Kärlek vid andra ögonkastet

På nationaldagen, precis klockan halv två, när jag steg på tunnelbanan i Västra skogen, såg jag den i särklass snyggaste killen jag skådat på mycket mycket länge. Vi pratar svag i knäna,fjärilar i magen snygg.Obeskrivligt snygg snygg.Men framförallt med en sån där stolthet och utstrålning som gör mig helt skakig. I de få minuter jag hade chansen att vila ögonen på honom vågade jag knappt titta åt hans håll. Så snygg var han. När tåget kom till Fridhemsplan satt han kvar medan jag steg av. Och nu två veckor sedan så upptäcker jag att jag ständigt letar efter honom. Varje gång jag kliver på Blå Linjen scannar min blick vagnen, perrongen, tåget, allt i jakt på den här mannen. Vad jag ska göra när jag träffar honom igen vet jag inte, men träffa honom det kommer jag.