Sex i stan ( spoilervarning)

Igår, efter att killen jag inte kommer ihåg namnet på som jag skulle dejta glömt bort mig och ursäktat det med att han var stressad, tröstade jag mig själv med att gå och se Sex and the city filmen.Egentligen var jag för arg för att gå ut överhuvudtaget, jag vet att det brukar sluta med att jag lipar mig till sömns, men jag tänkte att filmen kanske först kunde muntra upp mig, sen kunde jag hög på det gå ut själv, bara för att ge han jag inte kommer ihåg namnet på ett gigantiskt fuck you.

Filmen började verkligen asdåligt.Manuset den första kvarten, ja kanske till och med tjugo minutrarna verkligen toksög.Berättarrösten was back.Och så skulle man i ett försök att få med sig alla som inte sett serien( vem som inte sett serien som går och ser filmen är för mig en gåta) så klart presentera alla. Blä vad dåligt det var.

Men sen tog det sig, även om filmen verkligen lider allra mest av att vara fruktansvärt ojämn. Det och alla dessa ständiga klädbyten, som inte är trovärdiga för fem jävla ören, får mig att vilja kräva pengarna tillbaka.Dom går gata upp och gata ner utan att säga något, bara för att producenterna ska kunna visa upp fyra nya outfits. Pinsammast av allt vara alla återföreningar med Samantha, som gick ut på att alla började gallskrika och kindpussas. Man ba eh? Men jag kan ändå inte låta bli att avundas Carrie som har såna vänner.Det är verkligen få förunnat.

Jag har aldrig tyckt att Carrie och Big ska gifta sig.Varför ska dom gör det för? Om någon kan leva med att inte vara gifta är det dom två.Men så fick ju också Carrie lite av sin egen medicin också, och det är jag ganska glad över.Sättet som hon sårade Aidan på var minst sagt förjävligt, och att då bli lämnad på altaret av Big, ja, thats just karma talking. Och karma är ju en fet jävla fitta, det vet vi väl alla vid det här laget?

Jennifer Hudsons rollfigur kändes inte heller helt solid.Hon kan inte agera.Eller inte bra eller trovärdigt i alla fall. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite klyshigt att låta henne komma där med sina jordbundna ideal och tala Carrie tillrätta.Köper det inte.

Gjorde filmen mig tillräckligt hög för att gå ut? Näe, men tillräckligt sugen på att gå ut för att jag skulle tvingas möta en mycket gammal bekant som jag gjort mitt yttersta för att undvika, och som tack och lov nu förstått det och slutat försöka ställa allt till rätta, då sådana som hon inte vet hur man gör det. Vad var det nu jag sa om karma?