Mitt ego får sig verkligen en ordentligt törn varenda gång någon jag redan träffat otaliga gånger inte känner igen mig. Här har jag gått och intalat mig själv att jag är en färgstark person, en sån man inte glömmer bort i första taget. Men uppenbarligen inte. Mitt ego vill ursäkta pajasen med att han var full första gången, och att det den andra gången var i en stor folksamling och att han den dagen säkert hälsat på hundratals människor. Men ändå? Så färgstark som folk påstår att jag är borde omständigheterna inte ha någon som helst betydelse. Min färgstarka person borde etsa sig så djupt fast i folks minne att de aldrig glömmer mig, hur den än vill och försöker.
Jag frågar mig om jag borde sätta in någon slags åtgärder, för att det aldrig ska inträffa igen, men tvivlar på om jag kan vara så jäkla mycket färgstarkare, utan att bli det på det där sättet som människor, även jag, finner högst påfrestande. Får väl nöja mig med att vara mig själv antar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar