Jag sticker inte under stol med att jag stundtals är mer eller mindre galen. Men när jag nu för tredje natten i rad vaknar och blir helt stissig av att inte hitta mina glasögon, och därför nästan är på vippen att vända upp och ner på hela mitt sexton kvadratmeter stora rum, i jakten på dessa, bara för att i nästa minut inse att jag i sömnen kommit på att dessa ska ligga i glasögonfodralet, ja, då tycker till och med jag att det börjat gå lite för långt.

Näe du gubben. Det finns ingen som helst motsättning mellan jämställdhet och passion. Och jag förstår inte varför det överhuvudtaget skulle finnas det. Jag tycker att den typen av antaganden bygger på bristande insikt i hur unika vi människor är. Och också på exakt den typ av generaliseringar som Aftonbladets omröstning bjuder på. Att man som man inte kan vara så väl öm som cool. Och att man som kvinna inte kan vara så väl sårbar som stark. Sådana antaganden krymper mitt existensberättigande och är något jag kategoriskt vägrar skriva under på.

Vad som tycks ha gått förlorat i debatten kring vad som är en riktig man, är just dem som är män, utan överhuvudtaget fråga sig om de är riktiga män eller ej. Väldigt få snälla killar nöjda med tillvaron har hörts i debatten. Vilket väl kan tolkas som att dom inte finns, att de är precis så tilltofflade som vissa tycks tro, eller också att dom inte bryr sig de minsta om ifall de uppfattas som mindre män bara för att de är lite snällare. Kanske är dom hör och häpna, så jävla korkade att dom intalar sig själva att deras sätt att vara man, genom att vara öm och ödmjuk, är vad det innebär att vara en rikig man. Hur vågar dom?

Själv förstår jag mig lite på de kvinnor som tänder på underordningen, och som vad det tycks, gör sig dummare än vad de är. Jag kommer aldrig förstå hur man kan hemfalla åt den typ av självförakt som dessa kvinnor visar prov på, väl medveten om att dessa kvinnor anser att belöningen för att vara precis så dumma, tycks vara större än vad uppoffringen, att få vara den man faktiskt är och ingen annan, är. Även om det så är att få låtsas vara någon som är korkad.

Visst kan jag förstå lockelsen i att vara lite dummare för att det innebär att omgivningen med tiden också börjar underskatta en så till den milda grad att varje exempel på utveckling kommer som en verklig överraskning. Och inte heller uppfattas man som ett hot, vilket gör det möjligt att verkligen utgöra ett. Men ändå, har dom verkligen ingen självrespekt?

Talet om den riktiga mannen blir verkligt problematiskt först när någon påstår sig kunna förena dessa bägge arketyper. Då kommer genast en kör av röster att det inte är möjligt, att allt sådant tal i själva verket inte är något än en fasad. Att en man inte kan vara en riktig man om han inte är dominant, stark och macho å ena sidan, men också öm och mjuk. Som om dom satt på svaret på alla frågor, och visste precis hur alla människor hela tiden. Men kan det inte vara så att det är just skiftningarna hos en människa, från att vara mjuk till stark. som gör oss så fascinerande? Och vad är det som säger att vara mjuk inte är att var stark ?

Dagens Youtubeklipp - Lady Sovereign Hoodie

Dom kosmiska kullerbyttorna livet kastar in mig i tycks inte upphöra. Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt hade jag the hangup of all hangups i luren. Efter att ha fått hans namn och hans adress drog jag på en nanosekund slutsatsen att det inte kunde vara någon annan än han. Jag vet inte vad som är sjukast av allt. Att jag drar slutsatsen att det är han, vilket det också visade sig vara, eller att han bara av en slump råkade få prata med mig.

Jag måste ha upprört termosguden, för inte nog med att min förra blev stulen, eller av misstag hamnade i någon annans bohag väldigt lämpligt till att denna flyttade ut, så upptäckte jag på min första föreläsning för året att den nya jag köpte på Ikea i somras läckte. Vilket vid det här laget inte alls förvånar mig. Det är som om jag är förföljd av lagen om allts jävlighet och så kommer vara för all evig framtid.

Att vara allt en omöjlighet?

Läser den här artikeln i Aftonbladet. Som också har en omröstning om hur man vill att en man ska vara. Alternativen är sorgligt få, och ofattbart provocerande. I Aftonbladets värld finns inga skiftningar, människor som är individer som kanske kan tänkas vara så väl ömma som coola, utan man delar upp i två olika slags män, en som är öm,kärleskfull och mjuk, och en annan som är dominant, cool och lite macho. Det är ju löjligt hur man tycks tro att det skulle finnas någon slags motsägelse, som ommöjliggör för män att vara så väl mjuka som dominanta. Jag vet inte jag ska skratta eller gråta. Det är ju bara så absurt att det inte verkar finnas utrymme att vara människa, med allt vad det innebär.

Dagens Youtubeklipp - Vacuum I breathe

Tv-tipset

Jag missar München.Gör inte det du med.

Kanal 5 21.00

Bara för att man kan betyder det inte att man måste

Nu kommer jag låta som en gnällig avundsjuk jävla subba, men det är jag väl antagligen också så vad fan spelar det för jävla roll. Jag förstår bara inte när, eller varför hela Sverige unisont kom på att dom skulle börja blogga? Jag måste ha levt i en bubbla för från en dag till en annan har jag gått från att känna en person som bloggar, till att känna femtio. Bara på mitt jobb är det uppåt ett tiotal som gör det. Jag förstår verkligen inte. För av alla dom där bloggarna är det kanske en som är intressant, personligt, fängslande. Får mig att vilja komma tillbaka. Resten är fullkomligt meningslöst bladder som verkligen inte kan intressera någon annan än dom närmast sörjande.

Jag säger inte att allt jag skriver är högkvalitativt. Men medan stora delar av den delen av bloggosfären jag tycker allra minst om hänger sig åt fullkomligt idiotiska särskrivningar samt inte kan stava till de enklaste svenska ord, trots att de verkar vara så väl födda som uppväxta med det svenska språket hemma, så kan jag i alla fall stoltsera med att vara en hyfsad stilist. Ska man skriva om astråkiga, eller för den delen väldigt intressant saker, så skadar det aldrig om man gör det med viss språklig finess.

Inte sällan är som skriver de allra tråkigaste och mest opersonliga bloggarna också omåttligt självupptagna, kanske är det därför deras bloggar inte lockar mig. Men det är också därför jag har så svårt att köpa hur dom försöker övertyga mig om att dom bara bloggar för sin egen skull, när man så väl vet att dom innerligt hoppas på att bli kända och berömda.

Det tycks som om många bloggar är ett verkligt hastverk, och det är väl det som är det mest provocerande av allt. Själv tycker jag att man har ett ansvar. Börjar man blogga, så har man ett ansvar för att inte bara låta den där bloggen bli liggande. Min avoghet mot många av dagboksbloggarna som dykt upp, och som alla tycks vilja ha, är just att de verkar så förhastade. Som om alla Sveriges tonåringar insett att alla bloggar, och därför måste dom också göra det. Det är inte rätt anledning. Bara för att man kan betyder inte det att man måste.

Nog för att det finns elaka saker man kan göra för att ta reda på om någon man typ gillar, men vet att man inte kommer få, fortfarande har känslor för en, men att man efter att ha varit "bortrest" i snart ett år låtsas att man är i stan och då messa för att kolla om man ska mötas upp tar tamigfan priset. Och människan har alltså gjort detta inte en, utan två gånger. Trots att jag redan första gången påpekade hur jävla dumt, elakt, verkligen psykigt det var. Är det konstigt att jag har svårt att lita på folk? Skulle inte tro det!

Dagens Youtubeklipp - Ardis Shotgun

Någon gång under 1998 var pappa väldigt olyckligt förälskad i den här kvinnan.Han har nog glömt henne vid det här laget men börjar jag prata om henne kommer han bli mer eller mindre salig.

Koka soppa på spik

Jag blir tokig på mina grannar. För säkert femhundrade gången denna vecka fick idag beskåda hur en av dem tog en kastrull, slog på en platta och sedan började koka någon onämmbar sörja. Vilket väl skulle vara helt okej om det inte vore för att plattan var för stor, eller kastrullen för liten, beroende på hur man ser på saken. Allt på grund av den platta som passar för den kastrull som samtliga av mina grannar har använt när jag bevittnat detta, är närmast kaklet och därför är svårare att komma åt. Istället använder dom stekpanneplattan, till mitt mycket stora missnöje. Jag försöker fråga mig vad det spelar för jävla roll, men det kliar för mycket av ilska för att jag ska ha ro nog att komma på varför.

Listan

Mitt sena 80-tal var nattdagis, Disneytajm, Listan och onsdagsbad med pappa. Det är vad jag kommer komma ihåg när jag sitter på hem om sextio år. Och jag kommer vara den enda. Listan ägde. Det var Martin Timell och sen Annika Jankell. Lars Roos låg etta i hundra år, Lili och Sussie vann mitt hjärta, Orup sjöng om vargar. Livet var väldigt sorglöst och okomplicerat.

Som den dramadrottning jag är säger jag givetvis stup i kvarten upp bekantskapen med vissa vänner och bekanta, som jag av olika anledningar lessnat på. Senast det hände var för några månader sedan. Då fick jag höra att jag var löjlig, fjantig och patetisk som gjorde det för en sån liten banal sak. Jag vet att jag har en tendens att överdriva, men i och med att jag blivit illa behandlad under så gott som hela min uppväxt, och därför lärt mig att ta vilken jävla skit som helst, har jag nu, när jag inte längre behöver göra det, också gjort en poäng av att verkligen säga ifrån när jag känner att det går för långt, oavsett om det då handlar om att någon är dålig på att passa tider, lovar saker de inte kan hålla, eller alltid förväntar sig att jag ska hänga med ut men alltid nobbar mina förslag om var vi ska gå. Att sätta sig i respekt har blivit väldigt viktigt, just för att på så sätt undvika att bli trampad på igen. Tidigare har jag, genom att aldrig säga ifrån, låtit folk köra över mig totalt, och det har fått dem att tappa respekten för mig totalt. Istället börjar dom förakta mig och behandlar mig som deras personliga dörrmatta. Och min förmåga att nosa upp personer som kanske själva återupprepar det här beteendet har varit fenomenal.

Emellanåt önskar jag verkligen att jag inte var så där känslig utan bara kunde skita i det. Det är inte som om dom där människorna bara är hemska. Faktum är att många av dem har jag litat och anförtrott mig åt, som vore de mina bästa vänner. Och att då göra slut bara så där, det funkar liksom inte. Jag kommer på mig själv med att ständigt sakna och längta efter somliga av dem. Jag frågar mig själv om jag ändå inte borde återuppta kontakten. Så farligt var det väl ändå inte? När jag är som mest ensam inbillar jag mig att dom kanske har förändrats, mognat, nått självinsikt. Men så vet jag också, att det här är något som ständigt kommer återupprepa sig så länge jag tillåter det. Och med en kompis så tycks det som att det inte finns något sätt vi kan vara vänner på, för det slutar bra med att vi inte är det. Jag har sagt upp kontakten med honom så många gånger att jag tappat räkningen, och varenda gång det händer lovar jag mig själv att aldrig mer.

Bara för att bli kvitt lusten att försonas med dom här människorna, önskar jag att jag var bara lite lite mer självdestruktiv, eller bara totalt saknade förmåga att känna skuld, eller inte hade något samvete alls. Då skulle jag kunna göra såna där helt sjuka saker som jag vet, att hur gärna jag än skulle vilja återförenas med dem, dom aldrig skulle kunna förlåta mig för. Typ ligga med min kompis typ raggmenlitemeränraggmenintedejtellerpojkvän.En människa som verkar sakna förmåga att lägga så väl namn som ansikten på minnet eftersom han trots att vi stått öga mot öga med varandra vid mer än ett tillfälle, då min vän var med, ändå veckor senare stöter på mig i hopp om att få doppa. Skulle jag ligga med honom vet jag att det inte finns en chans i helvetet att människan ifråga någonsin skulle tilltala mig igen. Då skulle jag slippa bekymra min lilla hjärna med hur hon har det, om hon tänker på mig, eller hur hon mår. Jag skulle ändå vara så gott som död.

En vän jag har undrat varför jag måste vara så drastisk. När hon tröttnar på någon av sina kompisar så slutar hon bara att höra av sig för ett tag och sen är det inte mer med det. Hon brukar prata om att umgänge går i perioder och att det bara är något man måste acceptera. Varför kan inte jag vara lite likadan, undrar hon? Ja, varför kan jag inte det? Förmodligen för att jag är så där löljligt jävla principfast. Kalla det kontrollbehov, och skyll på min otrygga uppväxt, men jag klarar inte av att inte veta var jag har folk. Min hjärna måste veta precis på vilken våglägnd jag är med alla människor i min vänskapskrets hela tiden, annars så blir jag orolig och börjar älta och analysera. Är han sur på mig, hon sa ju att hon skulle ringa, varför hörde han aldrig av sig? Att vara den som hör av sig först skulle aldrig falla mig i, varför då? Man måste väl ändå kunna lita på att folk håller vad dom lovar? Vilket ju också handlar om att jag så förtvivlat gärna, efter att ha växt upp med en mycket nyckfull pappa, som alltid gjorde som han själv behagade, och lämnade åt oss att köpa läget, gärna vill kunna räkna med folk. Är det för mycket begärt?

Jag tror jag sakta men säkert börjar hemfalla åt att bli en sån där tragisk stackare som hoppas på att vinna sin rikedom. Och som jag hoppas. Jag är inte utblottad, det syns bara som att det aldrig kommer finnas tillräckligt. Fast även om en miljon eller två säkert skulle lösa de flesta av mina problem, är jag mycket medveten om att de säkert skulle skapa lika många. Detta till trots kan jag inte låta bli att med spänning och förväntan skrapa i alla fall ett par tialotter i veckan. Men jag vinner på min höjd en hundring. Något jag givetvis glädjer mig mycket åt. Men vilken lycka det skulle vara med ett par hundra tusen. Det är precis så här kapitalet vill att vi ska tänka, jag vet. Hoppas på det orimliga istället för att ta tag i nuet och förändra verkligheten. Men jag kan inte låta bli, att hoppas, om så bara lite lite.

