Sugardaddy

Länge har jag på avstånd närmast förbluffad betraktat de människor i min omgivning som låter sig överrösas med presenter och gåvor av älskare, dejter och partners. Utan att känna ens det minsta sting av avundsjuka. Till saken hör nämligen att jag har ett obotligt kontrollbehov och inte står ut med tanke på att få presenter i fel färg, modell eller storlek. Eller helt enkelt saker jag varken kommer ha tid eller lust att uppskatta. Kalla mig otacksam, jag är van!

Men nu har jag insett att där jag skulle kunna leva utan skor, byxor eller vad det nu man kan förvänta sig av någon man har lite mer än bra sex gemensamt med, skulle jag inte tacka nej till någon som kan bjuda mig konsert. I min budget finns det sällan utrymme för konserter, i alla fall inte utan noggrann planering. Och då skiter det sig alltid i slutändan för att jag är för sent ute och biljetterna hunnit ta slut. Det är då jag tänker att han jag för tillfället dejtar ( nej jag dejtar ingen för tillfället) ska dyka upp som en räddande ängel och en vecka innan konserten släppa bomben om att han lyckats komma över två biljetter till Chris Brown / Beyonce / Stevie Wonder.

Just Chris Brown sörjer jag något så oerhört att jag inte kommer få se. Jag borde väl ha haft lite bättre framförhållning och spanat efter någon som kunde bjudit mig på den kommande konserten redan i november antar jag, kanske då jag gick på Rock the Bells, men man lär så länge man lever. Nu gäller det alltså att hitta någon som gillar Beyan, och som inte har någon annan att gå med, och som behöver ett kuttersmycke till sällskap. Det borde väl inte vara så svårt, med tanke på hur jäkla populär hon verkar vara hos den manliga delen av jordens befolkning?