Mesar

En annan triggerpunkt för mig är mesar. Då kanske jag måste inleda med att definera en mes. En mes är en person som inte tar för sig, är blyg och inte vågar komma med egna initiativ och förslag, samt som ständigt ber om ursäkt för sin blotta existens, eller ifrågasätter sitt exitensberättigande. Vad är det för fel på er? Även om jag vissa fall önskar att min pappa kanske läst en annan bok om barnuppfostran kan jag inte vara mer tacksam över att han i alla fall inte uppfostrade mig till att bli någon trist liten tönt som smälter in bakgrunden och helst hoppas på att aldrig bli tilltalad. Ibland överväger jag att ge min pappas nummer till att töntar och mesar jag möter så att dom får gå i hans skola för självsäkra.

Men brist på självsäkerhet är verkligen så provocerande. Och vad som gör det hela än värre är ju att den där osäkerheten gör det stört omöjligt för mig att kritisera personen ifråga. För att ta ett exempel. Imorse när jag låg och snoosade knackade någon på dörren. Jag trodde först det var något slags skämt men gick och öppnade. Utanför stod min granne som förklarade att hon glömt sina nycklar i köket och därför behövde låna mina ( jag bor på korridor och delar kök med tio andra hyresgäster). Jag gick och la mig igen och väntade på att hon skulle komma tillbaka med nycklarna. Vilket hon också gjorde bara ett par minuter senare. Och knackade även då. Varpå jag öppnade och förklarade att det var smartare att ringa på, visade hur, och sa också att hon ju ändå väckt mig. Varpå hon förklarade att hon tyckte det väsnades så att ringa på. Men din förbannade tönt. Du har ju väckt mig oavsett, jag bryr mig inte om hur du gör det? Sluta vara så förbannat ängslig! Gaaaah.