Kan vi inte skjuta på saken?

Det finns dom som inte gör något åt sin övervikt, dom som snackar om att göra något åt sin hälsa, och så finns det dom som hela tiden skjuter att göra det på framtiden. Alla är dom mycket provocerande, men skulle jag välja, är nog den sistnämnda gruppen den jag retar mig på allra mest.

De här människorna vill, ska, borde, måste enligt dem själva gå ner i vikt. Efter att erkänt detta kommer ett gigantiskt men. Men i helgen ska dom på middag, nästa vecka är det kalas, sen semla på jobbet, följt av påskgodis, pannkakstårta på landet, mårten gås, julbord, och ett år senare men förmodligen minst fem kilo tyngre står dom där igen med sina måsten och borden.

Saken är den att det alltid kommer finnas en ursäkt för att inte ta itu med övervikt och träning. Det kommer alltid finnas ett kalas, ett dop, ett bröllop, en begravning. Med tårta, glass, chips och popcorn. Livet är och kommer alltid vara fullt av frestelser. Men det är som att dessa personer använder frestelserna som en ursäkt för att slippa. För att de själva vet att de inte kommer kunna motstå dem. Och inte heller vill behöva göra det. Fast dom vet att dom borde.

Eftersom varit precis likadan, och vet på ett ungefär hur dom tänker. Själv tyckte jag till att börja med att det var djupt orättvist att andra kunde äta som grisar medan jag gick upp i vikt bara av att kolla på en semla. Men sen kopplade jag ihop med att njuta av livet. Det kändes som mitt liv blev så sjukt mycket mindre värt om jag inte fick den där kladdkakebiten(snarare hela förbannade kakan), och det livet ville jag inte leva. Och att avstå skulle bli för jäkla jobbigt, så då var det ju ingen som helst vits att ens försöka. Men att hela tiden intala mig själv att jag borde tröstade mig på något sätt. Genom att intala mig själv att jag visste att jag kunde, var det som att jag övertygat mig själv om att jag inte behövde. Det var som ett enda stort fuckyoufinger till hela min omgivning.( Eller snarare mig själv).

Det kommer alltid finnas en ursäkt för att inte börja banta, gå på diet, eller äta sundare, vad man nu vill kalla det. Men just därför är det inte heller någon hållbar ursäkt. Om man inget annat gör än försöker hitta ursäkter för att slippa tänka på vad man äter, och skjuter sitt delmål framför sig för att man vet att det ligger en tjejkväll med vin och snacks runt hörnet, har man nog ett väldigt problematiskt förhållande till mat och ätande, och det är kanske det man borde försöka ta itu med.