Nätdejtning ( en saga i flera delar)

Hej mitt namn är Eveliina och jag nätdejtar. ( HEJ EVELIINA)

Det är nämligen lätt hänt att allt det där hängandet på diverse dejtningsajter snabbt utvecklas till en drog. I takt med att tvåsamheten utvecklats till en religion, eller en ideologi om man så vill, så har jakten på kärlek,och därmed också vad folk tycks tro lycka, kommit att bli en minst lika viktig sysselsättning som vanliga livsnödvändiga funktioner som att äta,dricka och sova. Det har nästan kommit att ersätta ens vanliga arbete.Att hitta en partner, och därmed också garantera sig själv en lycklig framtid, är av högsta prioritet. För så är det.Säger man att man är singel tittar folk lite medlidsamt på en och tycker synd om än.Ibland försöker dom intyga en att man förr eller senare kommer hitta kärleken, att det säkert FINNS NÅGON FÖR EN DÄRUTE, eller så blir dom bara så obekväma att dom helt enkelt byter samtalsämne.

Det här är mitt första problem med att tvåsamheten är så starkt normerad i vårt samhälle.Det förutsätts helt enkelt att man som singel skulle vara fasligt mycket olyckligare än vad de i förhållanden är. Jag läste för några månader sedan en artikel som på allvar gav tips på hur man bäst njöt av sitt singelliv, som ju underförstått kan vara en sådan plåga. Men vad har jag missat? Jag känner inte att det fattas mig något, även om jag kan medge att det vore kul med någon som fanns där för mig i alla väder oavsett hur hårt det blåste.Men.Och det är ett stort jävla men.Jag vägrar låta min lycka vara beroende av om jag är i ett förhållande eller inte.Skulle den vara det skulle vore det en ren och skär tragedi.Jag tror att jag är min egen lyckas smed och att då låta mig själv bli ett offer för omständigheterna, genom att projicera min lycka på ett framtida förhållande,det funkar inte.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur dom som säger att det finns någon där ute resonerar heller.Jag känner mig som Miranda i SATC. Jaha han finns där.Ojdå, där försvann han, det var visst någon annan som hann före, bäst att jag snabbar mig nästa gång.För det låter ju så absurt.Sen säger dom direkt efter, tänk att den fanns, den stora kärleken? Ja, men vad är det som säger att du inte gick miste om din andra,eller tredje,eller fjärde stora kärlek för att du råkade träffa han som du tror var din stora kärlek. Om jag går på dejt med Mr Niceguy idag och blir upp över öronen förälskad kanske jag inte går på den där klubben imorgon och då kommer jag ju missa Mr Even more of a niceguy. Men inbilla ni er att ni har träffat den stora kärleken, det verkar ju funka utmärkt för er.Jag önskar bara att ni slutade tycka så synd om mig som inte gör det.