Dagens Youtubeklipp - The Spooks Karma Hotel

Kabeltvknas

Tv 3 klantade sig riktigt rejält när dom valde att låta komediserien The riches konkurrera om tittarna mot Idol. Jag förstår inte för mitt liv hur Tv 3s programansvariga resonerade. Frågan är väl om dom överhuvudtaget har någon programansvarig, och om den personen överhuvudtaget tänkte något alls. För här köper man in en av de roligaste och mest underhållande serierna på väldigt länge, med såväl Eddie Izzard som Minnie Driver i rollistan, men har inte tid eller vett att fråga sig om man har tid och råd att ge serien den uppmärksamhet den förtjänar. Den här bisarra jakten på tittare till vilket pris som helst, börjar sakta men säkert slå tillbaka på kanalerna själva. Som kanalchef skulle jag bli asförbannad om jag visste att någon köpt in en serie som man sedan inte har tid att visa. En serie som förmodligen, hade den fått en vettig sändnigstid, garanterat hade lockat en rätt stor publik. Jag tycker det visar på dumdristighet och det är nog något av det mest provocerande jag vet.

Eftersom jag gillade det jag såg av The riches, har jag länge gått och undrat vad som hände. Tv 3 visade nämligen bara tre avsnitt. Sen sket man fullkomligt i dom arma tittare som inte vill kolla på Idol och plockade bort serien ur tablån, utan att informera om när serien möjligtvis kunde tänkas dyka upp igen, och om man skulle visa den följande säsongen. Helt sjukt.

Iaf. Nu visar det sig att Tv 8 börjar visa The Riches. På onsdagar kl 19.50. Jag missar kvällens avsnitt, men kommer göra mitt yttersta för att inte missa de kommande.

Klockrent!

Att kommentera en Rockystripp med ord som Kanoners! Klockrent ! Strålande ! borde vara straffbart. Hur tänker dessa människor? Är det inte i första hand smarta, intelligenta, småcyniska stockholmare som läser serien ? Eller har jag ofattbart fula fördomar om vad det är för slags människor som använder ovanstående uttryck ?

Blekta barr

Min iaktagelseförmåga gör att jag inte för mitt liv kan låta bli att syna folk uppifrån och ner för att sedan dra alldeles för snabba slutsatser. Jag kanske har rätt en gång på tio, en på hundra, eller kanske inte alls. Men jag kan inte rå för att jag gör det här. Det är bara när jag säger högt vad jag tänker som jag förstår att det inte är okej, utan bara fult, att ha så mycket fördomar om folk som jag har.

Som det här med slitna hårtoppar och utväxt. För mig finns det ingenting annat som skvallrar om nyfattigdom som dessa två saker. Man behöver inte nödvändigtvis vara fattig, men man prioriterar allt lite konstigt om man går runt med slitna, kluvna hårtoppar, men lägger pengar på säg, cigaretter. Jag vet att vissa om dom här människorna har råd, men dom påstår att dom inte har tid. Näe, man kan dom då inte ta sig lite tid?

Jag tror att vad som retar mig allra mest är att jag upplever att dom tagit sig lite vatten över huvudet för man ska inte skaffa sig en frisyr man inte har tid eller råd att upprätthålla. Gör man det är man ju bara korkad. Och det är ju alla dom som ger sig in och börjar färga håret men sen inte kan hålla efter det och efter några veckor har rena rama efyran till mittbena. Det är ofattbart ofta också fattiga wtbrudar som ska vara lite piffiga och slinga själva för att dom inte har råd att gå till en salong, och så blir det ändå pannkaka av hela grejen.Kan ni inte bara leva med ert råttfärgade barr? Så jag slipper lida med er?

Dagens Youtubeklipp - Outkast Idlewild Blue

Voi vittu

När jag blir arg säger jag kuken i fittan. Det har blivit mitt könsord of choice. Jag kan inte komma ihåg när, men nu kör jag på det. Fast sedan jag råkade säga det i mammas sällskap tar det emot ganska rejält. Hon blev helt förskräckt och tittade storögt på mig. Vad sa jag? Mamma som växt upp med en frireligiös mamma är van vid de finska motsvarigheterna till attans och sjuttsingen. Att då höra mig säga kuken i fittan blir lätt en chock.

Men när jag hävt ur mig dessa började jag, brorsan och mamma prata om svordomar. Hon undrade varför jag sa kuken i fittan och ville göra min bror och mig på det klara med att det är invandrarnas fel att svenskarna börjat använda könsord som svordomar. Vad hon menade med invandrare var inte så svårt att förstå. Hon menade finnar. Typ pappa och alla hans gelikar som på 60 och 70-talet sprang runt och skrek fitta, fittigaste, fittig typ. För det var vad min pappa gjorde. Direktöversatte och böjde vittu på alla möjliga och omöjliga sätt för att sedan sprida det runda ordet. Allt är finnarnas fel. Nu vet ni vem ni ska skylla på.

Frågorna Magdalena Ribbing inte vågar svara på

Hur nära vänner eller bekanta ska man eller bör man vara för att få ta sig friheten att säga till när någons gylf är öppen? Med mitt kontrollbehov, och grymma begåvning att skämmas för andra, så riktigt kliar det om att få skrika ut det när jag ser det. Kanske är det för att jag har sådan ofattbar iaktagelseförmåga, men det är ganska vanligt. Gå nu inte omkring och tror att jag springer runt på stan och letar efter folk vars gylf är öppen. Min observationsförmåga är bara något som alltid funnits där, och det handlar inte bara om gylfar, det handlar om allt möjligt. Så fort något avviker från det normala, det rutinserade, så märker jag det.

