Snorkelmän och rökdykare

Att simma längder en timme är helt okej. Jag har köpt det här med att jag måste träna för att gå ner i vikt och gjort så med ro. Men att simma längder en timme till Bandit rock är däremot inte lika okej. Att simma ska vara rogivande men jobbigt. Nu blir det stressigt på ett sätt som gör att jag inte är tillräckligt rofylld för att kunna simma så att det faktiskt blir fysiskt jobbigt. Istället sölade. Så jag tvivlar på att jag simmade mer än 1500 meter. Visserligen inte så bara men ändå. Håller jag tempo blir det lätt två kilometer.

Inte nog med att Bandit Rock var där och störde. Det dök också upp ett gäng män i åldern 30 - 50 som skulle snorkla. Att döma av hur de betedde sig i grupp är jag dock böjd att tro att dom mentalt låg på någonstans mellan tio och sjutton.Ingen av dem var snygg. Men alla trodde att dom var det. Eller att dom var snyggare än dom inte är. Dom tävlade om vem som kunde kränga sig upp på trampolinen från bassängen. Skrek och tjoade som om dom var lite lätt salongsberusade. Flåsade, stönade och visslade till och med bara för att påkalla omgivningens uppmärksamhet. I synnerhet en, den äldsta av dem, var speciellt jobbig. Varje gång man vände sig om för att han utstötte något slags läte sken han upp som en sol. Ja, men jag kollar för att se om du är lika ful som sist. Få inte för dig något ditt lilla mongo!

Jag vet inte hur, men eftersom han höll benkoll på en walkietalkieaktig mojäng med sig och killade snorklade gjorde jag kopplingen rökdykare-brandmän. Vilket visade sig stämma. För mitt i villervallan av vem kan kränga sig upp på trampolinen tävlingen kom chefenchefen in och skrek kom igen gubbar det är uttryckning. Själv hann jag inte ens reagera innan alla hoppat upp ur bassängen, sprungit och hämtat sina handdukar och lämnat hallen. Ensam var jag kvar med Bandit Rock, men i jämförelse med hur gänget levde om kändes det nästan som himmelriket.