Inte elak bara ärlig

Jag undrar alltid var det är för fel på dem som vill ha en förklaring, en anledning till att man avvisar dem.Varför låta sig plågas ytterligare genom att få höra att det kanske beror på att man är för kort, har fula tänder eller pratar konstigt?Jag skulle aldrig få för mig att utsätta mig själv för förudmjukelsen eller förnedringen som det innebär att få höra att det beror på att man är tjock eller dricker för mycket. Eller för den delen faktiskt vara så pass ond att säga precis varför, hur gärna personen ifråga tycks vilja veta.

När en kille jag inte är intresserad får för sig att börja prata brukar jag veta ganska snart påpeka detta faktum.Det är sällan någon nöjer sig med detta.Gör man dessutom misstaget att säga att han som står mittemot inte är ens typ kanske man tvingas peka ut vem i den närmaste omgivningen som är det, som om det någonsin är så enkelt???Jag har valt att vara lite brysk och rak just för att det är vad jag själv uppskattar allra mest.Jag förstår inte poängen med att ta någons nummer om man inte verkligen är intresserad, man bygger bara upp en massa falska förhoppningar och förväntningar.Dom som ger ut sitt nummer för att dom inte klarar av att avvisa folk har jag väldigt svårt för, dom är ju bara så jagsvaga att jag får dåndimpen.

Tråkigt nog tycks detta inte vara något som de killar som till en början visar intresse för mig, som jag är intresserad av, och som sedan inte längre är det, praktiserar.Istället ramlar jag över de fegaste,mest konflikträdda och respektlösa människorna jorden förmodligen har skådat.De klarar inte av att se mig i ögonen och berätta att dom inte är intresserade, utan förväntar sig att jag av deras plötsliga ointresse ska kunna räkna ut det helt själv.Men i mitt liv är ingenting självklart.Så länge jag inte får den brutala verkligheten kastad i ansiktet så lever jag på hoppet. Jag tänker att näe man han kanske har mycket den här veckan, han kanske är på en öde utan internet,el och mobiltelefon, han kanske har dött. Det sista jag tänker är att han inte längre är intresserad.Allt han gjort fram till den punkten talar ju så klart och tydligt emot det!Han sa ju att jag var snygg, han sa ju att jag var rolig, han sa ju att jag var smart.Att han inte hör av sig har inget att göra med att han helt plötsligt skulle ha tappat intresset.Och om han nu mot förmodan skulle ha gjort det, ja då blir jag precis som dom där människorna jag inte riktigt förstår mig på, och frågar mig själv varför.Men det skulle jag ju som sagt aldrig få för mig att fråga.