Pick a fight

Konflikträdda jävla skithögar, vilken nytta gör dom egentligen? Är konflikträdsla en nerärvd överlevnadsinstinkt som ska förhindra oss från att döden dö?

Antagligen för att jag själv med tiden kommit att bli så långt ifrån konflikträdd som det bara går att vara, tycks jag dras till personer som inget hellre vill när en konflikt är i annalkande, än att gömma sig. Människor som varken svarar i telefon, på sms eller på mejl då jag försöker reda ut vad som hänt. När man sen väl får tag på dem gör de så klart sitt bästa för att lägga över skulden på mig, kallar mig dramatiskt och säger att jag överdriver, att jag ska lugna ner mig, att jag borde borde borde en massa saker. Borde läsa signaler, borde förstå budskapet, borde läsa mellan raderna. Mellan vilka förbannade rader? När man möts en vägg finns det inte ett par rader att läsa mellan, det finns lika många sätt att läsa situationen på som det finns just rader att läsa mellan. Och även om jag är en intuitiv person så har även jag gränser. Tankeläsning har och kommer aldrig vara en förmåga jag besitter.

Men så kan jag ju inte låta bli att fråga mig om personen ifråga inte har lite rätt i alla fall? Om jag inte är lite dramatisk, om jag inte har en tendens att överdriva ibland, om jag framförallt inte borde tona ner mitt ego? Men herregud! Det är ju just att jag är så dramatisk som gör mig så intressant. Om jag taggar ner den delen av mig kommer jag ju bli så tråkig. Faktum är att jag inte kommer vara mig själv. Seriöst. Jag fattar inte hur man inte kan tillåta någon annan att bli arg och upprörd. Det är som att neka den personen existensberättigande. Oj, vi dumpade dig på krogen och hörde inte av oss, sen svarar vi inte på telefon, mejl eller sms! Men bli inte så upprörd! Lugna ner dig! Å ena sidan säger dom här människorna att de är ledsna över att ha övergivit mig, å andra sidan överdriver jag. Man kan ju inte låta bli att fråga sig vad de egentligen menar,om de egentligen önskar att bara ska acceptera att de beter sig som idioter?

Själv tycker jag inte att jag söker konflikter, jag är bara inte konflikträdd. Det är två olika saker. Om jag verkligen var konfliktsökande skulle jag inte ha några vänner. Då skulle jag gjort mig till ovän med alla jag har. Men jag kan förstå att det upplevs som att jag är det när jag hakar upp mig på vad folk uppfattar som minsta lilla grej. Men för mig är det inte minsta lilla grej. Känner jag mig ledsen, besviken och arg borde jag väl rimligtvis få säga det utan att för den skull bli anklagad för att söka konflikter? Näe, uppenbarligen inte.