Sock it

Varför i hela friden skulle en frisk människa välja att gå runt på T-centralen i bara strumplästen? Skavsår? Bota bacillskräck? Visa sina fina randiga sockar? Till saken hör att han verkligen såg fullkomligt normal ut. Inte alls galen, som hon jag såg på Odenplan i mars iklädd shorts, täckjacka och flipflops, som pappa nog skulle ha bedömt som "inte helt hel". Att hon var galen stod utom allt rimligt tvivel, det enda jag då grubblade på var om jag kanske borde ringa polisen. Flipflops i mars! Okej att utbytesstudenterna i mitt hus brukar gå med flipflops till Ica när de ska handla oavsett vilken årstid det är, men det är en sträcka på mindre än 50 meter. Att knalla omkring i shorts och flipflops på Odenplan i mars är ett allvarligt tecken på att man lider av psykisk ohälsa.

Men mannen från igår var runt 30, vältränad, klädd i jeans och tröja. Om det inte hade varit för att jag var lämnad åt mitt öde att bara stå och betrakta folk hade jag förmodligen inte alls lagt märke till att han gick runt i bara strumporna, men när jag väl gjorde det såg jag inget annat. Han gick väldigt ledigt, på det där sättet som man oftast gör när man går runt barfota eller bara strumpor, och det såg skönt ut. Hann jag tänka innan tanken på hur äckligt det egentligen är hann ifatt mig. Annars brukar ju var och varannan tjej i 08-området någon gång under sommarhalvåret till en följd av just skavsår trippa runt på tå i centrumkärnan. Då är det charmigt och sött, och långt ifrån labilt. Men nu pratar vi mitt i rusningen, och till synes helt utan någon som helst anledning. Han höll dock ett stavpar i sin ena hand. Det skulle kunna vara en ledtråd men jag har ännu inte kommit på hur. Och jag såg inga skor, så han skulle ju lätt ha kunnat bli av med dem och gett upp tanken på att köpa ett par nya. Eller så var han bara en bekräftelsehora av rang som ville visa upp sina blågrönvitrandiga strumpor till allmänheten, i hopp om att få lite cred.