Tillbaka till den öppna gylfen. Jag tror att min vilja att vilja berätta sånt här för fullkomliga främlingar har att göra med en önskan om att någon säger till mig om min gylf är öppen, om jag råkar dra med mig halva toapappersrullen ut från toaletten, om jag råkar gå med kjolen fast i trosorna, och slippa bli skämmas ögonen ur mig. Frågan är väl bara var gränsen går. Killen i min mataffär som jag träffar så gott som dagligen? Min chef som jag aldrig pratar med? Min lärare som kanske ska ha ett jätteviktigt möte? Hon som sitter i receptionen på mitt gym? Eller är det helt enkelt så att jag får nöja mig med att värna om min familj och mina vänner, för att det är så himla jobbigt att behöva höra den nakna sanningen från någon annan ?

Nätdejting ( del 3)

Inte för att det tycks spela någon roll, så byter jag ändå emellanåt presentation på de nätdejtingsajter där jag är medlem.Mest för att jag tröttnat så på att om och om igen läsa hur jag beskriver mig själv.Men just för att jag så lätt anser att jag går över gränsen för vad som låter småcharmigt, till bara tragiskt krystat, har just författandet av en presentation blivit en plåga. Även om jag vägrar vara ett blankt blad där ute i cyberrymden, så har skrivkrampen jag drabbats av när det kommer till att klämma ur sig något man faktiskt kan stå för, inte lämnat mig med något annat alternativ.

Jag önskar att jag vore så fullkomligt omedveten om mig själv och hur jag kanske uppfattas att jag struntade i att analysera sönder en så banal sak som en presentation.Men det ligger inte för mig.Istället ägnar jag alldeles för mycket tid åt att försöka förstå mig på de här personerna som på allvar tror att dom är unika när dom gör sig lustiga över att så många inleder sina presentationer med att påpeka hur svårt det är att författa en.Putslustiga ena.Då föredrar jag dom där fullkomligt astråkiga människorna som inleder med " Vad ska man skriva här då?", deras enfald är ju nästan rörande. Mitt intresse kommer dom i alla fall aldrig att fånga.

Presentationen illustrerar hur mycket av personligheten som kan gå förlorat på nätet, men också hur tappert vissa försöker kompensera just detta. Desperat klamrar sig vissa fast vid väldigt tunna små halmstrån och hoppas hoppas innerligt på att deras karaktär och person verkligen går fram. Att dom framstår som intressanta, trots att dom i själva verket är astråkiga. Roliga, fast de i själva verket bara vill att man ska skratta högt åt deras vitsar. Smarta, kvicka, spännande. Utan en tanke på att allt kringverk kommunicerar en massa annat. Tusen bilder på din hund.Femhundra från din dyksemsester. Tolv på din unge. Tre på dina tatueringar.Tio på dig där du sportar,skojar eller super. Och din presentationsbild har du tagit inne i badrummet med din mobilkamera? Är du inte medveten om vilka signaler du verkligen sänder ut? Att det inte spelar någon roll hur mycket du understryker att du visst är rolig och intressant då allt jag ser på bilden är ännu en trist datakille som förväntar sig att jag ska vara den som för samtalet, inte har något att säga, och helt saknar initiativförmåga.

Jag är fullkomligt medveten om hur hård jag är, men varför skulle jag inte vara det? Jag vet inte hur jag skulle kunna låta bli att vara det? Jag vill bara minimera risken att råka slå mig i lag med någon grå tråkig person som jag ändå inte har något gemensamt, och det enda jag kan lita på i den kampen är mina fördomar om allt det jag precis rabblade upp att jag ogillar.

Men genom att göra just det, rabbla upp allt man inte vill ha, för att på så sätt hoppas locka till sig det man kanske tror sig leta efter, kan göra mer skada än nytta. Är man för rak, uppriktig, ärlig och självutlämnande så kommer oftast protesterna som ett brev på posten. " Du låter lite omogen tycker jag, om jag inte visste bättre skulle jag tror att du var en fjortis?" fick jag höra från en kille som visst blev förolämpad då jag i min presentation avvisade alla över 35 som saknade bild. Man får akta sig för ironi också, det slår så lätt tillbaka. Att ironisera över killar som använder kramen, sötis, gumman och raring efter att ha mejlat två tre gånger fram och tillbaka kommer garantera rendera i lika många brev till fyllda till bredden med just dessa termer. Termer som jag tror att killarna tror att man vill höra. Men jag borde inte generalisera, att generalisera över någon som generaliserar är ju ofattbart korkat. Jag gillar bara inte den typen av romantik som vissa killar har gett prov på att utöva.

