Butterflies

Idag, för första gången sedan den där lilla crushen jag genomled på annandagen, såg jag en attraktiv man. En man som inte bara var snygg, lika snygg, eller till och med snyggare än Mannen. En som inte bara kan leva upp till hans skönhet och stolthet, utan faktiskt också kan överträffa den. Fram till idag har jag verkligen sett på alla ( ha ha, det handlar väl om på sin höjd kanske fem stycken) som hittills stött på mig med ett försök till väl dold avsmak, bara för att jag vetat att det inte varit värt det. Att de inte kan få mig att glömma snabbare, inte kan tvinga mig ur det här stilleståndet.

För några dagar sedan kom jag till insikt om att jag klamrar mig fast vid Mannen, eller minnet av honom för att slippa gå vidare. Jag har också insett att Universum förr eller senare lär återförenas oss, men inte förrän tiden är mogen. När jag blir djup, blir jag riktigt djup,haha!

Åter till han som hädanefter kommer gå under täckmanteln Allan Ballan. Inte för att han är särskilt stöddig, han verkade väldigt känslig och ödmjuk. Nej, det skvallrar lite, ytterst lite om vad han verkligen heter. Han och jag fick lite ögonkontakt och eftersom jag så fort jag såg honom insåg vilken genomhunk han var blev jag lite nervös av att möta hans blick. Men så där höll vi i alla fall på en kvart, innan han kom fram och frågade ifall han fick slå sig ner. ( Jag tog en kopp te på Kulturhuset och kontemplerade). Jag var precis på väg att gå så jag och sa det och då undrade han så klart om vi inte kunde ta en fika någon dag, och hur han skulle få tag på mig. Sen kom väl den delen jag tycker är lite irriterande. Kan jag hjälpa att jag alltid hittar något att haka upp mig på? Nej. När jag började rabbla mitt nummer bad han mig skriva ner det på en lapp. Eh? Vilket visade sig vara en total waist eftersom han bad mig ta hans nummer också, varpå jag så klart ringde honom så han skulle få mitt.

Jaja. Sen skrattade jag lite när han sa att jag var vacker och inte visste vad man svarar på det, och han då frågade om jag gillade att skratta, och jag då sa att det gör väl alla? ( Gör inte alla det?) Men det gjorde jag ju bara för att jag var så nervös. Och jo, sen frågade han när han kunde ringa, för han ville ju inte störa! That´s a first! Well well, vi får väl se vad som händer härnäst.