söndag, augusti 31, 2008

Jag sticker inte under stol med att jag stundtals är mer eller mindre galen. Men när jag nu för tredje natten i rad vaknar och blir helt stissig av att inte hitta mina glasögon, och därför nästan är på vippen att vända upp och ner på hela mitt sexton kvadratmeter stora rum, i jakten på dessa, bara för att i nästa minut inse att jag i sömnen kommit på att dessa ska ligga i glasögonfodralet, ja, då tycker till och med jag att det börjat gå lite för långt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ditt sätt att formulera dig får mig att bli tårögd och imponerad på en och samma gång. Några av dina fraseringar är störiga, men av någon anledning kan jag inte sluta läsa. Hatten av. Rakt av.