Att jag är en principfast jävel kan väl ändå inte ha undgått någon? Så därför borde det inte komma som någon överraskning när jag bestämt hävdar att det är mer regel än undantag att man klipper sig minst tre gånger om året, i februari, maj och oktober. När jag berättade detta för Sandra bara skrattade hon. Hon klipper sig när hon har tid över, tid att slå ihjäl typ. Själv planerar jag i evigheter. Nu är det alltså dags att cutta barret, och då helst i någon slags ursäkt till frisyr som skall hålla till hösten. Den där februariklippningen blev aldrig av, det är ju en av nackdelarna med att ha principer, att man ibland tvingas ge efter på dem, och det är väl också därför man helst inte borde ha några. Men mitt hår är till en följd av min taskiga ekonomi ( Nej jag låter inte kompisar som påstår att dom kan klippa mitt hår röra det, jag pröjsar för att få håret tvättat och min hårbotten masserad) nu jättejättejättelångt och jättejättejättejobbigt. Det sticker i ögonen hela tiden för jag är för stolt för att sätta upp det. Skulle jag göra det skulle jag se helt galen ut. Ni vet, 30 årigt efterblivet mongo som mentalt är typ tolv.
Hur som helst. Kort ska det bli. Sist jag klippte mig gick det asbra, men gången innan det, då jag klippte mig kort senast, kom jag och frisören inte alls överrens. Jag försökte förklara och allt hon hade att säga var Agyness Deyn och jag bara nej nej nej nej. Fucking hatar ängsliga småstadstjejer som flyttar till Stockholm och ska försöka sig på att klippa folk av just den här anledningen. De köper allt de läser, ser och hör och ifrågasätter noll och inget av vad det konsumerar. Eller det är väl själva hajpen jag hatar. Det var Agyness Deyn då, och det är Kanyes tjej nu. Okej att jag vill klippa kort, men så kort tänker jag inte klippa. Och absolut inte för att hon, av någon obegriplig anledning, blivit vårens stilförebild. Hon ser ju för jävlig ut!
Näe, om jag vågar, det vill säga om jag inte räds att jag kommer se tjock/lesbisk/gammal ut, klipper jag mig som Jean Seberg. Jag vet redan nu att jag inte kommer våga, istället kommer det bli snäppet längre, snarare åt Mia Farrow hållet, men drömma kan man. Jag är alldeles för skadad av bilden av Jean för att någonsin våga klippa mig så där. Jag kommer aldrig bli lika snygg som hon i den frisyren. Kanske lika snygg, eller snyggare än Mia, men Jean, nej aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar