Blekta barr

Min iaktagelseförmåga gör att jag inte för mitt liv kan låta bli att syna folk uppifrån och ner för att sedan dra alldeles för snabba slutsatser. Jag kanske har rätt en gång på tio, en på hundra, eller kanske inte alls. Men jag kan inte rå för att jag gör det här. Det är bara när jag säger högt vad jag tänker som jag förstår att det inte är okej, utan bara fult, att ha så mycket fördomar om folk som jag har.

Som det här med slitna hårtoppar och utväxt. För mig finns det ingenting annat som skvallrar om nyfattigdom som dessa två saker. Man behöver inte nödvändigtvis vara fattig, men man prioriterar allt lite konstigt om man går runt med slitna, kluvna hårtoppar, men lägger pengar på säg, cigaretter. Jag vet att vissa om dom här människorna har råd, men dom påstår att dom inte har tid. Näe, man kan dom då inte ta sig lite tid?

Jag tror att vad som retar mig allra mest är att jag upplever att dom tagit sig lite vatten över huvudet för man ska inte skaffa sig en frisyr man inte har tid eller råd att upprätthålla. Gör man det är man ju bara korkad. Och det är ju alla dom som ger sig in och börjar färga håret men sen inte kan hålla efter det och efter några veckor har rena rama efyran till mittbena. Det är ofattbart ofta också fattiga wtbrudar som ska vara lite piffiga och slinga själva för att dom inte har råd att gå till en salong, och så blir det ändå pannkaka av hela grejen.Kan ni inte bara leva med ert råttfärgade barr? Så jag slipper lida med er?