Ge det en chans

Det sägs ju att man ska ge allt ett försök. En chans. Detta gäller också människor. Man ska inte vara för snabb att döma, och allt det där andra politiskt korrekta skitsnacket. Men nu är det faktiskt så att jag 99 gånger av 100 kan syna någon uppifrån och ner, skaka hand, utbyta någon vänlig fras, och sedan snabbt konstatera om det kommer leda någon vart. Jag behöver inte en fika, ett biobesök, en drink i baren, för att lära känna personen ifråga. Vet jag så vet jag.

Ändå finns det dom som ska försöka bevisa motsatsen. Som försöker tjata sig till en första dejt, i hopp om en andra och en tredje. Som säger att jag inte känner dem, som säger att jag inte kan känna dem, efter att bara ha pratat lite. Nämen so what? Vad är det du tror som ett trollslag kommer ske efter en där första dejten? Kommer du förvandlas till en prins? Det tvivlar jag mycket starkt på!

För jag har verkligen inte förstått de där människorna som säger att vissa saker måste få växa fram. Jag önskar att jag visste vad dom pratade om, men jag är helt ute och cyklar. De gånger då jag inbillat mig att det kanske fanns något som kunde växa fram, och då till följd av att personen var attraktiv men i övrigt tråkig, har jag blivit kraftigt överbevisad. De har alltid lyckats framhäva just de egenskaper jag redan dejten ens hade hunnit börja, visste att jag skulle få svårt med. Det enda som växer då, är min irritation.