URF pt 2

Inte långt efter att jag sett dramadrottningens uppvisning,under Morgan Heritages förband,ser jag vad som kommer gå till historien som den längsta hangup jag haft,inte så mycket för att jag längre tror att det någonsin kommer bli vi men ändå.Det kunde ha, och istället så slutade det med att han gjorde mig mer illa än någon annan lyckats göra, något jag påminner honom om varje gång vi ses.Det gånger vi ses och faktiskt pratar med varann.För ofta är passande nog upptagen i telefon då vi råkar stöta ihop.Så även nu, men den här gången var han dessutom så full och hög på livet att jag starkt tvivlar på att han överhuvudtaget skulle ha känt igen mig, men desto mer övertygad om att han säkert skulle ha kommit kravlande med något förslag om att ses och för vad som måste vara hundrade gången hooka upp. Och jag önskar att han hade gjort det för då hade jag äntligen fått avvisa honom och kunnat avsluta det här kapitlet i mitt liv som är han, men jag antar att det inte lät sig göras där och då eftersom han försvann lika snabbt som han dök upp.

Morgan Heritage är, har jag förstått nu, ett band som skulle kunna uppträda varje dag i veckan och ändå aldrig behöva spela samma låt två gånger. Dom skulle ändå behöva göra det bara för att möta publikens krav,men märk likväl, dom skulle inte behöva det.Därför tycker jag det är konstigt att dom inte dyker upp på scenen med något annat än en bestofspelning, utan spelar låtar som jag, hör och häpna, inte bryr mig det minsta om.Bara för att i nästa andetag spela någon av de låtar de gjort som jag uppskattar allra allra mest, som Liberation eller Best friend. Dock la en storkäftad ghettobrud en viss sordi på stämning då hon ytterst tvärsäkert förklarade för sina vänner att han som stod däruppe på scen och sjöng för glatta livet inte alls var Morgan Heritage, att Morgan var "sen som faaaan" och att det där bara var förbandet, så till den milda grad att jag till slut inte ville göra annat än smacka henne hårt och välriktat i fejan.Jag intalade dock mig själv att den där typen av självsäkerhet dock oftast brukade straffa sig själv och att hon säkert bara skulle ha något spydigt att säga åt den där tjocka korta bruden som mest såg ut som en finsk bärplockare med bling i öronen.Jag ville inte förudmjuka henne inför hennes vänner, jag har ju trots allt mitt karma att tänka på.

Morgan avslutade konserten med vad som är den bästa låten jag någonsin hört,nämligen Tell me how come.Hade jag haft pms, vilket jag hade under Säkertkonserten på Trästocks då jag nästan började gråta, hade jag säkert börjat gråta, och ingen hade brytt sig för vid det här laget var det helt beckmörkt.Faktum är att det nog hade varit rätt skönt, för jag tror på att gråta.Gråta gör mig glad!

Ja,jag åt ännu en langos efter Morgan.Men dom är ju så förbannat goda, vad kan man göra.Dessutom tyckte jag det var bättre att äta än att dricka,i synnerhet att äta något varmt, då det regnade och var rätt ruggigt.Att folk ändå hemfallit åt att knalla runt barfota i leran is beyond me.Jag brukar normalt sett förespråka barfotning, med Vivianne i Pretty Woman som referens men skulle aldrig gå så långt som att knalla runt på en festival barfota.Jag har jobbat som diskare så jag har stått med skit upp till armbågarna.Då pratar vi en trevlig blandning av fiskrester,potatis,morötter,kaksmulor och kaffe typ.Vad som skulle kunna vara spya om det inte vore för att det då utgjorde vad folk valt att INTE äta upp. Ändå blir jag helt förfärad och väldigt äcklad av att se dessa människor.Dom ser ut som grottmänniskor om bena.Täckta med lera upp till knäna efter att ha knalla runt som gud tänkte sig i bara fötter funderar jag på hur dom gör när dom ska gå och lägga sig klockan tre på natten och då har druckit hela dagen.Då brukar man inte vara så pigg på att gå och vaska fossingarna.Och att sova med fötterna utanför tältet när det är elva plusgrader ute är väl inte någon höjdare? För att inte tala om alla som måste få skärsår?Och efter alla skärsår en lång utläggning av sina mammor och mostrar.Någon med koll på ämnet får gärna förtälja hur detta brukar sluta.

Jag skulle inte hinna se hela Beenie Man,detta eftersom jag ville hinna med elva tåget tillbaka till Stockholm.Konstigt nog hade han fått fasligt mycket mer speltid än Morgan, även om jag föreställer mig att Morgan rent kvalitativt skulle kunnat leverera så mycket bättre. Och eftersom Morgan drog över på tiden, hann jag inte se mer än en timme av Beenie Man.För min del inleddes konserten av att jag, och alla i en radie av fem meter ifrån mig fick åse hur ett par började härja.Om vad framgick inte, men härjade gjorde dom,så väl innan som under konserten.Av vad jag förstod så skulle dom precis till att skiljas för att se konserten på olika håll, något som dock aldrig realiserades,eftersom dom ägnade i alla fall den första timmen åt att stå och tjafsa med varandra.Så till den milda grad att jag faktiskt blev lack på killen för att han förstörde hela kvällen för tjejen, då han var den som i sista stund ryckte tag i henne bara för att säga något,varpå hela intermezzot började.

Till konserten då.Till en början upplevde jag att han hade svårt att få publiken med mig, något som dock släppte rätt snart.När han sedan gav sig på No one fanns det nog ingen i publiken som inte var missnöjd.Han inledde där och då ett medley som var långt men som förvånade mig i bredd,men som jag i efterhand kan se var minst sagt publikfriande.Medleyt tycktes aldrig vilja sluta, vilket gjorde mig lite orolig för att jag inte skulle kunna se hela.Men det hann jag!Så snart det var över började jag raskt knalla därifrån, bara för att slippa gå mitt i en låt.När jag vandrade den mörka grusgången fram önskar jag att jag packat ner den där ficklampan som jag i en kort sekund övervägde att ta med mig men som fick stanna hemma.Väl ute från området hamnade jag snabbt i lag med en man som var på väg i motsatt riktning, men som när han såg mig vände om i ett försök att ragga upp mig.Något jag snällt avböjde, detta efter att han erbjudit mig först sitt telefonnummer,sedan sin mejladress, innan han förstod att jag inte var intresserad, och fortsatte sin vandring från där jag precis kommit.

Jag vet inte om det är regnet, eller det faktum att jag de senaste veckorna ätit för dåligt, men när jag väl satt mig på tåget för att snart återse Stockholm är jag feberhet samtidigt som jag tycks frysa.Efter att ha färdats raskt längs rälsen ärjag snart, efter ännu en tolvtimmarsutflykt, tillbaka i Stockholm.I kön på Donken upprörs jag över de två tjejerna framför mig som trots att det inte ska beställa ihop, står bredvid varandra.Jag hatar det för att jag är trött,febrig, men också för att det ger en illusion av att kön är kortare än den i själva verket är, och det således kommer ta så mycket längre tid.Jag hinner dock stifta bekantskap med mannen bakom mig i kön som med ett leende betraktar mina leriga stövlar och snabbt drar slutsatsen att jag varit på reggaefestivalen, varpå han säger att han valde att åka till Stockholm för att se Lasse istället.Lasse som jag förklarar att jag slutade lyssna på efter Singel och att jag nu tycker alla låtar låter likadant, något han påstår sig förstå, men ändå tycks vara beredd att betala för att se och lyssna på.Efter att jag blivit tvungen att förmana Donkendrönaren TVÅ gånger då han inte brytt sig om att ta reda på vad jag vill ha för dricka, allt till killen bakom migs småskrattande,tar jag farväl och tar mig ner i tunnelbanan, där jag i takt med att jag tar några tuggor på min burgare får se någon annan spy upp sin, stilla väntar på min tub.