Jag fattar inte vad det är för fel på folk. När jag var på Gentleman råkade jag hamna framför ett gäng som inte alls såg ut att njuta av konserten. Min fantasi drog iväg (den är väldigt vild och galen) och jag föreställde mig att dom bara var där för att kunna säga att dom var där. Såna människor kommer jag förmodligen aldrig förstå mig på. Dom förstör ju både för alla andra och för sig själva.För omgivningen genom att inte njuta och dras med i musiken, eftersom dessa människor så gott som utan undantag också är väldigt hämmade och aldrig vågar släppa loss utan bara står och surar i en och halvtimme och pröjsar 25o kronor för det. Fortfarande obegripligt. Jag tycker så synd om dem som tagit med dem, för jag vet att om jag hade med mig någon mupp av sånt där slag i mitt sällskap skulle jag, om jag hade en dålig dag få dåligt samvete och känna ett ansvar över att dom har tråkigt, när jag i själva verket vet att det bara är dom själv som kan göra något åt det här. Men dom förstör ju också för sig själv genom att skapa detta intermezzo. Vad är det för slags ängslighet, för vilja om att vilja vara där det händer, oavsett vad det är som händer, som föder det här beteendet? Hur dåliga självkänsla och dåligt självförtroende har inte dessa människor som inte för sitt liv vågar ta reda på vad dom själv vill och vågar göra det? Jag förstår inte.