Igår på väg hem från dansen ( jag dansar två sommarkurser) mötte jag två helt underbara barn på Dag Livs.Dom gick och sjöng en låt som i stort går " Vad vore livet utan..." och så fyller man på själv med vad som faller en in.Vilket ungarna gjorde.Typ allt dom gick förbi kom med i ramsan.Vad vore livet utan bröd.Vad vore livet utan mat.Vad vore livet utan kött.Vad vore livet utan glass.
Detta gjorde mig så ofattbart glad på ett sånt där sjukt fånigt sätt.Att det kan vara så lätt att bli så glad för något så litet.Det gör mig lika häpen varje gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar