Jazmine Sullivan tycks vara en i Sverige än så länge väl bevarad hemlighet. Hennes skiva Fearless kom redan i början på hösten, men det är först nu hennes låtar fått ordentligt med speltid i radio, och då främst i nischade kanaler som ofta är ledande i att föra fram ny musik. Och även om jag är övertygad om att allt fler med tiden kommer låta sig förföras av Jazmines ljuva stämma, kan jag inte låta bli att fråga mig varför det tar sådan tid för somliga att upptäcka artister som just henne. För Jazmine är verkligen tokgrym. Från den dagen då jag först hörde Bust your windows, har det varit svårt för mig att inte lyssna på någon av de andra låtarna från skivan, bara för att texterna skänker sådan tröst. Hennes röst påminner mig om att jag inte är ensam om att känna som jag gör, inte nu, och aldrig har varit. Samtidigt som soundet är lika retro som mycket annan nutida soul och rnb känns det spännande och fräscht på ett sätt som jag vägrar tro har att göra med att hon är totalt okänd. Där vissa röster är för späda för att verkligen säga något med det minst tyngd vilar det bakom Jazmine Sullivans fraser ett allvar, en uppriktigthet, som gör att det inte går att ta miste på vem som faktiskt skrivit texterna.
Det vore så lätt att kalla henne brådmogen, och det finns säkert dem som vägrar bortse från hennes uppenbara talang för att hon tycks sakna livserfarenhet. Men det är ju just hur hon sin unga ålder till trots lyckas uppbåda sådan kraft bakom orden som gör henne så mycket mer intressant.
Från skivan gillar jag utöver de två singlarna också Lions, tigers and bears, samt After the hurricane, även om den sistnämnda saknar det souliga sound som är så genomgående på de flesta andra av låtarna. Å andra sidan är det en mycket grym ballad, som säkert gjort både Brandy och Jennifer Hudson mycket avundsjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar