Pinsam är bara förnamnet

Pappa är nog, näst efter mig, den mest pinsamma människa på denna jord. Det finns nog ingen annan som på ett snabbare och mer smärtfritt sätt skulle kunna få mig att sluta skämmas å andra människors vägnar. Även om det tagit mig 27 år att nå denna insikt, att det är så ofattbart onödigt att göra just det, skämmas åt andra, som ju uppenbarligen inte skäms, är jag mycket tacksam.

Men nu hör det ju till saken att pappa jävlades med mig och min bror bara för att vi visste hur pinsam vi tyckte att han var, och för att tillfredställelsen han kände av att skämma ut oss på något sätt gjorde att hans egna skamkänslor flög all världens väg.

Bland det mest pinsamma pappa gjorde under min uppväxt hör de otal gånger han högt och mycket ljudligt frågade kassören på Videoteket i Skellefteå om han hade något med våld och erotik. Jag skämtar inte. Varenda gång. Den blev aldrig gammal. Vi hyrde kanske film en gång i månaden och han drog samma oneliner varenda gång vi besöke butiken. Föreställ er att en överviktig finsk gubbe kommer in med sina tweenies och undrar om dom har något med våld och erotik, allt med en särpräglad finsk brytning. Anar ni hur hårt jag ville sjunka genom jorden? Näe, jag tror inte det.