Bajamajaminne

Ibland är jag liiite för klok för mitt eget bästa.Som på URF då jag var förutseende nog att spara servetterna jag fick i Langosståndet ifall toapappret skulle vara slut i Bajamajan, bara för att sedan, när jag var i en mörk Bajamaja som saknade papper förstås vara för full för att ens komma ihåg.Kvar i min väska när jag kom hem låg alltså tio ihopknölade servetter, och antalet gånger jag gick på en Bajamaja utan papper under de tolv timmar jag befann mig i Uppsala var tillräckligt många för att ha kunnat decimera antalet något.