Oavsett om det så är ett ligg, någon man dejtat, eller till och med varit ihop med, så är det lika jävla jobbigt varje gång den andra lyckas hinna träffa någon ny först. Det svider alltid som fasen. För mig handlar det alltid om att jag får vad som känns som en neverending hangup.Att bli avvisad is not my cup of tea helt enkelt.En del av mig vägrar lyssna, och resonerar som så att den här människan måste ha missat något, jag är ju fullkomligt oemotståndlig, hur kan människan i fråga inte se det? Och så inleds projektet "upptäck hur oemotståndlig jag är". Hangupen handlar inte nödvändigtvis om att man ens är intresserad, det är bara det att jag inte klarar av känslan av att förlora kontrollen, dvs vara den som blir avvisad, jag vill vara den som avvisar. Allt annat får mig att känna mig underlägsen och sånt går inte för sig.
Hursom.Förr eller senare så ser man människan med någon annan och har man fortfarande en hangup, då på grund av avvisandet inte så mycket på grund av att man fortfarande är intresserad, så visar det sig alltid vara någon som är asstråkig och inte på långa vägar lika snygg som en själv. Och det så klart rent objektivt. Inte alls ur ett avvisat, bitterfitta subjektivt sätt. Inte alls. Man frågar sig bara gång på gång på gång vad han ser hos henne?
onsdag, juni 18, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar