Jag har insett att jag ständigt letar brister hos människor. Det är inte en särskilt smickrande egenskap, att alltid försöka hitta människors sämsta sidor, istället för att låta sig inspireras av deras goda. Men jag gör detta främst för att jag alltid förutsätter att folk hårdgranskar mig, och inte tänker på annat än mina, enligt mig själv, så synliga skavanker. Jag förutsätter att det enda folk tänker på när dom ser mig är mina mindre smickrande egenskaper, och att då försöka hitta deras blir en försvarsmekanism. För att ha något att komma med om dom av en händelse skulle få för sig att låta mig veta hur urbota jävla dum jag är, hur motbjudande jag ser ut, och hur genomjävla otrevlig jag verkar. Då vill jag så innerligt gärna ha något att kontra med. Lika bra ta det säkra före det osäkra liksom.