Blodgivare

Jag ger blod. Eller försöker i alla fall. För jag försökte ge för två veckor sen men mitt järnvärde var för dåligt. Då passade jag i alla fall på att återigen läsa igenom reglerna för vem som får ge blod. Förutom det fullständigt rimliga i att inte låta folk som varit i malariadrabbade länder, har tatuerat sig, gjort abort, eller är sjuka ge blod, så tillkommer ju frågor kring vem man haft sex med och när. Frågorna är formulerade som ja och nej, och det motsätter jag mig inte på något sätt. Men när det är fastslaget att var sjätte svensk man köper sex, undrar jag verkligen om man kan lita på att alla som ger blod verkligen vet vilka de som de haft sex med har haft sex med. För den genomsnittliga torsken är inte ensamma Ove, det är en gift man med familj. Hans fru tror alltså att hon har en trogen partner och tror det så till den milda grad att hon vet det. Vet! Men man kan ju för fan aldrig vara hundra procent säker. Det är ju här det faller. Man kan aldrig veta, och därför borde ingen ge blod om man inte också låter deras partners fylla i samma frågeformulär. Då kan dom ju alltid ljuga, för det är ju inte som att Sveriges alla torskar står i kö och vill berätta om sina erfarenheter. Men i alla fall. Det man inte vet har man inte ont utav, eller?