Andra avsnittet av Familjen Babojou var betydligt jobbigare än det första. Det är fortfarande en mycket bra, och sevärd serie, men där första avsnittet ändå innehöll en del komik, fick det absurda i nästföljande avsnitt mig snarare att bli upprörd, än upprymd.
Även om de yngre syskonen nu fått sin hämnd på Big Willy, kan jag inte låta bli att tycka att han kom väl lätt undan. Jag verkligen hatar honom innerligt för det han gör mot sina syskon, samtidigt förtärs jag av skuldkänslor när jag ser hur han agerar, för att jag själv varit exakt likadan. Jag slog inte min lillebror, men att sitta och härma honom hela vägen från Övik till Nordmaling är ungefär samma sak, och har gett honom men för livet. ( Han gick och satte sig längst bak i bussen och tjurade).
Familjen Babajou kan inte ha varit någon picnick i parken för scenografen. Hur fan får man tag i gamla matförpackningar från början av 80-talet? Var? Men det är just den typen av ansträningar, när det kommer till kläder, bilar och cyklar som gör serien så trovärdig, och sevärd.
Jag undrar dock om man verkligen var tvungen att ha med ännu en svensk snuskgubbe med förkärlek för mörka småpojkar? Den svenska snuskgubben som gillar afrikaner var ju med även i Det nya landet, och kommer väl säkerligen dyka upp snart igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar