Shitty Chiclitt

Jag har läst ett par av Denise Rudbergs böcker och efteråt har jag alltid frågat mig själv varför. All den där tiden jag lagt på att läsa dessa minst sagt mediokra alster har gjort att jag utvecklat ett djupt förakt för Denise Rudberg herself.

Hon intervjuas i senaste numret av Filter, och får där ge receptet på en framgångsrik bästsäljare.Jag kan inte låta bli att skratta åt det hela. För hennes böcker är verkligen inte bra.Och att tro det bara för att folk läser dem, ja det är att ljuga för sig själv.

Språket i hennes böcker är oftast rent ut sagt förjävligt.De första två böckerna, Väninnan och 37 eller vad den heter,är bägge en plåga på grund av sina många korrekturfel.Faktum är att jag flera gånger undrade vem hon var släkt med, eller vem hon knullat, då ingen vettig människa skulle vilja ge ut den här sörjan om det inte vore för det ena eller det andra. Och ändå har kvinnan mage att kalla sig succéförfattare. Lite självinsikt skulle nog inte skada.

Jag är inte helt emot chiclitt, men det betyder inte att jag är beredd att läsa vad skit som helst som ges ut. Jag är fullkomligt övertygad om att det går göra bra, välskriven chiclitt även om det i Sverige bara egentligen finns en som lyckats. (Mats Strandberg). Jag kan till och med köpa att handlingen ofta kretsar kring ytliga saker som shopping, intriger och relationer, saker som jag upplever som minst sagt tomma, men då blir det så mycket mer uthärdligt om det är välskrivet också. Är det inte det, blir det istället rätt snart det motsatta.