Min mamma, pingstvännen som gick och blev neohippie, har ett rosa häfte författat av en viss Lauren L Hay, som går ut på att alla småkrämpor är symptomatiska. Ont i ryggen, något tynger dig. Illamående, du är rädd. Och mensvärk, ja det beror som genom en guds försyn på att du inte accepterat att du är kvinna och vad det är att var kvinna. Du har inte omfamnat sin kvinnlighet. Ja men så skjut mig då. Jag försöker och försöker och försöker. Det är så uuuuuunderbaaart att vara kvinna. Det är så uuuuuuunderbaaaart att vara fertil. Det är så underbart så. Åh, vad jag är tacksam, glad och lycklig över att vara kvinna.

Iaf. Bara för att känna efter exakt hur jävla underbart det är att vara kvinna tänkte jag denna mens låta bli att ta värktabletter. Verkligen lära känna smärta. Eller lära mig hur jag ignorerar den på allra bästa sätt. För ont har och jobbigt är det. Men om jag försöker omfamna min kvinnlighet så kommer det nog inte vara så farligt.