Nu har jag kollat Semestersvenskar. Och undrar varför hela två kvinnliga guider känner sig nödgade att berätta om vad de saknar här i livet, och i bägges fall då så klart sakna en man. Mannen. Prata om hur dom så här långt inte träffat någon, men att det vore kul att göra det. Att det vore så mysigt med ett förhållande, någon man kan räkna med, lita på, som ställer upp. Vad får dom manliga guiderna prata om? Hur slaskigt det är i Sverige, utflykter och festande. Jamen så bra då. Kanske inte så konstigt att dessa två grupper i samhället inte tycks hitta varandra, då den ena gruppen inte ens letar, utan springer på utflykter istället.