Viktnoja

Så jag har börjat läsa en massa bantarbloggar. Och dessa bloggar har, förutom att de alla är just bantarbloggar, de gemensamt att samtliga, med ett undantag som bekräftar regeln, så gott som dagligen publicerar kroppsvikt. Visserligen kan jag förstå den här besattheten, för ja det är en besatthet, med att vilja väga sig. Man vill se utveckling, framsteg, what ever you want to call it, och inbillar sig att vågen är det bästa och enda sättet att mäta dessa framsteg på. Utan att verkligen ta reda på om det faktiskt är så, i alla fall av vad det verkar. Eller så är det helt enkelt så att man går emot allt sunt förnuft som säger att man från en dag till en annan inte kan se någon som helst skillnad, bara för att man så gärna vill det.

För så är det. Om du går upp eller ner ett kilo, två hekto eller upp fem kilo, från en dag till en annan kan det bero på tusen olika saker. Och då är det väldigt onödigt att utsätta sig själv för den typen av stress som det innebär att behöva mötas av fel siffror om man nu vågar sig på att ställa sig på vågen. Ska man väga sig, så ska man på sin höjd göra det en gång i veckan, men allra helst inte oftare än en gång i månaden. Varför inte det? Därför att det inte finns en chans i helvetet att man kan gå ner ens det minsta fett över natten. Visst, man ska aldrig säga aldrig, men sannolikheten att det lika gärna är vatten, muskler, eller att du helt enkelt bajsat ut rejält mycket är överhängande. Och att gå ner muskler är aldrig bra. Såvida man inte vill det. Men tjockisar vill väl i allra flesta fall gå ner fett, tror jag.

Enda gången jag tycker det är befogat att väga sig dagligen, är om man är väldigt överviktig. Om man lider av fetma, eller ligger precis på gränsen till fetma. För dessa människor går, när de väl satt igång att jobba mot sin övervikt, oftast till en början ner i ett raskt tempo. Men som sagt, även där avstannar ju viktnedgången efter ett tag, och att då fortsätta väga sig dagligen när man tappat tio, femton kilo är ganska onödigt. Jag kan också förstå att man väger sig dagligen i början av en diet av precis samma anledning, och att man då kommer se en snabb viktminskning beror ju på precis samma sak. Men risken att man då blir besviken efter att ha tappat de första fem, som nog med allra största säkerhet var vatten kroppen bundit, är ju överhängande. Helst ska man aldrig ens börja väga sig dagligen, för precis som med det mesta annat utvecklar man snart en vana. Men om man nu ändå gör det ska man ju, vilket väl borde vara självklart, väga sig vid samma tillfälle varje gång. Före eller efter frukost, med eller utan kläder, före eller efter frukosttoaletten. Typ så.

Anledningen till att jag slutade väga mig varje dag var att det blev så avgörande för hur resten av dagen skulle bli, hur resten av veckan skulle utveckla sig. Hade jag gått upp var den dagen förstörd, och inget kunde få mig på bra humör. Hade jag gått ner blev jag alldeles för glad för vad som är rimligt, om man går ner i vikt borde verkligen inte vara en sådan humörhöjare, bara det är ett tecken på att något är lite tvistat. Nu känner jag efter om jag vill väga mig eller inte, för jag har lärt känna min kropp tillräckligt väl för att veta om jag är lite lättare än igår. Och då tar jag allt som oftast i beaktande hur jag ätit den senaste tiden. Då är jag desto bättre förberedd på vad vågen faktiskt visar, och världen står inte och faller med vad visaren pekar på.