestige låg i att bli vald till skolans snyggaste under alla år man gick där, alltså såväl i sjuan, åttan som i nian. Då kunde ingen komma och säga att man inte var snygg. Rollen som snygg var befäst för all evig framtid. Jag förmodar att tävlingen kom till som en lokal variant av Miss Universum, med den oh så jämställda tvisten att även vi tjejer fick välja snyggaste killar.

Tävlingen var väldigt omhuldad och mycket omtyckt av drottningbina på skolan. Så fort någon pratade om att slopa tävlingen så blev det vilda protester. När det sen visade sig att killarna i nian inte hade smak nog att låta den tjej som förväntade sig att vinna gå segrande ur striden om vem som var sjuans snyggaste tjej så surnade det till rejält hos en väldigt liten klick tjejer som sen ägnande resten av högstadietiden åt att ständigt trakassera den här tjejen. Tyckte synd om tjejen då, men tycker det var rätt åt hon som hade väntat sig att någon annan skulle vinna att någon äntligen tog ner henne på jorden. Absurt nog visade tävlingen att skönhet, även om det så är i en sexuellt frustrerad femtonårings ögon, verkligen ligger i betraktarens öga. Det går inte att förutsäga eller skapa förväntningar kring vem man tror ska vinna en sån här tävling.

Så här i efterhand, flera hundra år klokare, häpnar jag över att ingen satte stopp för den här tävlingen. I synnerhet att inga föräldrar sa ifrån. Det är, om man tänker efter, helt sjukt. Antingen var föräldrarna, de som brydde sig om att ta en aktiv del i Sörböleskolan, fullt upptagna med att komma fram till hur man skulle få eleverna att sluta springa på OBS och snatta på lunchrasterna, samt försöka få idioterna i nian som snott blodprovsnålar från sjuksyster att lämna tillbaka dem. Inte på att fatta ett beslut kring att inte låta en tävling av det här slaget äga rum.

Tack och lov så var det ändå några elever ( läs jag), som tyckte att tävlingen föll på sin egen orimlighet, och när jag gick i åttan beslutades därför att tävlingen skulle försvinna. Vilket den också gjorde.

Inga kommentarer: