Sommarprataren - Elisabeth Massi Fritz

Mm.Det här inlägget har jag ju redan publicerat en gång eller hur? Men eftersom jag är mer än lovligt dagvill så tog jag fel på datum.Så.Idag pratar Elisabeth Massi Fritz, förhoppningsvis om hur hon tror att vi ska kunna förbättre rättsläget för våldtäktsoffer, hur det kommer sig att systemet ändå ser ut som det gör och vad det om möjligt kan finnnas för gott med att det ser ut som det gör.Och förhoppningsvis om en massa annat intressant.

Snipp snapp snut, så var Em-sagan slut

Snipp snapp snut så var Em slut. Även om det här EM:et inte på långa vägar levt upp till mina förväntningar, så måste jag ändå tillstå att jag kommer sakna fotbollen nu när det inte finns så mycket som en enda lite sammandragning att titta på.Det var jobbigt redan tidigare i förra veckan när det inte visades någon fotboll i några dagar, dessa två dagar kändes så tomma och livlösa, och gav mig en bisarr försmak av vad som nu komma skall, hur ordningen nu sakta kommer återställas. Jag gillade det inte då, jag gillar det inte nu.Jag vill ha ett mästerskap som håller på från början av juni till slutet av augusti, om det så betyder att man var tvungen att köra både herr och dam mästerskapen samtidigt ( vilket kanske inte är en sån dum idé).

Det gick ju så jävla fort, jag hann inte alls se alla matcher jag vill se, lägga ner tillräckligt mycket tid på att lära mig helt sjuka detaljer om olika spelare, deras husdjur eller favoritfärger.Det hör ju varje mästerskap till att jag gör sånt, och nu har det inte hunnits med och därför kräver jag att allt ska börja om från början.Så att Scolari inte sätter in reserverna i sista matchen, att Ballacks mål inte blir godkänt, att Sverige inte åker efter gruppspelet, att Luca Toni skippar mustaschen, och att Colin Robinson Kazim finns att hitta i Aftonbladets EM-bilaga, så jag kan sätta upp en bild på honom ovanför sängen.

Dagens Youtubeklipp - Jah Cure Prison Walls

Han ska spela i Stockholm på torsdag.Jag räknar ner.

Badu, badu,badu

Erykah Badu masade sig upp på scen efter att hennes stackars kompband fått stå och jamma i vad som kändes som en evighet,men som i själva verket var en dryg halvtimme.Själv hade jag, och stora delar av publiken då försummat matchen mellan Spanien och Ryssland, för att istället vänta på henne i drygt en timme, och det utan att kunna röra oss så mycket som en centimeter på grund av trängseln, något vissa ändå tog sig mod att orka jobba sig igenom, och då inte sällan med vinglande rödvinsglas, vilket spred skräck i publiken.Eftersom jag gick själv var jag helt utelämnad åt att lyssna på omgivningens skitsnack, något som ganska snabbt blev mer eller mindre outhärdligt, då det enda som avhandlades var gnäll om hur sen människan var, hur sen hon varit tidigare, samt hur sen hon var, samt hur sen hon varit tidigare. Något jag kan svära på att säkert hälften av dem blandat ihop med hur sen Lauren Hill var på jazzfestivalen, för bättre koll än så är det inte många som har, sorgligt nog.

Mm.Dalmasarna som stod bakom mig började gnälla efter en halvtimme och i en parallell verklighet ruskade jag om den där bortskämda idioten till pojkvän i sällskapet och förklarade för honom att ingen går på i tid när det kommer till konserter av det här slaget. Att vänta en halvtimme är mer regel än undantag om man säger så. Och till den passivt aggresiva kvinnan som bara väste åt mig att jag inte kunde stå där jag trängt mig förbi för att kunna stå ville jag bara skrika att det kunde jag ju för fan visst det, det var ju just det jag gjorde.Men eftersom jag var själv och inte hade någon som kunde ta min rygg var det inte läge.

När konserten väl satt igång var de två tjejerna som stod till vänster om mig så sjukt uppretade och bittra att dom valde att gå efter tre låtar.Jag kommer aldrig förstå mig på dessa människor.Hur kan man lägga 600 spänn på en konsert och sedan låta sig nedslås av att man måste stå och vänta en och halv timme, för att sedan gå efter tre låtar? Hur?

En annan sak jag inte kan förstå är dom som tycker detta var årets konsertupplevelse. Ni måste stått någonstan där det inte fanns några andra människor inom en radie av jag vet inte hur mycket, tyckt att ljudet var sagolikt, samt stått och pratat med någon synnerligen intressant om något synnerligen intressant i väntan på Badu, för tar man inte med sådant i beakting, ska man inte ge sig in i att försöka bedöma konserten överhuvudtaget.

Hur som.Bra var det, när det väl började.Men jag kan för mitt liv inte förstå hur kvinnan kunde försöka göra en scenshow på en sen där kanske endast en femtedel av publiken ser vad det är som försiggår där framme, och där resten av oss är utelämnade till endast ljud,och kanske i viss mån ljud.Det är skillnad på konsert och scenshow och om du ska stå och vifta med armarna så välj en bättre lokal nästa gång miss.

Nu börjar jag noja över att killen jag glömt namnet på kanske bara leker med mig.Eftersom det var jag som stötte på honom vet jag ju inte om han överhuvudtaget är intresserad,han kanske bara vill bada lite i känslan av att vara omtyckt,attraktiv och uppskattad.Jag vet att jag brukar vilja det ibland, sen slutar det med att jag får dåligt samvete och får dödsångest i några dagar. Det är väl bara för att jag vet att jag själv gör så som jag misstänker att någon annan lika gärna skulle kunna göra så mot mig, det vore ju inget annat än ren och skär karma, och då har jag ju bara mig själv och skylla.Dags att börja göra bot och bättring alltså. Även om jag inte tror att jag kommer märka någon skillnad.

Dagens Youtubeklipp - Igelkott äter morot

Det här klippet är absurt,roligt och sorgligt på samma gång. Till att börja med tycker en naturvän som jag själv att det är lite smått upprörande att någon ens slås av tanken att ha en tam igelkott. Tack och lov är det inte tillåtet i Sverige, även om jag tvivlar på att man skulle sätta in någon polisstyrka mot exempelvis mig om jag helt plötsligt bestämde mig för att föda upp en igelkott, även om det aldrig skulle falla mig in.Jag tycker igelkottar är assöta, lätt topp tre över söta konstiga djur, men söta just för att man ser dem så sällan, och dom då dessutom kör helt på sin egen stil och oftast rullar ihop sig till en boll. Sen är det ju så sjukt att det är roligt att han ser ut att hålla på att kvävas. Han ser ut som han sätter i halsen och det är typ lite småskojsigt. Absurt sa bill, asburt sa bull.

Sex i stan ( spoilervarning)

Igår, efter att killen jag inte kommer ihåg namnet på som jag skulle dejta glömt bort mig och ursäktat det med att han var stressad, tröstade jag mig själv med att gå och se Sex and the city filmen.Egentligen var jag för arg för att gå ut överhuvudtaget, jag vet att det brukar sluta med att jag lipar mig till sömns, men jag tänkte att filmen kanske först kunde muntra upp mig, sen kunde jag hög på det gå ut själv, bara för att ge han jag inte kommer ihåg namnet på ett gigantiskt fuck you.

Filmen började verkligen asdåligt.Manuset den första kvarten, ja kanske till och med tjugo minutrarna verkligen toksög.Berättarrösten was back.Och så skulle man i ett försök att få med sig alla som inte sett serien( vem som inte sett serien som går och ser filmen är för mig en gåta) så klart presentera alla. Blä vad dåligt det var.

Men sen tog det sig, även om filmen verkligen lider allra mest av att vara fruktansvärt ojämn. Det och alla dessa ständiga klädbyten, som inte är trovärdiga för fem jävla ören, får mig att vilja kräva pengarna tillbaka.Dom går gata upp och gata ner utan att säga något, bara för att producenterna ska kunna visa upp fyra nya outfits. Pinsammast av allt vara alla återföreningar med Samantha, som gick ut på att alla började gallskrika och kindpussas. Man ba eh? Men jag kan ändå inte låta bli att avundas Carrie som har såna vänner.Det är verkligen få förunnat.

Jag har aldrig tyckt att Carrie och Big ska gifta sig.Varför ska dom gör det för? Om någon kan leva med att inte vara gifta är det dom två.Men så fick ju också Carrie lite av sin egen medicin också, och det är jag ganska glad över.Sättet som hon sårade Aidan på var minst sagt förjävligt, och att då bli lämnad på altaret av Big, ja, thats just karma talking. Och karma är ju en fet jävla fitta, det vet vi väl alla vid det här laget?

Jennifer Hudsons rollfigur kändes inte heller helt solid.Hon kan inte agera.Eller inte bra eller trovärdigt i alla fall. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite klyshigt att låta henne komma där med sina jordbundna ideal och tala Carrie tillrätta.Köper det inte.

Gjorde filmen mig tillräckligt hög för att gå ut? Näe, men tillräckligt sugen på att gå ut för att jag skulle tvingas möta en mycket gammal bekant som jag gjort mitt yttersta för att undvika, och som tack och lov nu förstått det och slutat försöka ställa allt till rätta, då sådana som hon inte vet hur man gör det. Vad var det nu jag sa om karma?

Man borde ju bli glad att man får mens.För det betyder att man inte är med barn. Vilket jag egentligen har någon som helst anledning att oroa mig för att jag skulle vara, men så är jag världens mest neurotiska människa och kan oroa mig för kort sagt vad som helst, och det i kombination med att kvinnorna i min släkt blir med barn bara genom att tänka på ungar, är inte så lyckat.Själv blev jag till TVÅ veckor efter bröllopet.Vi snackar tajming.Lillebror blev till så snart mamma fick ut pessaret.We where just screaming to get out, om man säger så. Det sägs att sannolikheten att bli med barn vid ett oskyddat samlag är 1 på 4.Jag skulle tro att det i min släkt är 1 på 1, och det är därför jag freakar ut varje gång det händer en olycka.

Iaf.Jo, man ska ju vara glad att man får mens för att det betyder att man inte är med barn.Men när alternativet får en att se ut som en elefant,kanske inte fullt lika roligt.Jag vill att alla människor i hela världen ska vara smala, så jag inte inbillar mig själv att jag är det, utan faktiskt inser hur tjock jag är.Går det att ordna, snälla någon? Det är endera att se ut som en elefant i nio månader, eller fem dagar varje månad.I mina öron låter det som att det går på ett ut?

Förgät mig ej

Bland det värsta jag vet är att bli bortglömd.Ingenting annat kan få mig att känna mig så liten och obetydlig,få mig att gråta såna floder, över något som andra skulle uppleva som en bagatell. I min värld är det respektlöst,elakt och ren och skär ondska att glömma bort någon.Det finns inga jävla ursäkter som biter på mig efter att man gjort en sån sak. "Men jag var stressad".Näe, jag är bara en så fullkomligt obetydlig person att du varken lagt tid eller ork på att komma ihåg att vi skulle träffas, och nu när du dessutom inte har mod nog att stå för att det är det du tycker håller jag på att tappa respekten för dig fullkomligt. I min perfekta värld( där endast jag bor), glömmer man inte bort, man kommer inte för sent, man ljuger inte, hittar inte på dåliga ursäkter.

Till saken är att jag nu räknar till tre tillfällen då personer den senaste månade "glömt" bort mig. Jag vet inte vad det är jag gör som gör att dom glömmer bort mig, och jag vet inte heller varför jag orkar bry mig om att ha dem i mitt liv.Jag är så pass neurotisk att allt jag gör är att ignorera dem.Ofta inte ens påpeka att dom glömt mig bara för att inte ge dem nöjet att njuta av att se mig förödmjukad.Och så ger jag, på klassiskt passivt aggressivt vis tillbaka genom att inte höra av mig på evigheter istället, utan att dom överhuvudtaget förstår varför.

Till saker hör också det i sammanhanget så absurda och fullkomligt paradoxala att medan dom glömt mig, kommer jag aldrig för mitt liv glömma att dom glömt mig. Jag kommer följdaktligen älta detta i hundra år, dom kommer, om jag öht berättar det, få höra det i hundra år och lida för det i hundra år för så har jag alltid gjort, i min värld har dom bara sig själv och skylla, och vad dom rimligtvis borde göra är att gottgöra mig, men det är det så här långt ingen som har haft förstånd nog att göra.

Men seriöst? Hur svårt kan det vara.Fattar inte dom här människorna att det i grunden är en fråga om tillit? Om förtroende? Och att dom skjuter den i sank.Jävla rövhål.

Dagens Youtubeklipp - Mary J Blige Be without you

Bbbbackstabber

Kommer ni ihåg Moe? Han som var Darin innan ens Darin var Darin?Han som hade två hittar och sedan dess varken setts eller hörts till?Jag saknar honom.Han är inte ens tillräckligt mycket 90-talsnostalgi för att finnas på Youtube.Det innebär att jag måste KÖPA hans skiva för att någonsin få höra honom igen.Så jobbigt.

Tangent,tangent

Är det bara jag som slagits av hur mycket tangentbord låter och lever om i tv-serier? Nu kan ju vem som helst se att Carol inte ens bryr sig om att verkligen slå in något, vilket väl ska fungera som en vink till alla serier där brudar sitter framför datorer, duttar lite snabbt över tangentbordet och sen raskt levererar en snabb replik. Inte sällan i kriminalserier som Criminal Minds, NCIS eller CSI. Själv vill jag bara strypa dem, i synnerhet Garcia i Criminal Minds, för hon ska alltid vara så jävla käck,kool och häftig med sina kommentarer. Känns så sjukt fånigt och överspelat att det är helt ofattbart att jag fortsätter kolla.

Hi(s)story

Lika lite som man förstår vad ens senaste ligg,ragg,dejt eller före detta partner ser hos den där nya personen ifråga, lika lite förstår man vad de såg hos sina ex.Att råka stöta på ett ex, bara få vetskap om henne,vem hon är,hur hon ser ut, kan ge mig mardrömmar och starkt börja tvivla på mina egna känslor.För så gott som jämt är hon så väl fulare och fetare än mig, och jag undrar givetvis vad jag lyckats dra hem, som inte har bättre smak än så där? Jag som är snygg,har stil och klass, har alltså inte bättre omdöme än att lyckas stöta på en typ som nöjer sig med ett hål, oavsett hur allt det där runtikring ser ut.

Jag vet att jag är elak, men det går inte att komma ifrån att man frågar sig om det är en själv som har dålig smak, som inte haft vett att ta reda på sånt här innan. Istället blir man ju värsta uppryckningen för killen ifråga.Han kan helt plötsligt skatta sig väldigt lycklig som när han träffar nästa tjej, kan peka på mig och säga att det där är hans ex.Och förhoppnigsvis ge henne lite ångest av det bättre slaget.Då man känner att man bara vill dö för att exet ju var så fasligt mycket snyggare än vad man själv någonsin kommer vara.

Dagens Youtubeklipp - Lauryn Hill Turn the lights down low

Det gjorde mig så väldigt väldigt glad att den gick att bädda in. Varje sökning på Youtube har utvecklats till en lottskrapning och jag har fått påfallande många nitlotter på senaste tiden.Att denna då blev en vinst värmde verkligen. Det är en grym låt som är så där bitterljuv som bara den bästa kärlekslåtar ska vara. Den gör mig ledsen, och vemodig, men så är ju svårmod min arvedel. Jag kan nog hitta något sorgligt i kort sagt vad som helst.

Och nu är två av mina kompisar dessutom på väg till Jamaica för att vara borta i tre veckor, så att påstå att jag är avundsjuk är ingen som helst underdrift. Då blir låten ännu sorgligare och jobbigare. För det är så där sorglös som videon är, som jag föreställer mig livet på Jamaica. Detta trots att jag vet så mycket bättre.

Hämnden är ljuv

Det är när man minst anar det man får chansen att vara så där underbart skadeglad på ett sätt som är helt oöverträffat.Man inbillar sig, eller vill väl att det ska vara så, att man kan planera dom där tillfällena då man kan skrubba in i folks ansikten hur jävla snygg och lyckad man blivit, eller är i jämförelse med dem själva, men dom där tillfällena kommer ju aldrig.Eller så kommer de just när man som minst anar det, och kanske i sammanhang man aldrig skulle kunna föreställa sig.

Nu finns det en liten, mycket liten, man där ute som är det närmaste mytoman jag någonsin kommit( om man bortser från min svenskalärare i åttan som försnillade hela klasskassan).Han har uppgett två namn, hundra olika ursprungsländer, samt försöka tuta i mig både det ena och det andra.Så till den milda grad att jag till slut lessnat och bara stått och skrikit helt hysteriskt åt honom,av bitterhet eftersom han försakat mig.Till slut lessnade jag och insåg att det inte var någon som helst idé att lägga mer tid och tankeverksamhet på denna människa, och såg honom inte igen på väldigt väldigt länge.Förutom på vissa vimmelbilder som lyckats fladdra förbi i förbifarten, och då när jag insett att den där killen var mycket,mycket liten, samt hade sjukt jävla dålig klädsmak, men då ändå med en viss ton av bitterhet kring just detta konstaterande,eftersom jag ju inte kan låta bli att inse hur jävla dåligt omdöme jag har som låter mig själv förblindas så totalt av någon så kass.

Iaf.Det har inte varit honom jag velat skrubba i ansiktet.Han har jag faktiskt inte ens haft en tanke på att skrubba i ansiktet,eller så kanske det var det jag gjorde sist vi sågs då jag påpekade hur ful hans extjej var? Iaf.Han jag vill skrubba i ansiktet är de facto någon som faktiskt är en vettig människa, om än av det där klassiska jagtrorjagärhårdomjagverkaroberördmenegentligen blirjaglikasåradsomvemsomhelsttypen.Snygg som få och faktiskt förhållandevis smart, med undantag för att han underskattade mig något så gruvligt.Honom har jag velat skrubba i ansiktet med min oemotståndliga uppenbarelse sedan mycket länge tillbaka, och har byggt gigantiska förväntningar kring hur denna skrubbning ska se ut.Helst ska han må för jävla dåligt,jag ska vara så jävla lycklig, och så ska vi råka stöta ihop med varann, och jag ska få ur mig något lika dräpande som roligt, och han ska se så där bitter men samtidigt trånande ut.Mm.Thats the plan.Det slutade med att jag såg honom när jag var lite lagom vårblek,osminkad och dan och inte alls på topp. Kort sagt inte alls som det skulle vara. Det är såna gånger man verkligen önskar att ens liv var en film så man kunde göra hundra omtagningar, eller man frågar sig vem fan som skrev in det där i manus???

Men igår,när jag inte hade någon som helst tanke på att skrubba någon, utan bara var full,glad och underbart självsäker, då står den där lilla människan med sitt svintohår och fula tröja vid kanten av dansgolvet, jag hinner precis uppfatta att det är han innan han hinner se mig,varpå jag inte alls tappar fattningen som jag alltid gör annars, utan bara seglar förbi som om ingenting hänt och njuter något så ofattbart av känslan att han vet precis vad han gått miste om,och vetskapen om att jag är den med makt och kontroll över situationen, och går sen runt och är hög på känslan( samt en hel del alkohol) resten av kvällen.

Stjärnorna på slottet

Avslöljandet om vilka som i år ska bevista Slottet och spela in vad som är en mer timid och barnvänlig,samt det närmaste vi i Sverige någonsin kommer komma The Surreal Life, blev i mina och många andras ögon ett gigantiskt antiklimax.Årets Stjärnorna på Slottet kommer bli ett med dokusåpatermer sagt ett klassiskt mellanår,en klassisk mellansäsong, som helt uppenbart saknar det där stinget de tidigare säsongerna haft.

Själv kan jag inte låta bli att fundera på vem jag helst skulle vilja se på Slottet och tycker, precis som alla andra att Anita Ekberg är så gott som given.Men om man nu måste sänka sina krav och önksemål något skulle jag lätt kunna tänka mig att Ken,Torsten Flinck och Camilla Henemark( som sagt att mitt ansikte är ren poesi!) skulle kunna bjuda på mycket stooooor underhållning.Där snackar vi tre donnor som kan skapa kaos lika gott som vilket Surreal Life som helst.

Sommarprataren - Maj Briht Bergström-Walan

Idag sommarpratar Maj Briht Bergström-Walan, och jag har väldigt höga förväntningar på hennes prat.Jag förväntar mig aha,jaha och hurraupplevelser av vitt skilda slag, och tror också att Maj Briht kommer kunna leva upp till mina förväntningar.Framförallt för att hon med sin ålder och erfarenhet, kan dela med sig av vad livet lärt henne, något jag ofta brukar överraskas av,men också upplever är något av det bästa med Sommar som sådant.

Dagens Youtubeklipp - Erykah Badu Honey

Av någon outgrundlig anledning smyger sig de konserter jag planerar att gå på sakt sig på mig,och jag inser att dagarna till konserten sedan länge är räknade,att jag nu inte kan någon av låtarna från senaste skivan och inte alls kommer ha det utbyte jag önskat av konserten.Så var det med Gentleman härförleden, där alla utom jag deltog i allsång med Reggaejesus himself, och jag själv häpen stod bredvid och kollade på.

Jag har vetat att jag ska på Erykah i flera månader men tänkt precis att det varit flera månader kvar och därför inte tagit mig tid att lyssna in mig på skivan,mer än att den gick på repeat veckorna precis efter att den blev utgiven. Så jag är väl inte helt förberedd inför ikväll.

Men likväl är jag mer peppad än någonsin.Förra sommarens konserter blev det inte mycket av, Bone thugs blev inställt, och sen var sommaren slut.I sommar ska jag se Erykah, Jah Cure,Alborosie,och gå på Trästocksfestivalen.Och att inleda med Erykah är inte fy skam,oavsett om det så kostar en miljon att gå och se henne. Jag vet att det kommer bli oförglömmligt.

No bus for you

Det finns ett töntigt litet företag som heter Bus 4 U och dom har nu råkat hamna i onåd hos mig.I så pass stor onåd att jag inte tänker ta hänsyn till deras egna lilla önskan om att man, vid synpunkter och klagomål, skall meddela dem, samt vid uppskattning skall berätta för alla sina vänner, något som kort sagt vilket litet nystartat företag som helst kör med.Detta för att dom så lätt skulle kunna undvika att förarga mig.

När jag köpte biljett reserverade jag inte plats.Varför överhuvudtaget komma på tanken att reservera plats på en fucking jävla buss?Spelar det verkligen någon som helst roll var man sitter?Fram kommer man väl oftast ändå?Det här är så särdeles svenskt att jag inte vet var jag ska ta vägen.I bussen finns nämligen singelsäten där man slipper sitta bredvid någon annan svettig stackare, och det är väl endast därför som man kan reservera, för att blyga,skygga,osociala svennar ska slippa ångesten det innebär att behöva sitta bredvid en främmande människa och, ve och fasa, kanske behöva säga till personen ifråga när man behöver komma förbi för att gå på toaletten.Töntigt så det förslår.Och så dom som på allvar tror att det inte kommer finnas två lediga platser bredvid varandra och prompt måste sitta intill varann för att dom annars dör i ett anfall av separationsångest. Jag hyser inget annat än förakt för er. När jag och min lillebror som små åkte mellan Skellefteå och Övik var tredje helg så var det huggsexa om platserna.Ibland fick vi sitta på två diamteralt olika platser i bussen, detta trot att hela bussen visste att vi ville sitta bredvid varandra, och detta beror på att svenskar i grund och botten alla är sadister som med glädje förtar ett syskonpar på sju och tio deras enda nöje på en fyra timmar lång bussresa, nämligen att sitta bredvid varandra.

Jag reserverade som sagt var inga platser.Dock var alla andra platser, när jag skulle kliva på, upptagna av en skylt där det stod reserverat, vilket ju, med tanke på att jag inte reserverat, var lite konstigt.Jag fick alltså vänta tills alla som reserverat satt sig, och sedan sätta mig på den plats som var kvar.När vi sen stannade till för första gången så visade det sig att platsen jag satt på var reserverad, varpå jag fick byta och återigen vänta tills alla som reserverat satt sig, och sen sitta där det var plats över.En procedur som upprepade sig bägge de gånger då bussen stannade, på så väl bort som hemresa.

Det här är ju helt sjukt. Hur svårt kan det vara att endera tvinga alla att reservera,inte låta någon göra det, eller lämna några säten oreserverade till dem som inte bryr sig? Det blir ännu töntigare,när man inser att företaget bara gör så här för att kunna krama ur resenärerna några extra kronor,och man inser att det är resenärernas eget fel, för skulle ingen reservera, skulle problemet överhuvudtaget inte existera.

Dagens Youtubeklipp - Wu tang clan ft Erykah Badu My heart gently weeps

Sommarprat hör sommaren till

Sommar är ett underbart program, men det går inte att komma ifrån att det ändå, för mig och säkert för väldigt många andra, förknippas med just sommar och semester.Att då lyssna på reprisen på webben, eller ens ha det på i bakgrunden medan man lagar en lunchlåda är inte samma sak, som att lyssna på det i takt till att man målar bastun,sågar ved,solar, eller stökar runt i sommarstugan.Eller ligger framför brasan senare på kvällen och myser,somnar ifrån det och vaknar långt efter att det slutat. Det är Sommar för mig, och utan allt det där känns det så väldigt mycket mindre på riktigt än vad det borde.Även om jag vet att jag kommer tvingas lyssna på webben, eftersom min semester börjar först nästa vecka, och dessutom är begränsad.Men i den bästa av världar skulle programmet bara sändas i juli, för att maxa och köra fullt ut de veckor då folk faktiskt har semester.

Lajt,light eller lite?

Det går inte att sälja Lightprodukter till män.Därför döps de om till saker som slutar på zero, free, lite eller dylikt.Av samma anledning är dom ofta färgade i mörka toner med guld som accentfärger,medan kvinnor å sin sida kan tänkas tilltalas av silver.Och män som vi ju alla vet är mindre begåvade än den kvinnliga delen av befolkningen går givetvis på detta.

Eller så inte.Den här reklamen är bara snäppet mer korkade än den där då tre fransoser står med varsin baugette och tjafsar om vilken som är lättast.Jag kommer bara inte ihåg vilket märke det är som gjort den.Men fånigt är det.

Sommarprataren

Idag sommarpratar Lennart Johansson.Jag har ingen aning om vad han ska prata om, men det är nog delvis därför jag så gärna vill lyssna på honom. Han kan nog överraska så väl i ämnesval och musikval,och det är oftast de sommarpratarna man bäst kommer ihåg. Om han lyckas prata så där entusiastiskt om fotboll som jag föreställer mig att han kommer, är det nog anledning nog att lyssna på honom.

Dagens Youtubeklipp - Erykah Badu Bag lady

Allt är skit

Eller skulle kunna vara.Det började med att Portugal åkte ut ur EM.Jag har världens PMS, den har kommit smygande de senaste dagarna och därför höll jag på att börja gråta( att det skulle bero på att jag faktiskt håller lika mycket på Portgual som vilken portugis som helst har givetvis ingenting med saken att göra).

Sen hade jag på känn att jag skulle få IG på kursen i Sexualitetens kulturhistoria, och började i förväg deppa för det.Tills jag påmindes om att man inte ska aformera negativt, och därför gick in på Studera.nu och konstaterade att jag fick G, och de med råge, och därför inte har anledning att deppa för det.

Men däremot har min EMtippning på jobbet gått käpprätt åt skogen och jag är så sjukt besviken på mig själv.Jag har inte läst på tillräckligt och det gör mig ofattbart arg. Jag är nog världens i särklass sämsta förlorae, och när jag till råga på allt har PMS, så blir allt så mycket värre, då skulle jag kunna slå någon sönder och samman i ren frustration.Jag vill helst inte prata om saken överhuvudtaget.Jag vill helst av allt bara dö.

Och på bussen hem från mamma var det en sur jävla sugga av värsta sort som skulle hålla på och lägga sig i hela jävla tiden.Hon är en sugga,en sugga,en sugga.Så,nu känns det genast mycket bättre.

Sen hatar jag när folk ger intryck av att ha gått vidare, när jag så väl vet att dom inte ens är i närheten av att ha gjort det, medan jag fortsätter älta och så kommer göra i all evighet.Ni kan också dö.

Men sen har jag ju så mycket att leva för ändå.Jag är ju inte ensamstående med två barn efter att min man kört ihjäl sig, och det är jag väldigt tacksam för.

Dagens Youtubeklipp - Erykah Badu On and on

På torsdag smäller det.

Give me a tip

De senaste veckorna har man på På stans insändarsida kunnat följa en kort debatt om dricks och dricksprocent. Detta föranlett av att man i På stan valt att ha frågan om dricksprocent med bland dem som hej konsument får.Något som verkar ha upprört några. Själv fattar jag inte vad som är problemet.Lika provocerade som somliga tycks bli av att det faktiskt hör till god sed att betala dricks när man äter ute, lika provcerand blir jag av att det finns just såna människor. Dessa människor kommer dragandes med det gamla vanliga argumentet att dricksen är inbyggd i lönen och att dom därför inte har någon som helst skyldighet att betala något utöver det som står på notan.Men vem har sagt något om skyldighet? Det är det som är hela poängen med dricks, man betalar det man tycker att servicen var värd. Blev man väl omhändertagen, och hade en uppmärksam servitris, varför inte låta henne veta det? Hon räknar inte med det, men blir däremot väldigt tacksam när du gör det.Jag tror bara att folk blir less på sånt här för att dom blir så osäkra på vad dom ska göra och därför väljer ickehandlandet som strategi, utan att slås av tanken att det får dem att framstå som snåla.

/ hon som har en dricksprocent på minst femton

Dagens Youtubeklipp- Mary J Blige

Mot toppen!

I takt med att ökat antal inlägg på bloggen blivit personliga, valde jag för några dagar sedan att byta Bloggtoppenkategori från Film och tv till Allmänt. Det gjorde att jag bytte placering. Tidagare har jag runt trettio, nu har jag hamnat på femhundrade plats. Det betyder att det finns femhundra bloggar som fler läsare än mig. Buhu.Femhundra bloggar som är så fasligt mycket tråkigare,sämre och mindre intressanta än den här. Men nu har jag i alla fall något att jobba för.Amen visst?

Dagens Youtubeklipp - Arash Temptation

Mitt förhållande till Arash är inte ens ett hateloverelationship, det är ett hatehaterelationship.Mest för att hans låtar är så jävla trallvänliga.Men.HAN HAR SAMPLAT INFORMER MED SNOW!!!Det får man inte göra ostraffat. Iaf. Den här låten är väl lite mer uthärdlig än resten av hans alster.

Ångest är min arvedel

Jag får sån ångest av att alla utom jag vägrar inse att sommaren är här, och därför fortfarande, eller kanske snarar återigen, går klädda som om det är i början på april. Så gott som dagligen möts jag av människor med jacka,långbyxor och sockar. I mitt fall ryker sockarn första maj, och har det väl varit en liten värmevåg, ja, då håller jag fast vid linnen, kjolar och caprijeans för allt vad tygen håller, oavsett om det tjugofem grader varmt eller knappt elva.Är det sommar så är det,det finns fan inga ursäkter. Dom enda som har dispens, och får klä sig i halsduk och mössa är flyktingar,invandrare eller turister, för dom vet ju inte bättre.

Nätdejtning (del två)

Är jag verkligen emot tvåsamheten som sådan, eller bara det faktum att den är en så stark norm i vårt samhälle, som gör mig less? Jag vet fortfarande inte. Men jag vet vad den där normen får mig att göra, hur den får mig och så många att agera.Utan den skulle jag inte ha någon som helst anledning att söka mig till Spraydate, Mötesplatsen eller Happy Pancake. Då skulle jag ägna tiden på nätet åt annat. Vad vet jag inte eftersom jag blivit fullkomligt uppslukad(nåja) av dessa sajter. Dom erbjuder en helt ny och väldigt bisarr värld fylld av ytterligheter, som jag finner minst sagt fascinerande.

Min kluvenhet kan förklaras med att jag inte gillar just den där tanken på att det skulle finnas en enda person som kan göra mig fullkomlig. Den är så sorglig,för jag som är så konstig kommer aldrig träffa någon lika konstig. Jag har för höga krav för att tillåta mig själv att tro att den personen existerar. Och om den personen existerar är jag ytterst tveksam till om han sitter och letar efter mig på SD. Ändå är det som om en del av mig hoppas, tror och vill att han ska finnas där någonstans, vänta på mig och inte ha gjort så mycket annat i 26 år. Han ska helst vara kreativ, barnfri, lagom tjock med skägg. Snygg, smart, rolig och charmig. Hur svårt kan det vara?

Tydligen en fullkomlig omöjlighet. Jag hittar fel hos varenda människa.Det här är killar som på allvar inleder sina presentationer med " Vad ska man skriva här då?", jämför sig själva med vin, bilar,lägenheter, har bilder på sina båtar,motorcyklar, skotrar,djur,barn eller tatueringar. Eller som tror att man vill ha romantik och skriver saker som tassar förbi, kallar en för gumman,raring,vännen,och undrar om man är den saknade pusselbiten.

Man blir modlös och med tiden allt hårdare.Jag börjar så sakta förvandlas till en sjuk blandning av gänget från Seinfeld, där jag börjat rata killar på grund av att deras mungipor går neråt eller för att dom har för stora näsborrar. Då kan dom inte förvänta sig något svar från mig. Varför skulle dom? Det här är vad nätdejtandet gör med mig. Så till den milda grad att jag häromdagen satt i tunnelbanan och stirrade på en kille och konstaterade att om han var en Spraydateprofil skulle jag inte skriva till honom för att han hade så dålig klädsmak.

Jag ogillar starkt hur krystade vissa presentationer är.Det visar ändå på att personen bakom lagt tid och möda på den, vilket i sin tur innebär att dom verkligen är måna om att ge ett så gott intryck som möjligt, samt på något bisarrt sätt, så gott det nu går, försöka klämma in sina personligheter i en text på några få tecken, vilket är just en omöjlighet och inte går att lyckas med. Det där krystade borde dom väl ändå själva uppfatta? Det blir ju så klämkäckt och hurtfriskt att jag snabbt sträcker mig efter skämskudden. Jag förstår att man ska vara tydlig med vem man är, vem man vill träffa, men om personligheten går förlorad på vägen, så kommer man ändå ingen vart.

Problemet är att alla försöker vara fyndiga, originella och personliga, men på precis samma sätt.

Det är sorgligt hur alla vet precis vad man har att förvänta sig. Hur alla agerar utifrån de könsroller vi lärt oss spela upp. Hur vi försöker bekräfta dessa, inte bara hur vi själv är det vi förväntas vara, men också hur vi förväntar oss att andra ska vara. För mig som feminist är det skrämmande, och mycket sorgligt att se.

Finska för svenskar

Alla som haft en invandrarpappa som sagt att "det stavas precis som det låter" räcker upp en hand? Men du måste skämta pappa. Det stavas som du tycker att det låter, med ditt alfabet och dina bokstäver.Ett språk som med svenska ögon sett har vänt ut och in på varenda vokal. Där y blir u,o blir å, där vi heter Khåkkå, och ingenting annat. Men jag måste tillstå att din naivism, eller okunskap, emellanåt är väldigt bedårande.

Dagens Youtubeklipp - Tanto Metro Everyone falls in love sometime

Man får inte dansa på Söderkällaren.Annars hade jag och Sandra gjort det.Jag älskar den här låten.Till att börja med för att texten är mer eller mindre obegriplig men också för att dom förespråkar otrohet.Jo, men jag kan inte hjälpa att jag blev kär i henne samtidigt som jag var kär i dig.Det händer vemsomhelst.Give me a break.Everyone falls in love sometime.Det är en tröst för en flört som mig.

Den som spar han har

Nina Björks artikel i DN var mycket läsvärd och intresseväckande. Skillnaden mellan behov och begär är verkligen subjektiv och personlig, eller man kan i alla fall hävda det, vilket gör det så svårt att prata om konsumtion överhuvudtaget, utan att det snabbt utvecklas till ett ställningskrig om hur mycket man får konsumera, och för hur mycket.

Själv har jag ett minst sagt komplicerat förhållande till pengar och konsumtion och har alltid haft.Jag växte upp med en ensamstående pappa som periodvis inte hade något jobb, men samtidigt har det alltid funnits pengar när det krisat, bara det att min pappa bara funnit anledning att använda dem när det verkligen krisat, inte när jag velat ha en cykel för flera tusen, eller nya kläder. Då har jag varit utelämnad till det jag fått i vecko eller månadspeng, och det var pengar som aldrig kunde mäta sig med de summor som medelklassungarna i min klass fick av sina föräldrar, efter att de redan fått i stort sett allt annat de pekat på.

Jag minns i synnerhet skolavslutningen i nian, jag skulle handla kläder för 400 kronor och fick lägga hälften själv, och pappa stod för andra halvan. Problemet var bara att jag blev bestulen på dom där 400 kronorna ( av en före detta klasskompis bör tilläggas) och pappa vägrade ge mig några nya pengar. Jag fick helt enkelt ta resten av min månadspeng för att kunna betala kläderna och det gjorde mig minst sagt bitter. Jag undrar än idag var pappa försökte lära mig.

Nu när jag börjat tjäna mina egna pengar så spenderar jag precis när jag fått pengar som om det inte fanns någon morgondag. Jag köpte tre ankellänkar, trots att vilken snålfinne som helst vet att man inte behöver tre stycken, oavsett om dom så ser olika ut. Jag sparar, men det slutar bara med att jag spenderar, eftersom jag har dom där sparade pengarna att ta av om jag måste, vilket sen, när dom är slut leder till att jag får sjuk ångest och lovar mig själv att inte göra om det.

Pengar är och förblir väldigt känsligt, vilket precis som Bon i senaste konstaterar i senaste numret, kan ha att göra med att det idag blivit en av de få saker som fortfarande är privata. Vilket är bisarrt eftersom vem som helst som vill lätt som en plått kan ta reda på vad granne, kusinen och dejten från förra veckan lyfter varje månad. Förutsatt att människan tjänar vita pengar. Samtalen i Bon är bra, även om det första är det jag upplever som mest vitalt, då blandningen av människor är så fruktbar. Genom att sammanföra människor med så totalt olika syn på pengar och ekonomi som exempelvis Denise Rudberg och Cecilia von Krusenstierna med Ken Ring och Tarik Saleh, visar man inte bara på hur totalt olika liv människor folk i Sverige levt och lever, utan också på hur folk, oavsett vad som skiljer dem åt, ändå kan ha så mycket gemensamt. Att sedan Ken lyckas få in knulla i två av sina repliker, det säger lika mycket om honom som om artikelförfattaren som valt att låta två av hans meningar handla om knulla.

Ryssen som slog Sverige ( och Carrie)

Igår hatade vi alla ryssar, oavsett om det så var den där rosenkindade Andrei Arsjavin, eller Alexander Petrovsky.Petrovsky för att han är så där sjukt arrogant och självupptagen som bara någon med orimligt gott självförtroende kan vara, och Arshavin och hans lagkamrater för att dom inbillade sig att dom kunde vinna. Vilket dom ju så klart också gjorde, bara för att Sverige gått från att vara tokjante,till antijante, målat upp enorma förväntningar,förhoppningar,utan att för en sekund mäta motståndet,mot vad vi själva har att komma med. Det går så ofattbart sakta att ställa om.Och gör det det får man tamefan skylla sig själv. Jag förstår inte varför hur det alltid kommer sig att vi alltid tror oss vara så mycket bättre än vad vi faktiskt är.Till en början trodde jag att Lagerbäcks taktik att trötta ut ryssarna genom att låta dem tro att det ägde spelet faktiskt skulle fungera,men när dom istället ägde det på riktigt borde väl Lagerbäck ha förstått bättre, och gjort något synnerligen drastiskt. Det är ju så sjukt uppenbart att mittfältet inte är tillräckligt bra för att varken skapa något uppåt, men inte heller orka jobba för att försvara.Varför Linderoth överhuvudtaget tagits ut om han ska sitta på bänken? Han behövs, och det mycket desperat.Han tillför trygghet och stadga, oavsett hur jävla tråkig och intetsägande han kan vara i övrigt.

Petrovsky är ett svin av värsta sort. Jag förstår att Carrie låter sig svepas med av hans förförande sätt, men precis på samma sätt som hennes förhållande med Big var mer än lovligt destruktivt, precis på samma sätt är henne och ryssens. Om inte än mer destruktivt. Jag klarar inte av att se på hur hon så ser upp till någon och söker bekräftelse, och kanske stannar kvar i hopp om att någon gång, för en liten liten stund också få den. Människor som Petrovsky är så förrädiska, just för att dom har ett sätt att manipulera sin omgivning på, så till den milda grad att man bortser från hur överjävliga dom är, bara för att dom när dom inte är det är så älskvärda. Även om jag vill hata Carrie för hennes självdestruktivitet, så kan jag inte annat än tycka synd om henne, och mig själv, för att vi så påfallande ofta visar oss ha så dåligt omdöme.

Dagens Youtubeklipp - RATM Killing in the name of

I ett försök att få utlopp för sin ilska skulle jag vilja påstå att dammsuga till denna låt är fullkomligt oöverträffat.Det brukade nämligen jag göra när jag gått ut gymnasiet, bodde i min pappas vardagsrum och jobbade som serviceslav och dagisfröken. Mitt liv då var fullkomligt outhärdligt och jag ville typ bara sova bort mitt liv.Vilket jag inte fick eftersom min pappa gick upp klockan sex på morgonarna och då satte sig vid dator och i värsta fall spelade någon dålig gubbrock bara för att jävlas med mig. Sen brukade han försöka förebrå mig för att jag inte tog tag i mitt liv och sitta där och fälla allehanda omdömen om min person och min karaktär.Vilket i stort gick ut på att få mig att må så dåligt som möjligt, för att på så sätt få mig att bli arg,och ta tag i mitt liv. Vilket han inte lyckades med.Istället blev jag bara ännu mer ledsen och hade ingenstans att ta vägen.
Ni kanske tycker att jag lämnar ut min pappa alldeles för mycket, och det tycker väl jag också, men jag kan inte låta bli att tycka att han får skylla sig själv lite. Den där det som inte dödar härdar grejen som han försökte med funkade väl delvis, men har gjort lika mycket skada som nytta.

Dumt i DN

Dagens enkät var inte särskilt mycket bättre, även om man får applådera den alldeles strålande idén att fråga svenska ryssar hur dom tror att det kommer gå i matchen,och att dessa utgör en hel tredjedel av alla tillfrågade är ju helt glädjande. Men antalet kvinnor är fortfarande försvinnande liten, bara fyra stycken av fjorton tillfrågade är kvinnor, och det är alldeles för lågt.

Mmm

Ja,jag konstaterar ännu en gång att de övriga kanalerna gör allt i sin makt för att tillfredställa de tittare som inte finner någon glädje i att se 22 vältränade män springa runt i kortbyxor.Svt börjar visa Flight of the conchords, i lördags tävlade sjuttielvatusen toppfilmer om tittarnas gunst, och ikväll, jo då smäller Tv 3 till med en SATCmaraton. För oss som står med en fot i varje litet pytteläger blir det ju katastrof,vi blir fullkomligt schizofrena.Jo, det är bara ikväll Sverige spelar mot Ryssland och SATC kan man med lite vilja se när som helst, men vem fan kan få nog av SATC? Inte jag i alla fall, kanske bara möjligtvis om det är fotboll på tv samtidigt.

Fotboll eller FOTC?

Är det verkligen så smart att börja sända Flight of the conchords mitt under Em, en timme innan Sverige spelar den avgörande matchen? Jag skulle nog svara nej.Inte en människa är hemma, och är man hemma så laddar man upp, och man laddar inte upp med ett avsnitt av Flight of the conchords.Jag gör i alla fall inte det.

Vad ser han hos henne???

Oavsett om det så är ett ligg, någon man dejtat, eller till och med varit ihop med, så är det lika jävla jobbigt varje gång den andra lyckas hinna träffa någon ny först. Det svider alltid som fasen. För mig handlar det alltid om att jag får vad som känns som en neverending hangup.Att bli avvisad is not my cup of tea helt enkelt.En del av mig vägrar lyssna, och resonerar som så att den här människan måste ha missat något, jag är ju fullkomligt oemotståndlig, hur kan människan i fråga inte se det? Och så inleds projektet "upptäck hur oemotståndlig jag är". Hangupen handlar inte nödvändigtvis om att man ens är intresserad, det är bara det att jag inte klarar av känslan av att förlora kontrollen, dvs vara den som blir avvisad, jag vill vara den som avvisar. Allt annat får mig att känna mig underlägsen och sånt går inte för sig.

Hursom.Förr eller senare så ser man människan med någon annan och har man fortfarande en hangup, då på grund av avvisandet inte så mycket på grund av att man fortfarande är intresserad, så visar det sig alltid vara någon som är asstråkig och inte på långa vägar lika snygg som en själv. Och det så klart rent objektivt. Inte alls ur ett avvisat, bitterfitta subjektivt sätt. Inte alls. Man frågar sig bara gång på gång på gång vad han ser hos henne?

Kärlek vid andra ögonkastet

På nationaldagen, precis klockan halv två, när jag steg på tunnelbanan i Västra skogen, såg jag den i särklass snyggaste killen jag skådat på mycket mycket länge. Vi pratar svag i knäna,fjärilar i magen snygg.Obeskrivligt snygg snygg.Men framförallt med en sån där stolthet och utstrålning som gör mig helt skakig. I de få minuter jag hade chansen att vila ögonen på honom vågade jag knappt titta åt hans håll. Så snygg var han. När tåget kom till Fridhemsplan satt han kvar medan jag steg av. Och nu två veckor sedan så upptäcker jag att jag ständigt letar efter honom. Varje gång jag kliver på Blå Linjen scannar min blick vagnen, perrongen, tåget, allt i jakt på den här mannen. Vad jag ska göra när jag träffar honom igen vet jag inte, men träffa honom det kommer jag.

Dagens Youtubeklipp - Tony Matterhorn Dutty Wine

Sandra, vet du vad? Du har kommit in på Danshögskolan! No more dutty wine for you.Grattis gumman!

Det är alltid lika spännande att läsa statistiken för bloggen.Inte för att jag har haft några särskilt konstiga sökningar. Men vem fan är vaken sex på morgonen? Som jag känner?Som bor i Stockholm?Farsan har sömnproblem så det skulle vara han om det inte vore för att han bor i Skellefteå. Och dessutom inte ens läser bloggen. Vem du är förblir en gåta.

Försöka duger

Få saker tycks kunna locka tittare från fotbollen i dessa dagar. Ändå är det hedervärt att kanalerna väljer att visa såna storfilmer, men det är ju å andra sidan ända möjligheten att vinna tittare på.Även om jag är böjd att tro att dom som inte tittar på fotbollen uppskattar att de övriga kanalerna med toppfilmer tävlar om att vinna just dem, så står valet aldrig mellan fotboll eller film, utan mellan filmerna sinsemellan.

Ikväll visar dock Kanal 5 dokumentären Masturbation for girls. Om det visar sig vara ännu en sån där lågvattenmärkesdokumentär som olika kabeltvkanaler gjort sig kända för att köpa in återstår att se, men med alla gräsänkor som finns därute i dessa dagar så kanske det inte är helt långsökt att välja att visa den nu. Klockan 22.00 på Kanal 5 alltså.

Nothing short of a scandal

Jag håller med Cavling om att det är mer eller mindre skandal att varken han eller Katrine Kielos ska sommarprata. Även om jag kan leva utan hans snackande så är det minst sagt konstigt att Kielos inte pratar i år. Hon är ju högaktuell med sin bok Våldtäkt och Romantik, som jag tänker köpa och läsa på min semester och borde således ha varit aktuell, men fallit bort mot slutet.Jag kan inte låta bli och tro att det finns ett visst mått av feghet i beslutet att inte låta henne prata, då hon ju är väldigt rak och öppen i sin kritik av den sittande regeringen, och att hon säkerligen skulle prata mycket politik(DÖH), vilket säkert skulle uppfattas som propaganda från somliga. Bara en tanke.

Filmtips Dazed and confused

I söndagsnatt, när jag inte ville se hur pinsamt Portugal spelade mot Schweiz, hamnade jag istället framför Dazed and Confused. Och jag verkligen äääälskar den filmen. Den är på sätt och vis helt fruktansvärd, men också så bedårande.

Filmen skildrar en kväll några högstadieelever sent kommer glömma och är nästintill perfekt i så många avseenden att jag inte vet var jag ska börja. Till att börja med är halva Hollywood med. Matthew McConaughey helt vidrig som fjortisraggare.Så äcklig, men spelar bättre än i någon annan film jag sett honom, då han för det oftast spelar sig själv som spelar någon annan. Jason London,Parker Posey,Cole Hauser,Joey Lauren Adams ( alla som sett Chasing Amy vet att älska henne),Adam Goldberg (han som spelar VännerJoeys systers föredetta), en helt underskön Milla Jovovich som inte har mer än på sin höjd ett par repliker, Ben Affleck som spelar toppmobbare av rang på ett sätt som jag känner igen plågsamt väl från min egen högstadietid, Nicky Katt som spelar bråkstake och så fortsätter det.Kort sagt väldigt många som idag är rätt stora, eller hyfsat mediokra bskådisar. Manuset är så sjukt bra, och så är även regin, musiken, scenografin och kostymen.Den här filmen är så fullkomlig i sitt upplägg att det inte går att inte dra paralleller till varenda film som följt på den som försöker skildra det där dygnet som avgör hela ens framtid, men som i själva verket kanske inte har så stor betydelse egentligen, man bara inbillar sig det.Den har satt standard för alla filmer som följt. Sevärd är den i allafall och har du missat den måste du sen den NU.

Dagens Youtubeklipp - Aventura Obsession

Åh vilken underbar plåga den var. Jag tyckte ändå inte att den blev plåga nog för jag älskade den och gör det fortfarande.

Skulle inte tro det

Skulle jag ha någon slags ansvar eller skyldighet att meddela dem jag länkar till? Skulle inte tro det. Då skulle jag inte göra så mycket annat är jag rädd.

"De 20 farligaste drogerna"

Vetenskapens värld visar dokumentären "De 20 farligaste drogerna" i repris klockan 20.00. Även om den har sina brister, då vissa av "experterna" inte är direkt trovärdiga i sin framtoning, tycker jag den är väldigt sevärd och mycket välgjord. Det är väldigt vågat att gå ut och säga att nikotin är farligare än e eller lsd, sett ur den vinkeln är det ändå behjärtansvärt att någon tar på sig att försöka göra det utan att hyckla. Sen kan man givetvis fråga sig hur man definerat farligt, men det hör mer eller mindre till när man tar sig an såna här ämnen.

Jag är en tjockis, ja det är jag

I mina ögon är det helt okej att vara överviktig, så länge man har tillräckligt mycket självinsikt och vet varför man är det, vad det får för konsekvenser för ens hälsa och välbefinnande. Själv är jag överviktig och trivs inte alls med det även om jag i nuläget har hittat mig själv i hur jag ser ut och är relativt nöjd. Jag har insett att jag inte mår bra av att hata mig själv och måste hitta en grund att stå på, allt annat skulle bara leda till ett osunt självförakt som skulle göra mig minst sagt självdestruktiv. För mig handlar ätande om att jag inte mår bra, det är en ersättningshandling och ett beroende som jag måste kämpa med varje dag, och tack och lov har jag hittat en trygghet i mig själv som gör att jag inte behöver mat för att vara lycklig, jag vet också att även om mat gör mig lycklig i stunden så blir ångesten efteråt bara så mycket värre.

Sen finns det dom försöker inbilla mig att jag inte alls är tjock.Dom människorna har jag helt ärligt väldigt stor lust att skjuta i huvet. Det finns bara en som kan säga vad jag är och inte är och det är jag.Ingen annan. Jag är mycket väl medveten om att de som påstår att jag inte är tjock tror sig vara helt objektiva, men faktum är att hur man än ser på saken väger jag för mycket. Att jag sedan har kurvor som kanske gör att mina extra kilon syns mindre än på någon annan, det är en helt annan sak.Kroppsform har om man tänker efter väldigt lite med kroppsvikt att göra. Det ena är en smaksak, det andra en fråga som går att bedöma rent objektivt genom bmi och fettprocent.

Sett ur det perspektivet vet jag att jag är överviktig och borde gå ner minst tio kilo till, och strävar i perioder olika mycket för att också göra så. När jag gör den bedömningen gör jag det utifrån min vikt och hur min kropp ser ut och sätter det i relation till vad som anses hälsosamt och hur jag mår. Jag är rätt nöjd med min kondition och välbefinnande, därför har jag slutat hetsa för att gå ner i vikt och försöker lära mig att trivas i mitt nuvarande jag. Jag kan inte annat än älska mig själv, allt annat skulle göra mig så djupt olycklig.Samtidigt vet jag också att min kropp har en förmåga att veta själv vad den bäst vill och ibland kommer en viktminskning när man minst anar det, utan att man har en tanke på att gå ner i vikt.

Jag hatar att säga att jag bantar för det är inte vad jag gör. Vad jag äter nu har jag ätit i ungefär fem år tillbaka och bara för att jag försummar min kropp från fett och socker så innebär inte det att jag går på diet.Jag är sockerberoende och att äta socker leder till ett tvångsmässigt beteende.Jag har därför valt bort socker från min kost, det är enda sättet för mig att hantera det, total nolltolerans.Många i min omgivning förstår inte detta, och inte sällan är det dessa människor som har problem med sitt ätande, genom att de inbillar sig att de kan unna sig och har vett att sätta stopp, och slås inte av att dom tar en,två,tre och fyra bitar av tårtan, men förstår inte för sitt liv hur det kommer sig att dom inte går ner i vikt, då dom ju gick en "jättelång" promenad igår.

Hur jag ser på andras övervikt varierar. Det finns dom jag inte för mitt liv kan tro är lyckliga som dom är.Den bedömningen gör jag förvisso utifrån mina egna erfarenheter, jag har själv vägt nästan hundra kilo och de två gånger jag gjort det har varit de jobbigaste i hela mitt liv. Jag verkligen avskydde mig själv och min kropp men kände mig som ett offer för omständigheterna och såg ingen anledning till att göra något åt min situation. När jag säger att man kan göra en rent objektiv bedömning av huruvida en människa är tjock eller inte är det precis vad jag menar. Sanningen gör för det mesta väldigt ont, men man måste tvinga sig själv att se den i vitögat, och där kan jag tycka att en del feta människor är synnerligen naiva och fega. Det finns dom som inte verkar bry sig ett skit, för att dom inbillar sig att dom trivs med att vara feta och att det i själva verket är idealen det är fel på och inte dem, och så finns de dom som vantrivs något så fruktansvärt, men inte låtsas om det, eller verkligen visar att dom gör det men är alldeles för lata eller karaktärssvaga för att orka göra något åt saken. De sistnämnda provocerar mig nog allra allra mest, för att jag känner igen mig själv så fruktansvärt mycket i dem. Det är som att jag måste förakta mig dem, det är ett mentalt självförsvar för så snart jag inte gör det riskerar jag att bli precis som dem, och vips gå upp alla de där kilona igen. Dom är där jag har varit, ett jag som inte förstod hur mycket jobb och hängivenhet det kräver att gå ner, att man inte kan göra det halvhjärtat och att det kräver en himla massa självrannsakan och vilja att göra så. Jag tror mig kunna se så pass stor skillnad på dessa två typer att jag också kan ge mig själv tillåtelse att faktiskt förakta dem utan att skämmas det minsta för att jag gör så. Jag vet att det låter superelakt, och är fullt medveten om att det också är det, och att det gör mig lite lätt störd, men jag ser inte hur jag skulle kunna tänka eller agera det minsta annorlunda.

När jag ser tjocka människor som verkar skita fullkomligt i vad folk tycker och tänker om dom blir jag å ena sidan väldigt uppmuntrad att sluta vara så hård mot mig själv. Så sent som för några dagar sedan köpte jag en skitsnygg klänning som bara sitter åt lite för mycket och jag vet att jag kommer att behöva meditera i timmar innan jag kan stålsätta mig för de blickar jag kommer få när jag tar en vända på stan i den klänningen, men samtidigt så gör bloggar som fat fashion & faboulous females det hela så mycket lättare, kan dom så kan väl jag. Men jag kan också tänka att jag kan just för att jag inte på långa vägar är lika överviktiga som dom, att jag faktiskt kan visa lår för att jag ju inte alls är lika fläskiga som dom. Precis som dom säkert har folk dom speglar sig i och tänker att dom inte är lika feta som, precis så speglar jag mig i dem och tänker att jag ju inte alls är tjock och inte borde bry mig överhuvudtaget om dom där blickarna, kommentarerna utan bara försöka vara snygg, självsäker och fullkomligt oemotståndlig.

Emellanåt, rätt ofta den senaste tiden faktiskt, har jag också haft det där underbara självförtroendet och den där underbara självkänslan som krävs för att man inte ska bry sig. Det är underbart att känna sig så trygg i sig själv, veta att inget kan rubba den där känslan av att vara oövervinnelig. Men det har tagit mig år att vinna den känslan, det självförtroendet och den tron på mitt egenvärde. Därför har jag så svårt att köpa att dom här tjejerna på allvar är nöjda och glada som dom är och inte alls innerst innerst inne verkligen blir less på alla trista kommentarer dom får. Det här är människor som väger lika mycket, och oftast väldigt mycket mer än mig och dom vara gjorda av stål. Allt skit de får ta för sin övervikt, och den säkert undertryckta insikten om att det skrattas mängder om dem bakom deras rygg, rinner av dem vatten på en gås. Jag kan å ena sidan beundra det enormt, men köper det å andra sidan inte för en enda sekund.

Personligen kan jag inte komma ifrån, oavsett vad man tycker om att det är fult eller snyggt att vara fet, att det likväl är sjukt. Det är varken nyttigt eller hälsosamt och man riskerar sin hälsa genom att vara det. Ändå har vi här någon som står upp och är stolt över att vara fet, och som inte verkar vara det minsta lockad åt att göra något åt problemet utan rättfärdigar sin gigantiska kroppshydda med att kvinnor ska ha kurvor, och att det är idealen det är fel på. Att folk, trots att det borde veta bättre, med allt vad dagens medicinska experter påstår ändå väljer att bejaka sin tjockhet kanske är vad som provocerar mest av allt.

Dagens ilandsproblem

På jobbet har vi en vattenmaskin.Man kan välja mellan svalt, kolsyrat och kallt vatten. Jag dricker alltid svalt för annars får en liten tönt som jag brainfreeze.Jag tycker det är asläskigt att dricka kallt, hela kroppen blir som en levande istapp så jag låter helst bli. Nu är det ju ingen som tvingar mig att göra det tack och lov. Men vad som då och då händer är att personen innan valt kolsyrat vatten och det ger avsmak på nästa glas man tar. Så mitt svala vatten får en svag men lätt kännbar ton av kolsyra som är nästintill värre än att dricka kallt för att man aldrig vet om så är fallet eller inte.Det blir en minst sagt otrevlig överraskning och inget jag direkt uppskattar.Alternativet är ju att gå ner i köket och dricka kranvatten men vem fan orkar göra det? Dagens ilandsproblem.

Embedding disabled by request

Det blir allt svårarare för mig att hitta klipp till Dagens och det irriterar mig. Eller det är väl snarare så att varenda låt jag vill spela är märkt med den fräcka raden "embedding disabled by request" och det retar gallfeber på mig. Jag håller tamefan på att bli galen. Jag tycker det är så fjantigt, arrogant och översittaraktigt av vissa skivbolag att hålla på så här.Vad tror dom kommer hända om en bloggare någonstans i Norden får för sig att spela Toy Soldiers med Martika? Att jag på så vis uppmuntrar folk att ladda hem låten???Och hur illa kan det vara att låta mig få visa Upgrade you med Beyonce? Tydligen världskatastrof.Det är ju helt cp.Jag vill tamefan slå någon.

Jag vet att jag har sjukt höga krav på de klipp jag visar, jag visar exmepelvis ogärna kollage av de sämre slaget av just den anledningen, om jag inte verkligen vill sprida låten, eller tycker att kollaget är så tacky att det förtjänar en egen post. Men den här galenskapen börjar bara gå lite för långt när man väljer att blocka en åttiotalslåt. Som dessutom är en av mina absoluta favoriter.Faktum är att video kvalitén på den som är blockad dessutom inte är särskilt bra. Det gör det hela ännu mer absurt.

Men det är just det faktum att det som går att beskåda inte får föras vidare, medan allsköns skit hela tiden sprids som ringar på vattnet. Den bra skiten får vi beskåda på Youtubeshemsida men inte sprida vidare,medan det finns otaliga helt sjuka klipp som det nästan uppmuntras till att man ska sprida. Sjukt ju.

Dagens Youtubeklipp - Boomtown Rats Dont like mondays

För den som undrar.Ja, det är Bob Geldof.

New Amsterdam

Jag tycker, så här efter att ha sett tre avsnitt, att New Amsterdam är sjukt sorgligt. Här har vi en kille som levt i 400 år och sett sina nära och kära åldras och dö ifrån honom, och även om han väl älskat dom som man älskar någon man tror man älskar, så har han också vetat att alla de kvinnor han stött på aldrig varit den rätta. Det går inte att låta bli att tycka att han är rätt jävla iskall som ändå, fast han vet att han bara gillat dem lite lite grann, i jämförelse med den där kvinnan som ska komma och se till så att han börjar åldras, inleder förhållande på förhållande med kvinna efter kvinna som uppenbarligen tycks avguda honom.Hur kan han leva med sig själv egentligen? Svaret är väl att det inte hjälper att inse att han inte kan det, han får ta det onda med det goda, han kan ju inte gärna ta livet av sig.

Den här bilden av honom som iskall och okänslig förstärks så klart av att det är den där förbannande danska knölen från Underbar och älskad av alla som spelar huvudrollen. Det är ändå behjärtansvärt att se hur han ändå sörjer dem han mist, men samtidigt som han inte verkar låta sig upptas helt av det, på ett sätt som å andra sidan kan uppfattas som minst sagt arrogant.

Det är verkligen synd att det inte blev mer än en säsong av den här serien, och det vågar jag säga innan jag sett alla avsnitt. Jag tycker den bygger på en intressant historia, även om tillbakablickrna allt som oftast blir lite väl blödiga, och inte sällan känns helt gjutna vad gäller scenografi.

Matchanalys Spanien Sverige

Nu ska jag, som enligt väl underrättade källor inte är särskilt insatt i fotboll men ändå vet förhållandevis mycket om fotboll FÖR ATT VARA TJEJ, försöka mig på att analysera matchen mellan Spanien och Sverige. Det kan bli lite svårt eftersom jag hellre kollar på de snygga spelarna, hellre än hur dom spelar, samt bryr mig mer om utseendet på matchställen, än vad som händer på planen. Men likväl.

Jag upplevde att Spanien, precis som så många redan hunnit konstatera verkligen tog tag i matchen från start. Jag imponerades väldigt av de snabba vändningnarna i kontringnarna, och överlag det kvicka passningsspelet. Men efter ett tag, ganska snart efter att Sverige kvitterat, och rätt långt in i andra halvlek kändes de som om Spanien tappade fart, men framförallt spelade alldeles för svårt. Jag försöker förstå mig på varför men det går inte. Det var mycket svåra passingarna som väl fann sin man men sen försvann om ni fattar vad jag menar.

Lagerbäck kan sura allt han vill över att domaren borde dömt vad det nu var Lagerbäck tycker att han borde dömt, men Spanien var det bättre laget och David Villa är en måltjuv av rang som tog chansen när han fick den. I mina öron är Lagerbäck och många andra bara så sjukt dåliga förlorare. Han borde satt in Källström tidigare, även om vissa anser att Kimpan är dålig på defensiven så var han jävligt taggad. Jag är sjukt impad av Stoor och förväntar mig att han får mer speltid framöver. Lagerbäck är känd för att påstå sig vara nöjd med likaresultat och det hatar jag nog allra mest med honom eller det svenska laget överhuvudtaget. Och därför är det kanske positivt att han blir så upprörd över domarens agerande. Jag förstår bara inte hur man kan bygga sin filosofi på att vara nöjd med likaresultat.Det är så svenskt och jantigt att jag vill spy.

Shitty Chiclitt

Jag har läst ett par av Denise Rudbergs böcker och efteråt har jag alltid frågat mig själv varför. All den där tiden jag lagt på att läsa dessa minst sagt mediokra alster har gjort att jag utvecklat ett djupt förakt för Denise Rudberg herself.

Hon intervjuas i senaste numret av Filter, och får där ge receptet på en framgångsrik bästsäljare.Jag kan inte låta bli att skratta åt det hela. För hennes böcker är verkligen inte bra.Och att tro det bara för att folk läser dem, ja det är att ljuga för sig själv.

Språket i hennes böcker är oftast rent ut sagt förjävligt.De första två böckerna, Väninnan och 37 eller vad den heter,är bägge en plåga på grund av sina många korrekturfel.Faktum är att jag flera gånger undrade vem hon var släkt med, eller vem hon knullat, då ingen vettig människa skulle vilja ge ut den här sörjan om det inte vore för det ena eller det andra. Och ändå har kvinnan mage att kalla sig succéförfattare. Lite självinsikt skulle nog inte skada.

Jag är inte helt emot chiclitt, men det betyder inte att jag är beredd att läsa vad skit som helst som ges ut. Jag är fullkomligt övertygad om att det går göra bra, välskriven chiclitt även om det i Sverige bara egentligen finns en som lyckats. (Mats Strandberg). Jag kan till och med köpa att handlingen ofta kretsar kring ytliga saker som shopping, intriger och relationer, saker som jag upplever som minst sagt tomma, men då blir det så mycket mer uthärdligt om det är välskrivet också. Är det inte det, blir det istället rätt snart det motsatta.

Dagens Youtubeklipp - Flora Hearts

Vet att den är säkert ett halvår gammal men jag tycker den är så himla bra.Så fin, så talande och effektiv i sitt budskap.Gjorde jag reklam skulle jag vilja vara kreativ nog att göra reklam som denna.

De två senaste fotbollsmästerskapen har jag kännt ett enormt sug efter att vara på plats. Men så inte nu. Jag vet inte vad som saknats, men jag har inte blivit lika engagerad som vanligt utan mest följt matcherna lite förstrött. Och även om jag sa förra gången att jag mer än gärna velat vara där nu så vågar jag inte ens tänka tanken att säga samma sak om kommande VM.Jag är bara så rädd att det då verkligen aldrig kommer bli av, och om det verkligen finns något mästerskap man borde se är det nästa VM, som jag tror kommer bli ofattbart spännande och mycket underhållande.Eftersom jag sagt det förr, och jag tråkigt nog inte lyckats göra slag i saken låter jag denna gång bli.

Veckans tips

Men herregud. Vad är det för fel på Svt? Dom visar första säsongen av Sleeper Cell och har glömt varsko mig.Vem är ansvarig för detta?

För dom som missade den när det visades för två år sedan, se den nu! Fredagar kl 22.25.

Dumt och dåligt

Jag håller med om mycket det Johan Croneman lyfter fram i sin tvkrönika angående Tv 4:as Em-sändningar.Framförallt är det kul att han såväl som jag fann Hedmans byte av samtalsämne då han blev ifrågasatt för att ha kritiserat Ljungberg mycket konstigt. Jag önskar att Hedman hade hållt tyst, eller bara medgett att han missbedömt Ljungberg,istället börjar han prata om internationella supportrar. Sååå pinsamt!!!

Men en sak jag inte kan släppa med Tv 4:as sändningar är sammandragen från matcherna och då i synnerhet musiken som ackompanjerar dessa sammandrag. Det är alltid ett väldigt pompöst litet stycke som ökar i styrka allt eftersom och det blir om man inte sett hela matchen, eller även om man gjort det, fullkomligt outhärdligt.Jag önskar innerligt att dom skulle sluta, eller så bara för en enstaka gång byta låt.

Dagens Youtubeklipp - Az Yet Last night

Asså, det är ju så jävla skrattretande.Här har vi några killar som tar sig själv på bara liiite för stort allvar. Jag kan inte låta bli att tycka att det är mycket mycket pinsamt. När jag gick på box i vintras spelade tränaren denna under stretchen. Jag var förmodligen den enda i hela församlingen som hörde vad dom sjöng, tills tränaren sa att vi INTE skulle lyssna på texten utan försöka tänka på annat, varpå alla spetsade öronen och det genast blev superpinsamt och säkert alla ville sjunka genom golvet när dom insåg vad låten handlade om.

Varför ska det vara så svårt att vara sann mot sig själv?

Jag finner mig själv överkörd gång på gång på gång.Så många gånger som jag lovat mig själv att inte låta mig själv utnyttjas utan övat mig på att säga ifrån, lyckas jag ändå aldrig i praktiken.Istället är jag alldeles för rädd för vad som skulle kunna hända om jag gjorde vad jag känner att jag egentligen borde. Och tror så klart att jag ska bli förlöljligad, förbisedd och till och med ignorerad,för att det är vad jag blivit tidigare och lärt mig hantera.På något skumt sätt dras jag till de personer som jag vet kommer behandla mig precis så här, precis som om universum på något sjukt sätt försöker ge mig en chans att lära mig säga ifrån, eller påminna mig om hur dålig jag är på att göra det. Oftast kommer jag på långt efteråt att jag borde sagt ifrån långt tidigare, när det redan är försent och där det bara uppfattas som att jag överreagerar och är överkänslig. Samtidigt är det ju just därför dessa personer behandlar mig så här, för att jag låter dem.Varje gång jag inte säger ifrån vet dom att jag inte kan just det och kommer fortsätta testa den gränsen gång på gång.

Vad jag inte tål,men som jag väl helt och hållet får skylla mig själv för, är den där låtsassomingentingstämningen som följer på när jag väl lackar.Eftersom det då har gått en evighet kommer det som en total överraskning för alla inblandade men just därför uppfattas att jag reagerar som så konstigt att man inte tycks bry sig om att ta mig och mina känslor på allvar.Eller så blir personerna inblandade sura för att jag är så pass fräck att jag vågar påstå att jag känner mig kränkt eller sårad. Man bara eh? Varför ska det vara så svårt att be om ursäkt?

Jag vet att jag bara har mig själv att skylla men det retar mig när människor inte verkar förstå hur deras agerande går ut över andra, eller ens reflekterar över eller tar hänsyn till andra människor.

Surr Metropol

Att lyssna på SR Metropol kan för det mesta beskrivas som ren och skär tortyr.Martin Betancourt pratar med förställd och jobbig röst på ett sätt som jag tror han själv tycker är superroligt men som bara gör mig djupt obekväm. Skulle jag prata så där skulle ingen,jag säger ingen, ta mig på allvar.Vilket tur att jag inte gör det då kanske ni tänker. Och så tänker ni att om jag retar mig så fruktansvärt på Metropol behöver jag väl inte lyssna.Och det är ju helt sant.Jag behöver inte lyssna. Men vad jag dock måste göra är betala skatten som går åt till att betala denna sörja.Det mesta jag vänder mig emot med SR Metropol är att så gott som nästan alla är amatörer.Faktum är att jag själv hört amatörradio som är mycket bättre än Metropol, och det vill inte säga lite. Jag har god lust att börja gråta då jag tvingas åhöra hur någon stackars tjej ska recensera Indiana Jones och helt uppenbart inte har ens det minsta tillstymmelse till manus utan tycks komma på vad hon ska säga allt eftersom. Det krävs ett fullblodsproffs för att kunna göra radio utan manus, och att hon skulle vara det råder det mycket stor tveksamhet kring. Visst är jag bitter, jag har sökt jobb på SR både en och två gånger men som blekblatte så har man ingen som helst möjlighet att bli ens det minsta inkvoterad.Kanske om jag, som så många andra, varit en god och glad blandning. Som Adam Tensta eller Amir Chamdin. Då hade jag kunnat komma och hävda mitt invandrarskap på helt andra grunder. Men nu är jag bara en sorlig liten bitter finne.

