Fotbollsvrål

Okej att Champions League kan vara väldigt spännande, och, så länge rätt lag vinner, också väldigt underhållande. Men det har ju inte hänt sen Milan vann 2007, och citatmaskinen Seedorf enkelt efteråt sammanfattade hur man van en Cl- final med att säga "genom att försvara bra och göra mål när man kan".

Näe, ikväll kollade jag bara för att det inte fanns något att se, och för att jag har en inlämningsuppgift som vara inne imorgon och som jag gör allt för att skjuta på framtiden, det vill säga imorgon förmiddag. Då jag, som det underbarn jag är, kastar ihop något på under trettio minuter. Och också för att få höra den där inledande sången. Den måste spelas. Måste! Sånt är så kul. Det känns helt apart, och den göms nästan så gott som alltid i något skrymsle. "Ja, här har vi trettio sekunder över, vi kastar in den där förbannade jäkla sången vi prompt måste få med". Det är nog det att den är så pompös och verkligen skiljer sig från programmet i övrigt, som gör att man inte kan undgå att lägga märke till den. Men så är det väl också därför den låter som den gör. Så att alla kisspausande män vet att det är dags att börja leta sig tillbaka till tv-soffan efter reklamen och halvtidsvilan.