Ett par tights jag glömt bort, men som jag sedan hittade när jag rotade i mitt förråd efter kläder jag nu minus femton kilo kan ha igen, blev under helgen som gick så trasiga att jag bestämde mig för att slänga dem. Och slängde dem gjorde jag. Förra paret tights gjorde jag nämligen trasor av, men jag orkar fasen inte hålla på. Då skulle jag efter en månad eller tre bara ha skåp efter skåp med trasor, då jag bara köper kläder i någon taskig trikåblandning, som på sin höjd håller tre tvättar.
Men så är det med snålfinnegenen. Allt ska återanvändas. Om man inte gör trasor av grejerna, och då menar jag i stort sett allt av tyg, typ lakan, örngott, påslakan, kalsonger, sockar, t-tröjor och liknande, blir det mattrasor istället. Why not? Man sätter någon i nedre tonåren på att klippa sönder jeans och förbrukade collegetröjor till lagom långa och breda mattrasor som sedan någon redig kvinna i släkten trollar ihop till en trasmatta som sedan får tjäna klanen för tid och evighet. Eller tills mannen i huset träffar en ny inredningsarikitekt som ju faktiskt inte uppskattar skogsfinnestilen, och som, tro det eller ej, slänger eller skänker bort trasmattorna till bättre behövande.
Och vems kläder är det som finner sitt öde i en trasmatta? Jo en mycket traumatiserad fyraårings, thats what. Jag hade ett par väldigt snygga, spexiga byxor i svart och lilarosa, rutiga till på köpet, som jag antar att jag växte ur. Sagt och gjort, mattrasor nästa! Och som plåster på såren fick jag mattan i födelsedagspresent. Man tackar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar