New Amsterdam

Jag tycker, så här efter att ha sett tre avsnitt, att New Amsterdam är sjukt sorgligt. Här har vi en kille som levt i 400 år och sett sina nära och kära åldras och dö ifrån honom, och även om han väl älskat dom som man älskar någon man tror man älskar, så har han också vetat att alla de kvinnor han stött på aldrig varit den rätta. Det går inte att låta bli att tycka att han är rätt jävla iskall som ändå, fast han vet att han bara gillat dem lite lite grann, i jämförelse med den där kvinnan som ska komma och se till så att han börjar åldras, inleder förhållande på förhållande med kvinna efter kvinna som uppenbarligen tycks avguda honom.Hur kan han leva med sig själv egentligen? Svaret är väl att det inte hjälper att inse att han inte kan det, han får ta det onda med det goda, han kan ju inte gärna ta livet av sig.

Den här bilden av honom som iskall och okänslig förstärks så klart av att det är den där förbannande danska knölen från Underbar och älskad av alla som spelar huvudrollen. Det är ändå behjärtansvärt att se hur han ändå sörjer dem han mist, men samtidigt som han inte verkar låta sig upptas helt av det, på ett sätt som å andra sidan kan uppfattas som minst sagt arrogant.

Det är verkligen synd att det inte blev mer än en säsong av den här serien, och det vågar jag säga innan jag sett alla avsnitt. Jag tycker den bygger på en intressant historia, även om tillbakablickrna allt som oftast blir lite väl blödiga, och inte sällan känns helt gjutna vad gäller scenografi.