Lite brösthistoria

Åh vad jag är glad att jag inte är smal. Eller har fasta bröst rättare sagt. Då skulle jag inte ha tid att bekymra mig över vad det nu är jag bekymmrar mig över, utan istället ägna så mycket tid som möjligt åt att oroa mig för när brösten skulle sagga ihop. Vilket, av vad jag har förstått, alla tjejer som inte är 27 år och alltid har haft hängpattar gör. Okej. Jag kanske hade fasta bröst när jag precis fick dem, typ i fyran. Men säg den lycka som varar för evigt. Dom blev stora hängpattar ( tack farmor!) innan jag ens hunnit börja högstadiet.

Visst kan jag avundas tjejer som har lagom stora fasta bröst, men då skulle jag inte heller göra så mycket annat. Och eftersom jag aldrig haft fast bröst, aldrig har klarat av penntestet, så vet jag ju inte heller vad det är jag förväntas sakna. Ibland kan jag dock bli lite irriterad över den missuppfattning som råder bland en del av det manliga släktet. Naturligt stora bröst, alltså vi pratar väldigt stora bröst, kan inte vara särskilt fasta. Dom kommer hänga. Allt annat vore emot naturlagarna. Hur dessa rattar ser ut i en bh är en helt annan femma, men när den väl har åkt av så hänger pattarna garanterat. Tro inget annat.

Jag har övervägt att operera mig hur många gånger som helst,men eftersom jag inte lider fysiskt av mina jätterattar, som pratar ett eget språk och till och med har informerat en kille om att jag gillar att ha sex hör på maken!, så har jag aldrig gått från ord till handling. Om jag skulle få barn, och mina bröst efter det blev ännu mer hängiga och till och med skrumpna, då kanske jag skulle kunna överväga det. Men inte innan. Det vore ju en total waist att operera dem innan några små kultingar har varit där och sugit.

Jag är väldigt tidigt utvecklad, och jag skämdes så fruktansvärt mycket för mina bröst. Jag försökte mest låtsas som ingenting, medan halva skolan inte gjorde annat än glodde på mina meloner. En kille i sexan kom till och med fram och frågade om jag ätit mycket morötter, vilket jag, som då bara var tio, inte alls förstod innebörden av. Eftersom jag skämdes så väntade jag också in i det sista med att skaffa bh, då den tjej som hade minst bröst i hela klassen stolt inköpt en. Då insåg jag äntligen att det var okej.

Mina känslor för mina bröst har varit minst sagt kluvna. Ett tag tyckte jag inte att storleken räckte, varje chans jag fick tryckte jag upp klyftan i ansiktet på alla jag pratade med. Nu har jag börjat förstå att storleken ibland förtrollar en del av manligt, och vissa av kvinnligt, kön nog för att jag inte också ska behöva bjuda på något smakprov. Men sen har jag också börjat tycka att det är lite kul att folk blir så hypnotiserade av en kroppsdel. Det är lite kul. Samtidigt som det ju bara är ett par bröst, är det ju just det det är.