Jag har precis läst ut Henrik Bromanders andra serieroman Tidigt på morgonen.Om hans första, Hur vi ser på varandra, var bitvis djupt sorglig, så är uppföljaren inget undantag.Den är om möjligt ännu svartare,och mycker mer tragisk på sina ställen. Med lågmäld röst och djupt svårmod återberättar ett flertal karaktärer historier ur sina egna liv.Det är en man som bor på Stora Mossen, ett naturreservat, en annan man häktad för att ha utnyttjat sin dotter som läsaren får möta då han sakta men säkert kommer till insikt om sitt brott, och personligen tycker jag just den historien var den i särklass jobbigaste, men också bästa.
Bromanders serier är ändå på något absurt sätt roliga emellanåt.Det finns ett visst mått av komik bland allt det där svarta, som gör det uthärdligt. Teckningarna är oftast förhållandevis enkla men lyckas ändå förmedla så mycket, vilket jag upplever är mycket beundransvärt.Även om Tidigt på morgonen inte är vad de flesta av oss förknippar med serier, då den är så pass svart, är den helt klart läsvärd, och kanske en ganska omskakande sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar