Upp och ner

Först för några dagar sedan slog det mig att det tycks vara helt okej att påpeka för folk att dom gått ner i vikt, men att man aldrig skulle få för sig att säga till någon att personen ifråga gått upp i vikt. Vilket jag tycker är mycket intressant. För en viktuppgång syns nästan alltid mer än en viktnedgång, och det krävs inte på långt när att man går upp särskilt mycket för att det ska synas. Eftersom jag själv är helt viktskadad kan jag lätt se en så nätt viktuppgång på ett kilo. Samtidigt krävs det, i de flesta fall, att en människa går ner minst två kilo för att någon ska se skillnad.

Att jag, och nog väldigt många med mig, aldrig skulle påpeka en viktuppgång, illustrerar i mina ögon hur besatt vår kultur är vid viktnedgång som något positivt, och om inte uppgång som något negativt i alla fall inte något lika positivt som en nedgång. Men framförallt tror jag att de flesta inbillar sig att man, om man har gått upp i vikt, är fullt medveten om detta. Varför påpeka det uppenbara? Som om en viktnedgång verkligen kan passera den berörda personen helt obemärkt förbi?