Mardrömslik start på det nya året

Eftersom jag jobbade nästan tolv duktiga timmar på nyårsafton, och då över det alltid lika ödesdigra tolvslaget som vissa inbillar sig är avgörande för hur det kommande året kommer bli, åt jag och några arbetskollegor och mycket goda vänner vår nyårsmiddag på nyårsdagen istället. Vårt tolvslag inföll alltså klockan halv fyra på torsdageftermiddag. Följt av middag med oxfilé och potatisgratäng, sedan mängder av vin och champagne och lite Singstar, där jag självklart rockade skiten ur alla utom värdinnan som lyckades rocka skiten ur mig...Att vi var ganska i gasen runt tiotiden borde inte komma som någon överraskning. Inte heller att festen fick ett abrupt slut någon gång runt halv tolv, då jag ville hinna hem med sista tunnelbanan.

När jag sedan kom till Västra Skogens tunnelbana kom jag och mina reskamrater inte ut. Spärrvakten, som nog jobbat hela nyårshelgen, hade tröttnat och hade säkert en buss att passa och helt sonika låst igen portarna utan att kontrollera att sista tunnelbanan faktiskt åkt förbi. Vilket ju var vi, som kom från stan, och ett gäng som kom ungefär fem minuter senare, från motsatt håll. Medan några rättrådiga killar närmare trettio försökte bända upp dörrarna ( i ett sånt här gäng finns det alltid några rättrådiga killar som tror att dom är män, som vill leka hjältar) sprang jag ner på perrongen igen för att få tag på de väktare vars bilar stod parkerade utanför tunnelbanan, vars lyktor dessutom lyste. Jag hade helt enkelt dragit slutsatsen att dom inte skulle åka vidare utan bara gick rond. När jag fick tag på dem fick jag ett sånt där vanligt putslustigt svar, " Ja, men då får vi väl öppna då" varpå människan sedan stegar fram till den dörr som har en mycket iögonfallande FELANMÄLDklisterlapp fäst precis över springan på dörren. Den försöker han krampaktigt få upp. Jag börjar tro att man nog måste vara korkad för att bli väktare. Att vara smart är då sannerligen inget krav. Efter att han, precis som de fyrtio personer som iakttog honom men inte orkade säga något, insett det öppnade han så slutligen den enda dörr som faktiskt fungerade och vi släpptes ut i friheten igen. För vad vore väl värre än att vara instängd på en tunnelbanestation med fyrtio främmande människor en hel natt, när man själv är full på väg att nyktra till, har pms från helvetet som bara förstärks av att man också gått och kärat ner sig i någon som inte är intresserad, och inte har något läsvärt med sig? Det vore verkligen en underbar start på det nya året.