Men allt är inte dåligt ställt med Metropol. Men det är också en del av problemet. Att det är så ojämt.Å ena sidan kan det vara bra,intressant och intresseväckande. Men sen öppnar sig en enorm avgrund av lågvattenmärken som man retar sig på desto snabbare.Just för att man har rätt att förvänta sig kvalité. Det är liksom det som SR kan konkurrera med.Börjar man nagga på kvalitén så är det bara utför. Jag förstår faktiskt inte varför man ens ger sig på att försöka vinna lyssnare i den åldersgrupp som verkar totalt ointresserad av att överhuvudtaget lyssna på radio. Dom kommer inte börja lyssna på SR Metropol bara för att det spelas lite mer musik, eller för att man har en kille som pratar som en seriefigur. Så lättlurade är dom inte. Dessutom vill dom inte lyssna på bestämda tider, utan när dom vill och kan. Fortsätt satsa på kvalitativ radio som är bra, det ni kan och vet hur man gör, med folk som vet hur man gör det bra. Allt annat är ju bara skandal. Ni ger mig ingen som helst anledning att fortsätta betala tv-avgiften om det fortsätter så här.Over and out.

Dagens Youtubeklipp - Jenny Owen Youngs Fuck was I thinking

Denna spelar jag för min lillebror. Han blev superprovocerad när han hörde den första gången och tyckte att den var så mesig och att hon minsann trodde hon var kool bara för att hon använda starka ord men sjöng på ett vänt och finstämt sätt. Jag tycker ju att det är det som gör hela låten, och det tror jag de flesta andra som gillar den också gör.

Boktips: Tidigt på morgonen av Henrik Bromander

Jag har precis läst ut Henrik Bromanders andra serieroman Tidigt på morgonen.Om hans första, Hur vi ser på varandra, var bitvis djupt sorglig, så är uppföljaren inget undantag.Den är om möjligt ännu svartare,och mycker mer tragisk på sina ställen. Med lågmäld röst och djupt svårmod återberättar ett flertal karaktärer historier ur sina egna liv.Det är en man som bor på Stora Mossen, ett naturreservat, en annan man häktad för att ha utnyttjat sin dotter som läsaren får möta då han sakta men säkert kommer till insikt om sitt brott, och personligen tycker jag just den historien var den i särklass jobbigaste, men också bästa.

Bromanders serier är ändå på något absurt sätt roliga emellanåt.Det finns ett visst mått av komik bland allt det där svarta, som gör det uthärdligt. Teckningarna är oftast förhållandevis enkla men lyckas ändå förmedla så mycket, vilket jag upplever är mycket beundransvärt.Även om Tidigt på morgonen inte är vad de flesta av oss förknippar med serier, då den är så pass svart, är den helt klart läsvärd, och kanske en ganska omskakande sådan.

Dagens ilandsproblem

Jag fjällar som en jävla fisk.Ett gigantiskt moment 22 har lett till att jag gör det, och att jag gör det är nog för nuvarande det största ilandsproblemet som besudlar min tillvaro. Jag råkade bränna mig som en annan soldyrkande svenne häromveckan, då jag uppade min soldos med ynka två timmar, från mina normal två timmar som jag fram till dess nöjt mig med.Något min skogsfinnehy, som normalt tål det mesta, inte pallade med, utan högljutt protesterade emot genom att bli helt röd och galen. Och igår när jag kliade mig på ryggen upptäckte jag några knottror som jag trodde var soleksem men senare upptäckte var död hud, som alltså sakta men säkert håller på att falla av mig.

Det är ett moment 22 för att det är på ryggen jag flagnar. Jag har smörjt in mig som en annan farbro barbro men det är så sjukt svårt att komma åt, vilket är anledningen till att jag haft så svårt för att smörja in mig.Förstår ni vilket gigantiskt problem detta är??? Jag kan inte gärna inleda ngn slags relation bara för att ha någon som kan ställa upp på att smörja in min fjällande rygg, faktum är att jag just därför nog kommer få väldigt svårt att hitta någon villig att ställa upp.

Så där har ni det, dagens ilandsproblem.

Gårdagens SATC

En annan anledning till att älska SATC är det helt underbara birollskaraktärer som emellanåt dyker upp. Som i gårdagens avsnitt. Wallace Shawn.I fucking löv this dude.Asså han är ju så söt. Man vill bara nypa honom i hans söta tjocka små kinder, eller för den delen ligga i en skön soffa och lyssna på när han läser Det susar i säven. Han är ju bara helt underbar i Clueless. Och som om inte det vore nog så gästar han i samma avsnitt som min favorit amazon genom alla tider, Kristen Johnston. Kan det bli bättre???

Jag hatar fortfarande Petrovsky.Jag förstår inte poängen med att hon måste göra ett sånt misstag bara för att inse vad som är det rätta för henne.Jag håller med Miranda.Det är ett gigantiskt misstag att åka med honom och att hon åsidosätter sig själv och vad hon vill och det är precis så provocerande så som Miranda vill få det att verka.

Hey hey hey Hultsfred ( this is what memories are made of)

Idag drar Hultsfredsfestivalen igång. Och det är nu jag med skröplig stämma ska säga "jag minns min första Hultsfredsfestival som om det var igår" men faktum är att jag var tvungen att googla ytterst intensivt för att ens få fram minnet av ett enda band jag såg det året. Nu ska tilläggas att det jag varit på festivalen kanske fem eller sex gånger, inte ens det kan jag komma ihåg, och det i så gott som alltid år efter varandra, så att jag blandar ihop år och artister är kanske inte så svårt. Det jag kommer ihåg bäst av alla de gånger jag besökt festivalen är hur osedvanligt bra väder det nästan alltid varit, jag har aldrig varit tvungen att bo mitt i en äcklig leråker och det har också gjort att jag har väldigt positiva minnen av festivalen, i alla fall om man jämför med vad jag hört mina vänner berätta om andra festivaler som inte varit fullt lika soliga tillställningar. Och så minns jag Doktor Kosmos i något av småtälten, en helt galen oförglömmlig Sage Francis, som jag inte lyssnat en sekund på efter det, att P3 sände med Bosse Löthén och att en tjej berättade en helt galen historia om en kille som trodde han var hög på e när han i själva verket bara tagit en vanlig ipren, att jag stod och skulle gå på toa när en kille helt plötsligt kom fram och frågade varför jag stod där när The Kristet utseende spelade, att vågorna i publikhavet under Holekonserten förmodligen var något av de läskigaste jag upplevt, att någon råkade trampa i bajs och att bajset sedan lyckades följa med in i tältet, att jag pratat med Promoe, att jag gjorde en ful hennatatuering.Att vi ligger i gräset och leker bandleken, samt pratar om hur jävla självsäkra och arroganta Joakim Åhlund och Cesar Vidal är, medan en utsvulten kille å +25 frågar om han kan få resterna av Annelis pizza And so on and so on. Och att allt bara är ett sammelsurium av minnen utan varken år eller dagar fastetsade kring eller vid sig men att det bestående intrycket är att Hultsfred för mig nog alltid kommer innebära den första friheten.

Dagens Youtubeklipp - Addis Black Widow Wait in summer

Nätdejtning ( en saga i flera delar)

Hej mitt namn är Eveliina och jag nätdejtar. ( HEJ EVELIINA)

Det är nämligen lätt hänt att allt det där hängandet på diverse dejtningsajter snabbt utvecklas till en drog. I takt med att tvåsamheten utvecklats till en religion, eller en ideologi om man så vill, så har jakten på kärlek,och därmed också vad folk tycks tro lycka, kommit att bli en minst lika viktig sysselsättning som vanliga livsnödvändiga funktioner som att äta,dricka och sova. Det har nästan kommit att ersätta ens vanliga arbete.Att hitta en partner, och därmed också garantera sig själv en lycklig framtid, är av högsta prioritet. För så är det.Säger man att man är singel tittar folk lite medlidsamt på en och tycker synd om än.Ibland försöker dom intyga en att man förr eller senare kommer hitta kärleken, att det säkert FINNS NÅGON FÖR EN DÄRUTE, eller så blir dom bara så obekväma att dom helt enkelt byter samtalsämne.

Det här är mitt första problem med att tvåsamheten är så starkt normerad i vårt samhälle.Det förutsätts helt enkelt att man som singel skulle vara fasligt mycket olyckligare än vad de i förhållanden är. Jag läste för några månader sedan en artikel som på allvar gav tips på hur man bäst njöt av sitt singelliv, som ju underförstått kan vara en sådan plåga. Men vad har jag missat? Jag känner inte att det fattas mig något, även om jag kan medge att det vore kul med någon som fanns där för mig i alla väder oavsett hur hårt det blåste.Men.Och det är ett stort jävla men.Jag vägrar låta min lycka vara beroende av om jag är i ett förhållande eller inte.Skulle den vara det skulle vore det en ren och skär tragedi.Jag tror att jag är min egen lyckas smed och att då låta mig själv bli ett offer för omständigheterna, genom att projicera min lycka på ett framtida förhållande,det funkar inte.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur dom som säger att det finns någon där ute resonerar heller.Jag känner mig som Miranda i SATC. Jaha han finns där.Ojdå, där försvann han, det var visst någon annan som hann före, bäst att jag snabbar mig nästa gång.För det låter ju så absurt.Sen säger dom direkt efter, tänk att den fanns, den stora kärleken? Ja, men vad är det som säger att du inte gick miste om din andra,eller tredje,eller fjärde stora kärlek för att du råkade träffa han som du tror var din stora kärlek. Om jag går på dejt med Mr Niceguy idag och blir upp över öronen förälskad kanske jag inte går på den där klubben imorgon och då kommer jag ju missa Mr Even more of a niceguy. Men inbilla ni er att ni har träffat den stora kärleken, det verkar ju funka utmärkt för er.Jag önskar bara att ni slutade tycka så synd om mig som inte gör det.

Sommarsnack

Det blev ju så mycket bättre än vad jag kunde föreställa mig.Bättre än på flera år faktiskt. Visserligen finns det vissa tråkmånsar med i uppställningen men det går väl att leva med.Precis som vissa pratar för andra gången. Jag tänker i alla falla inte missa Fredrik Lindström,Lena Andersson, Lennart Johansson, Åsa Nilsonne och Robyn. Men undvika Fredrik Härén.Intervjun med honom i Fokus fick honom att verka lite vettig men senare intervjuer jag sett får honom att framstå som mer eller mindre galen. Eller excentrisk på ett sätt som inte kan vara annat än dåligt.

Sommar

Idag avslöjas vilka som får prata strunt i sommar.Och för första gången på flera år har jag ingen som helst susning om vem som kan tänkas få tid i etern. Adam Tensta? Lykke Li? Linda Rosing? Alex Schulman? Jag försöker tänka tillbaka på året som gått och kan inte minnas en bok som varit lika omtalad som Mig äger ingen, alltså finns det ingen som är lika given som Åsa Lindeborg även om jag misstänker att Jens Lapidus nog kommer få prata.

Att jag inte får prata är ju inte annat än pinsamt.Jag skulle spelat grym musik och gnällt på patriarkatet, hyllat min pappa,mamma och alla andra finnskallar i min släkt, samt om utanförskapet invandringen oundvikligen föder.Får väl vänta till nästa år antar jag.

Sluta skägga

Lika mycket som vissa män tycktes hata leggings förra sommaren, lika mycket förakt hyser jag för de män som väljer att anlägga ett Tellierskägg.Här snackar vi om noll självrannsakan.Inte för en sekund har dessa män ställt sig frågan om dom ens passar i ett helgskägg av könshårstyp, utan bara kör i vind, utan någon som helst omtanke om sin omgivning som måste beskåda skäggtårtan dom har i ansiktet.Jag blir så provocerad.Jag kan inte nog betona att jag i normala fall är den som ytterst högt sjunger skägget lov som något som gör pojkar till män men detta kan jag inte tolerera.Så gott som dagligen ser jag både tre och fyra män i 30årsåldern som vandrar runt lite laidback med skjorta och chinos i ett försök att se sommarfräscha, och sommaren har precis börjat. Vilken jävla mardröm.

Dagens Youtubeklipp - Mariah Carey We belong together

Sommaren 2005 var en helt fantastisk sommar som förhoppningsvis kommer överträffas den kommande. Men om någon låt kan överträffa denna som bitterljuv sommarplåga är desto mer tveksamt.

Dumt i DN

Under de senaste världsmästerskapen blev jag mer än lovligt provocerad av den dåliga representationen i DNs sportbilaga.Antalet intervjuade eller i enkäter tillfrågade kvinnor var löjligt lågt, så till den milda grad att jag mejlade till DN och klagade och då fick en massa ursäkter till svar. Som att tjejerna varit upptagna, inte velat, att det finns så få att fråga. Det sistnämnda måste var det i sammanhanget fånigaste av dem alla eftersom man tagit sig tid att fråga TRE bandytränare men inte en enda tjej som sysslade med någon annan sport än fotboll.

Eftersom jag inte var helt nöjd med representationen sist så är det kanske inte helt otippat att jag granskade urvalet i dagens enkät lite närmare, både vad gäller kön och etnisk härkomst. Och det är fan helt jävla otroligt supersugigt.Hur fan är det möjligt att man inte lyckats hitta en enda blatte som kan tänka sig svara på frågan hur det går för Sverige mot Grekland? Och då är det inte ens bara stockholmare som tillfrågats, utan gemene man. Det finns en massa svenneblattar där ute i landet men jag antar att Andreas Rolfer hamnat i en liten kokong med svennesvennar. Att hälften av de tillfrågade skulle vara kvinnor är för mycket begärt och jag kan väl ge honom en liten eloge för att, hör och häpna, ens tänkt tanken att fråga ett par kvinnor.

Läser man vidare längre in i tidningen har femton kända svenskar tillfrågats. Jag skämtar inte när jag säger att endast TRE av dessa är kvinnor, Lena Adolfsson Liljerot,Victoria Svensson och Sanna Kallur.Resten utgörs av en härlig blanding av partiledare och ministergubbar.Inga invandrade här inte.Kan ni snälla förklara er? Och kan inte någon snälla hålla med mig om att detta är helt sjukt? Det känns som jag slåss mot väderkvarnar och aldrig någonsin förr har jag velat ha någon som för en gång skull höll med mig, om bara så för sakens skull.

Sopigt

Det har gnällts lite i Stockholm över alla sopor som hopar sig så fort solen tittar fram och folk får för sig att ha picnic.Det pratas om frånvaron av sopkorgar, och att de som är blir fulla alldeles för snabbt.För att lösa problemet i tunnelbanan har man satt upp gigantiska soptunnor som är något av det mest vulgära jag någonsin beskådat.Jag känner mig som en lilleputt på besök i jätteland varenda gång jag går förbi en. Förutom på Fridhemsplan.Där finns på perrongen för gröna linjen inte en enda sopkorg.

Nu tycker inte jag att problemet är att det finns för få, vilket jag väl kan hålla med om att det finns, utan att det snarare handlar om att politikerna är för snåla när det kommer till hur ofta de som ändå finns töms. Det är ju fasligt mycket billigare att sätta upp en något större papperskorg, än att låta den som finns tömmas dest oftare.Sånt gör mig förbannad, och jag ber innerligt att detta är något som stockholmarna inte glömmer bort när det kommer till valet om några år.

Dagens Youtubeklipp - Marcus Krunegård Jag är en vampyr

Ensam kvinna söker skämskudde

Ikväll sänder Tv 3 en tillbakablick av Ensam mamma söker.Som jag inte tänker titta på.Däremot undrar jag om det är någon mer än jag som sett trailern inför nya säsongen där en unge sitter i köket och förklarar var alla i familjen ska sitta kring köksbordet, och som liksom jag skäms ögonen ur sig när ungen börjar säga pappa, men sen ändrar sig och säger mammas kille.Det är så jävla pinsamt att jag bara vill dö.Ingen skämskudde i världen räcker liksom till.Det är egentligen inte bara pinsamt, det är ofattbart jävla sorgligt.

Bitterfittan, det är jag

Jag börjar så sakta undra vad vi tjejer får göra egentligen. Efter att ha läst hur en bekant fick ta en massa skit för att ha spelat vad någon idiot tyckte var Lil Waynes mes sexistiska låt, och sedan stå på en konsert och försöka diskutera kvinnliga rappare med någon annan idiot, så undrar jag var den där juryn, som avgör vad vi tjejer får göra och inte sitter. För vi får inte lyssna på rap, för den är kvinnofientlig. Att vi är fullt kapabla att själva rättfärdiga varför vi lyssnar på det verkar inte som något alternativ, istället skuldbeläggs vi för att förråda vårt eget kön genom att dansa i kapp med 50 cent. Damn if you, damn if you dont. Och så får vi inte ligga heller, eller för den delen prata om det, av vad jag kan förstå av den så välformulerade, och om jag får säga det själv mycket underhållande,kommentaren jag fick efter att ha dissat Sofia Larsson. Och gillar vi fotboll, ja då gör vi ju det för att killarna är snygga, och vi kan inte välja favoritlag genom att bedöma individuella spelarinsatser, det hänger helt och hållet på snyggaste matchstället, det vet väl varenda jävla kotte? Jo du har rätt bra koll på fotboll, FÖR ATT VARA TJEJ.Jag har så ofattbart stor lust att skjuta nästa människa som säger det. För det första så innehåller ett sådant påstående uppfattningen om att ALLA KILLAR I HELA VÄRLDEN skulle kunna fotboll. Och för det andra alltid en förvåning över att tjejer överhuvudtaget kan tänkas vara intresserade av fotboll. Aldrig kan man bedömas på samma grunder som vilken jävla jeppe som helst, utan bedöms snäppet hårdare.

Ja men kan inte den där juryn stiga fram så vi tjejer slipper sitta här och vara ängsliga och veliga och ständigt undra om vi är rätt? Eller är det kanske det faktum att vi inte gör just det som är mest hotande av allt? Jag bara frågar mig.

Dagens Youtubeklipp - Nas ft Lauren Hill If i rule the world

Klagomuren

Kommer Gina Tricot någonsin sluta spela den där fruktansvärt påfrestande discomusiken på alldeles för hög volym???Jag vill skriva någonstans och klaga. Men så vill jag också klaga på det mesta här i livet. Och gör så också.Jag skriver säkert minst ett klagobrev varje dag. Om inte så i alla fall i mitt huvud. Där inne har jag hunnit klaga på så gott som alla affärer som finns i hela Sverige tror jag. Bara två har hittat sin väg ut ur mitt hjärna och ner på papper. Eller på mejl kanske jag ska säga. Jag klagade på Waynes coffe för att dom inte ALLTID har DN, vilket dom skryter med att dom ska ha.Jag har klagat på Espresso House för att dom inte har enhetliga priser.Det är en äcklig kille med mustasch som alltid ska vara helt sjukt överjävlig mot mig varenda gång jag ska handla så nu har jag kategoriskt börjat undvika Espresso House i Solna Centrum bara av denna enkla anledning.

Just nu funderar jag att på allvar skriva ett brev till Kicks och klaga på att ett av deras affärsbiträden stod och sminkade sig när jag kom in i affären härom dagen.Ska det vara så??? Det var fullt med kunder i affären och likväl hade hon mage att stå vid Biothermdisken och dutta på rouge.

Vem jag ska gnälla på angående att priset på hämtpizza stigit ofattbart mycket senaste tiden vet jag dock inte.Den tillhör ju inte någon kedja, och kommer följdaktligen inte heller överleva sommaren.Faktum är att pizzerian bytt regi tre gånger bara i år men aldrig förr har en pizza kostat hutlösa jävla åttifem spänn.Helt galet.

Annars har jag inte så mycket mer att komma med.Jag drömmer mardrömmar om Otto Rehagel.Vad betyder det? Jag tycker inte Portugal levde upp till mina förväntningar även om jag är glad att dom spelar som ett LAG! Men att jag inte tog med Podolski i beräkningarna vad gäller vinnare i skytteligan grämer mig något så fruktansvärt.Och så tycker jag att Schweiz stackars förbundskapten är mycket lik John Litgow.

Dagens Idolporträtt

Andrea Pirlo.För hans underbara frisparkar, och för det där obegripligt fina håret, som står på ett oemotståndligt sätt lyckas stå emot svett i över 90 minuter. Jag hatar namnet Andreas och att döpa mitt barn till Andrea är därför fullkomligt uteslutet men om, eller snarare när,jag skaffar hund är Pirlo så gott som givet.Faktum är att det nog inte finns två mer givna namn på två söta små dvärgschnauzrar som Pirlo och Gattuso.

Fjantfotboll

Ola verkade tycka det var konstigt att Podolski inte ville fira sitt mål och konstaterade lakoniskt "Han ÄR ju tysk".Det visar enligt mig på en ofattbar brist till inlevelseförmåga, så till den milda grad att jag tycker han borde skämmas en smula.Sen tycker jag att vem det nu än är av kommentatorerna som tycks ha lusläst Offside är lite töntig.Inför kvällens match tippar jag därför att han förmodligen kommer säga något om att Anelka mognat. Precis som han häromdagen ivrigt förklarade detta med riskfördelar för dem som inte vet vad det är, samt igår tjatade om Gomez farföräldrar.Faktum är att med denna kommentator behöver man inte köpa Offside, man får den ju ändå referad, om än i väldigt disparata ordalag.Offside enligt Tv 4kommentatorn lever inte riktigt upp till the real deal.

Ni kanske undrat vad Otto Rehagel gjorde i min dröm.Det är bara det att jag inte kan förstå hur alla tror så högt om ett lag som inte ens tog sig till Vm, att jag inte kan sluta mig till något annat än att tränaren är en galen despot som mest springer runt och skriker, vilket också var vad han gjorde.Han sprang runt och skrek och log illmarigt och skrattade hånfullt.Analysera det den som vill.

Dagens Youtubeklipp - Nike Soccer Olé

Låt spelet börja!!!

Next stop Odenplan

Vad ska man tycka om att tunnelbanan gått och blivit internationell? Att man nu måste lyssna till en bbcröst som säger "Next Stop Odenplan" ? Först tänkte jag oh så tjusigt, sen tänkte fan, vad fånigt.Seriöst. Det känns lite storhetsvansinnigt upplever jag. Hade man dock låtit rösten uttala hållplatserna med engelskt uttal tror jag det hade blivit mycket mycket roligare.

Sjung om studentens lycklig dar

Alla studenter som skränar runt på Stockholms gataor påminner mig om min egen. Eftersom jag är en stackars invandrarunge med skilda föräldrar så var min mottagning en väldigt folktom tillställning. Till att börja med så fick jag typ EN blomma att hänga runt halsen på skolgården. Det finns bildbevis på detta då jag står med en tjej från paralellklassen som ser ut att när som helst bryta nacken av tyngden från alla blomsterkvastar hon fått, medan jag ser ut som ett mobboffer utan varken släkt eller vänner. Ja, och så mottagningen då.Det går väl inte ens att kalla det mottagning då det inte var några bjudna förutom min mycket lilla familj.Jag tillhör nämligen inte den där skaran invandrare med tusentals syskon,kusiner,fastrar och mostrar. Inte heller bor någon av de få kusiner,fastrar och mostrar jag har ens i närheten av den lilla håla jag tog studenten i. Några finns överhuvudtaget har överhuvudtaget aldrig bott i Sverige, och kommer heller aldrig göra så.Så därför var det jag, min bror och mina föräldrar.Låt mig påpeka att mina föräldrar varit skilda i över tjugo år men fortfarande inte pratar med varandra, så att säga att stämningen var något tryckt är nog ingen underdrift. Efter att vi ätit smörgåstårta och jag fått några presenter, vad har jag så här i efterhand inget som helst minne av, så började jag raskt göra mig i ordning för att gå på balen och gnällde hela den timmeslånga friseringen över att mamman inte kunde få svinryggen tillräckligt snygg. Sedan fick jag skjuts till fördrinken av min pappa som fram tills legat och vilat, antagligen för att slippa behöva vara social. Han och min bror hade åkt 25 mil bara för att stanna över dagen och var tvugna att stanna för att skjutsa mig eftersom jag vägrade åka buss till min bal, det hade liksom bara blivit för jävla sorgligt. Ni tror väl inte att jag är hur jävla tragisk som helst???