Fuck vad jag blir less på folk som blandar ihop svaghet med sårbarhet. Mest provocerad blir jag för att det här tycks vara den förhärskande uppfattningen, och något jag växt upp med. Jag förstår liksom inte när folk ska fatta att det krävs enorm styrka för att överhuvudtaget våga tänka tanken på att visa sig sårbar. Att vara svag är något helt väsenskilt från sårbar, snarare något jag förknippar med någon som inte alls orkar känna, eller ta till sig sina känslor,eller för den delen våga uttrycka dem. Det är svagt. Inte att vara sårbar.