måndag, oktober 06, 2008

Det är kul att gå ut, men ack vad jag blir less på den trånga kostym till kvinnoroll vi känner oss tvungna att pressa in oss i. Jag tycker minst sagt synd om tjejerna som inte tror att dom kan vara snygga, vackra, läckra, sensuella, sexiga, underbara och helt jävla fantastiska, utan att för den skull visa tuttarna, ha så mycket smink att ingen förmodligen skulle känna igen dem utan, och stapla runt på skyhöga klackar. Med allt det där försvinner det kanske snyggaste man kan bära och ha, nämligen självsäkerhet och självförtroende. Jag förstår inte varför vi tjejer måste göra oss själva den björntjänsten. Kliva ur vår comfortzone bara för att ge oss själva ännu en utmaning? Tvinga oss själva att visa lite mer hud, bara för att av samma anledning bli ännu mer osäkra på hur vi ser ut, och så långt ifrån bekväma med oss själva som vi kan bli? Det gör mig ledsen, arg och minst sagt upprörd. Jag vet att det finns tjejer som kan komma undan med att se självsäkra ut i klackar som ger dem svindel, men alltsomoftast är det där självförtroendet bara en roll dom spelar, väl medvetna om att självsäkerheten flyger all världens väg i samma stund dom kliver i skorna, och det där självförtroendet, eller det vi ska tolka som kontroll och säkerhet, inte är något annat en ett tappert försök att överkompensera för det som alla ser saknas. Som en mur man bygger upp kring sig bara för att hindra någon att våga kritisera det man inbillar sig att dom vill anmärka på. Psykologiskt självförsvar.
Hur mycket hänger avsaknaden av självförtroendet, självsäkerheten, ihop med föreställningen om att killar, män, pojkar, inte finner något av detta i överdrift attraherande, utan snarare motbjudande? Hur ofta tar tjejer på sig rollen av att vara osäkra, bara för att de tror att motsatsen skrämmer ?

Inte bara kostymen är trång, rollerna vi spelar när vi har den på är lika små. Som den kvinnliga sexualiteten, vars syfte inte tycks vara någon annan än att tillfredsställa mannens. Är det för att det är vad som förväntas av dem, som killar njuter, eller låtsas göra så, när någon av honkön står och gnuggar rumpan mot deras kuk? För att dom tror att omvärlden förväntar sig att han ska tycka att det är precis vad han vill att hon ska göra, hur sjukt just den grejen än må vara om man tar ner den i små små bitar? Hur fullkomligt absurd den i själva verket är om man tänker efter ens det minsta? Performativt så det slår härliga till. Hur tjejer så ofta tycks göra vad de gör med en ständigt närvarande manlig blick att blidka i åtanke. Det gör mig också ledsen och modfälld.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag blir också ledsen av det här fenomenet. Sällan är tjejer så oattraktiva som när dom klätt upp sig för krogen och varför så mycket svart? Snacka om att inte våga sticka ut eller vara sig själv.
Ja, jag vet att du inte vill veta av mig men jag läser din blogg varje dag, bara för att den är så klok och bra. det är tydligt att du är ovanligt inspirerad just nu. Undrar vad det beror på?