fredag, januari 30, 2009

Långa, korta, tjocka eller smala, alla är vi människor

Klart det har betydelse om man är tjock eller smal. Men det jag tror de flesta försöker lära sina barn vad gäller kroppsuppfattning är just att trivas med sin kropp. Att vi alla ser olika ut. Att vissa är längre och somliga bredare. Det är en ganska väsentlig skillnad på att lära sig acceptera att vissa människor har långa armar, breda axlar, stora rumpor, eller vad det nu var månde, till att sprida budskapet om att alla är lika mycket värda, när vi alla så väl vet att det inte stämmer. I dagens samhälle finns det ett enormt förakt för feta människor. När har någonsin en tjock människa fått vara den framgångsrika, snygga huvudpersonen i en komedi eller dramaserie? Att vara tjock är inget eftersträvansvärt. Inte ens lite tjock får man vara. Och gränsen mellan att var det och inte är knivskarp! Men man kan trots allt vara smal eller normalviktig på väldigt många olika sätt. Människokroppen kommer i alla former och färger, och det är väl snarare det evangeliet vi borde sprida.

1 kommentar:

Anonym sa...

Bra inlägg på löpande band idag.

En alltför vanlig typ idag är nog den unga tonårstjejen som sällan äter frukost, skippar skollunchen och hänger därefter i city, röker och äter pommes frites. De är närapå idealiskt tunna, men med hög fettprocent och svaga och trötta.

Minns också en kurskamrat på universitetet som mest hela tiden åt vitt formbröd med ost. Jag poängterade då att det är som att leva på wienerbröd. Flera i sällskapet fnissade åt mig - han var ju så smal och stilig att han knappast behövde några tips från besserwissern. Ingen kopplade till att han satt och halvsov, precis som vanligt - ingen energi alls, nästan apatisk. Nog för att de flesta i sällskapet var något yngre än jag, men de flesta av dem skulle lustigt nog bli lärare i idrott och hälsa.