Det är ju just för att jag är så hård mot alla andra, som jag har så svårt att bli nöjd med min egen presentation. Jag vägrar att falla till föga och följa mallarna som somliga gör. Dom som tror dom är lite fräcka när dom beskriver sig som bilar, båtar, lägenheter eller årgångsviner. Inte förstår hur pretantiöst och ofattbart fantasilöst det är att intervjua sig själv. Vem faller för sånt? Folk som rabblar upp alla referensramar i världen, utan att förstå att dom en dag kanske kommer få stå till svars för det?

Men kanske har dom som inte skriver någonting insett det som gått oss andra helt förbi. Att det ändå inte är någon som läser den där presentationen, utan bara kollar på bilderna. Då är det ju lika bra att bara vara ett blankt blad.

Tipset

Svd har den senaste veckan haft en väldigt intressant serie om otrohet, som jag tycker är mínst sagt läsvärd. Den hitta ni här.

Dagens Youtubeklipp - Blur Coffe & Tv

Kontrollbehovet

Mitt kontrollbehov är så stort att det är löjligt. Jag kommer behöva år av terapi för att komma på varför, i nuläget har jag en töntig hobbyteori om att det har att göra med att mina föräldrar skilde sig och att jag därför vill kontrollera det jag kan, och att jag är rädd för hur maktlös jag känner mig om jag inte kan det. Jag inbillar mig att det är mitt kontrollbehov som gör att jag i tid och otid lackar på folk. Jag vill liksom att dom ska göra rätt hela jävla tiden och irriterar mig på att dom inte gör så som jag skulle ha gjort.Jag står inte ut med tanken på att dom gör som dom skulle vilja, för jag vet att dom kommer misslyckas. Häromdagen lackade jag på en brud som ställde sin väska mitt i gången i tunnelbanevagnen. Jag suckade högt för mig själv och undrade vad hon trodde att hon höll på med egentligen. Förstod hon verkligen inte att hon inte kunde ha väskan där? Var hon helt jävla dum i huvet?

På något sätt så tvingar mitt kontrollbehov mig att ta makten över andra människor, bara för attt jag inte står ut med tanken på att behöva leva med andra människors misslyckade försök. Jag vet och kan allt bäst helt enkelt. My way or the highway. Det är säkert föga överraskande att jag ärvt denna egenskap av min pappa, det är desto ljuvligare att jag har gjort just det för det får mig också att inse hur jävla sjukt jag beter mig emellanåt. Han retar sig på att folk åker på husvagnssemester och smsar varandra, två fullkomligt normala saker som inget i världen kan rå på. Själv retar jag mig på att tjejen i tunnelbanan inte tänker innan hon handlar. Hur det kommer sluta återstår att se.

Trött på att vara trevlig

Inte nog med att mitt jobb kräver att jag ska vara trevlig och tillmötesgående till varje pris, mot folk som är otrevliga,avbryter och inte lyssnar på ett ord av vad jag säger. Resten av min omgivning är också fullkomligt dum i huvudet. Inte mina läsare, inte mina vänner, inte min familj. Dem älskar jag mer än allt annat. Men alla andra jävla mongon och muppar som så gott som dagligen förpestar min tillvaro. Lite självrannsakan kanske? Du som ingorerat mig i tre veckor, inte hälsat, inte sagt ett ord och som nu försöker vara social, bara för att du tror att du måste vara det? Jag pallar verkligen inte med din låtsassomingentingattityd. Den är så falsk och påklistrad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har ingen som helst anledning att dölja hur mycket jag hatar dig. Jag står för att jag hatar dig. Hade du det minsta ryggrad ( vilket jag tvivlar på eftersom du har sämst hållning av alla människor jag någonsin träffat i hela världen) skulle du stå för vad du gjort och be om ursäkt. Tills dess hoppas jag du har brutal jävla skitångest över att jag fullkomligt struntar i dig. Det kommer inte skada.

En inte helt glasklar text om att gå ut själv som kvinna

Ja,jag går ut själv.Detta är tydligen väldigt ovanligt,och långt ifrån socialt accepterat.Varför förstår jag inte.Myten om den ensamme mannen ute i natten är vida spridd och mycket berömd.En kille som går ut själv är, om någon ens noterar att han faktiskt är där själv,kool.En tjej som är själv är inte annat än väldigt väldigt desperat.Det tycks som om ens sällskap blir en sköld mot alla eventuella fördomar omgivningen tycks ha om vilka slags kvinnor det är som går ut själva.(Läs horor).
Att som kvinna gå ut själv betyder ju att man är beredd att faktiskt vara den initativtagande parten,och den typen av kvinnor är ju som vi alla vid det här laget vet slampor.Att män pratar med kvinnor är inget konstigt,det är ju helt enkelt som det ska vara,allt annat vore ju konstigt. Vilket gör mig verkligt förbannad.

När jag går ut själv, eller berättar att jag går ut själv, möts jag av väldigt mycket misstänksamhet.Till att börja med är det killarna som vill ta hand om mig,undrar om jag inte är rädd,att jag borde vara försiktig och all den där smörjan.
(antagligen undermedvetet hotade för att en tjej inte tar hänsyn till normer och regler i patriarkatet) Jag kan inte hålla på och låta mig begränsas.Det tar död på min livsglädje och livsgnista.Att lära kvinnor att frukta natten har visat sig vara väldigt effektivt, och det enklaste sättet att få dem att vända sig till en man för beskydd.En man för att skydda från en man.

Jag går ut själv för att jag vill.Jag vill gå på konserter och är ingen klängranka.Skulle jag låta mina vänner få avgöra när jag kan få gå på konsert skulle jag nästan aldrig gå ut. Eller så skulle jag bli en sån som bara hakar på i brist på annat, som låter sig köras över,men som sedan gnäller över att hon inte har roligt, lägger sitt eget välbefinnande i någon annans händer, kort sagt ett offer för omständigheterna.Jag kommer aldrig låta det ske.Eller så följer mina kompisar med bara för att dom inte har något bättre för sig.Och så känner jag mig kvävd.Nu har jag tack och lov begåvats med en vänkrets klog nog att lyssna inåt och göra vad de själva behagar,jag brukar låta deras magkänsla avgöra och har sedan länge slutat tjata för att få dem att följa med. Just för att dom vet att jag också kan gå ut själva,så blir inte pressen på dem att följa med bara för att jag ska kunna gå lika stor. Det hänger liksom inte på det.

Hursom.Att gå ut själv kräver ett enormt mod.Det gäller att vara taktisk och strategisk på ett sätt som är svårt att föreställa sig.Framförallt gäller det att stålsätta sig mot de blickar man kommer få då det går upp för resten av klubben att man är där själv, veta vad man ska säga när någon frågar om man är där själv.Då kan man ju alltid göra narr av deras oförmåga att skilja på ensam och själv, vilket folk fortfarande inte tycks förstå hur man gör. Ofta möts man en enorm rädsla.Denna rädsla finner jag minst sagt skrattretande.Dom som blir rädda blir det för att dom tror att man inte kan ta vara på sig själv och resten av kvällen kommer plåga dem med sin närvaro.Ja,men ta itu med den rädslan då?Projicera inte den på mig ditt dumma jävla arsle.Dessa människor lyckas nämligen alltid kläcka ur sig någon absurd kommentar för att kunna fly fältet.Snälla jobba på det.

Jag kan se och känna folks medömkan,men jag skulle aldrig ljuga för att slippa den.Vill dom tycka synd om mig och tror att jag är ett missanpassat freak utan vänner,helt utmobbad och går ut själv av den anledningen så får dom göra det.Det är inte mitt problem.Den verkliga anledningen till att jag går ut själv är att jag vill gå ut, och inte har någon att gå ut med.Varför ska jag låta bli begränsas av något så fjuttigt som vad omgivningen tycker och tänker.Vad som skrämmer omgivningen allra mest är nog hur modig jag är,men vad fan ska jag göra åt det?

Dagens Youtubeklipp - Soundgarden Black hole sun

Jag tyckte den här videon var asläskig.Asläskig.

När jag i nionde klass vaknade politiskt och mer eller mindre över en natt blev tokfrusterad fjortisfeminist,skrattade min pappa mest åt mig. Han skämdes för att jag påstod mig vara kommunist och påminde mig med allvarlig stämma om vad Sovjet gjorde mot min familj under andra världskriget ( typ det som alla skurkländer,oavsett ideologi gör, dvs tvingar barnfamiljer att fly med livet som insats), samt påpekade också att jag och min bror har familjen Wallenberg att tacka för så mycket ( då deras goda affärer enlig min pappa gjort hans affärer framgångsrika). Jag växte dock ifrån kommunismen, det är jag mycket stolt över, det är pappa också. Men att det skulle vara hans skull, u wish!

Feminismen kommer jag dock aldrig växa ifrån eller ur, min övertygelse blir snarare starkare för varje år av förtryck som passerar. Pappa vet att slå mynt av det här. Han vet att jag ogillar hur kvinnor obejktifieras, och bara för att provocera mig frågade han senast vi talades vid om jag kollat på OS, varpå jag nekade och han dock förtjust sa att beachvolleyboll för kvinnor ju alltid är underhållande. Det är så här han håller på. Men nu vet ju jag att han säger så bara för att provocera mig, och det växte jag också ifrån.Kanske inte för särskilt länge sen men ändå.

In bed with Madonna

Att efter en närmast euforisk kväll på Viva Stockholm, få komma hem till slutet av In bed with Madonna är väldigt svåröverträffat.Som nioåring hade jag denna film inspelad på VHS och såg den osunt många gånger. Ingen av mina jämnåriga tyckte den var bra.Ingen av dem tycktes heller förstå Madonnas storhet på samma sätt som jag. Jag tycker fortfarande filmen är helt ljuvligt bisarr i sin rakhet,hon lämnar verkligen ut sig själv på ett sätt som inte skådats efter det.Sen om hon verkligen kan sägas göra det, eller spelar rollen vi vill se henne spela, ja det är en helt annan fråga. Då tyckte vi att den här filmen speglade och skildrade personen Madonna efter bästa förmåga,men i takt med att hon förändrats,har hon ändrats som person, eller bara bytt roll att spela?

Efter en hård natts jobbande, då jag tvingats ta itu med fulla,dumma,veliga,otrevliga,ohyfsade idioter i flera mycket långa timmar, så finns det nog inget bättre än att sova och sen vakna till en dag med Heroesmaraton.

Tv 4 + kl 13.50

Dagens Youtubeklipp - Baha Men Who let the dogs out

När Elin Kling fortfarande höll till på Stureplan läste jag henne med stort intresse.Det jag dock retade mig på var att hon, precis som så många av de andra modebloggarna, i första hand tipsade om märkeskläder som jag aldrig skulle ha råd med,eller ens överväga att lägga pengar på.Det är nog därför jag haft så svårt att ta till mig modebloggarna, och överhuvudtaget ta vad de försöker förmedla på allvar, eftersom de tar sig själv på just så stort allvar. I bloggarna avhandlas mode och skönhet som om det är cancerns gåta som ska lösas, vilket är att gå lite långt.

Jag är modeintresserad, men tycker också att just för att mode är så mycket en fråga om smak och tycke, blir det lätt löjligt när man försöker teoritisera det. Vad man passar i handlar kroppsliga förutsättningar och begränsningar. Men inte ens det räcker. För att bära upp ett plagg måste man ha utstrålning och självförtroende. Som kort och kurvig vet jag detta.Det finns normer och regler för vad någon med min kroppsform får ha på sig. Jag ska helst inte tänka tanken att visa min lår eftersom dom är för kraftiga, inte överväga den där tajta kjolen som verkligen visar upp min stora häck och så vidare. Men jag orkar fan inte bry mig. Jag orkar inte ta hänsyn. Att stålsätta sig för blickmobbandet man ändå möter kräver sin kvinna.

Det känns som om bloggandet urholkat och gjort modet urvattnat. Som termen stil. Vad är stil? För mig är stil personlighet. Att anpassa modet, kläderna man bär efter sin person, inte slaviskt följa modets nycker. Där känner jag att termen används på fel sätt i så väl modebloggar som modetidningar. Allför lättvindigt. Man kan vara modemedveten men jag vet få publika personer i Sverige som jag själv skulle kunna påstå har en unik personlig stil. Stil är något intutivt, det går inte att förklara eller förstå sig på. Det går inte att ta sönder en outfit och tro att man genom att ha samma outfit kan anamma en människas stil. Tyvärr verkar det som om många av dem som läser modebloggarna tror det, något som uppmuntras av att tidningar som Klick och Expressen Fredag gör just det, tar sönder stilar i ett försök att ge folk chansen att bli någon annan, eller bli någon som dom tror sig kunna vara. För mig är det instinktivt och oförklarligt, och det är när jag ser det hos någon som jag blir glad och inspirerad, på samma sätt som sättet jag klär mig kanske kan inspirera andra. Det är just det jag saknar i modebloggarna idag. Där finns mycket mode men inget mod. Ingen som sticker ut och är helt tokgalen, som vågar vara det. Att då läsa Hanna Fridén är rent ut sagt befriande. Hon skulle kunna ta på sig en sopsäck och med lite assesoarer lyckas göra den till den galaklänning. Dessutom skyggar hon inte för H&M, Din sko och Skopunkten, märken som jag, och många faktiskt har råd med.

Jag är inte förvånad över att modebloggarna blivit så likriktade, men jag är förvånad över att folk är förvånade. Att dom skulle bli det var i mina ögon bara om fråga om när inte om. Jag vet inte om jag ens tycker att det handlar om likriktning, snarare har hajpen blivit alltför stor för att personligheten ska komma fram som den gjorde i början. Elin hade den, men nu när hennes blogghuvud tar så stor plats att den inte går att se utan att vad som i själva verket är hela bloggen, tycks den har försvunnit.Med fokus på person har personligheten försvunnit. I stället har modebloggarna börjat ängslas, mycket på grund av den ökande konkurrensen. Tråkigt, men i mina ögon mer eller mindre ofrånkomligt.

Min pappa är resultat av vanlig hederlig landsbygdsinavel.Då detta gör honom lite generad tar jag upp det i tid och otid bara för att pröva hans tålamod.När mamma gjorde samma sak med farmor för lite mer än tjugo år sedan fick hon en smärre utskällning.Jag tycker mest att det är roligt.För att det är så sjukt.Det är på lagom långt håll för att inte bli farligt, men på tillräckligt nära håll för att bli lite äckligt.Min farfar och min farmors mamma var kusiner,då deras respektive mammor var syskon.Min pappa och min farmor blev således tremänningar med varandra,och jag och min pappa är bryllingar.Tack och lov kommer det här ha så lite betydelse när jag väl får barn att det inte ens går att räkna ut vad jag och dom kommer vara.Men dom kanske också får simhud mellan fötter, vem vet?

Här är det någon med smeknamnet Lyxunge som tagit över hela chatten. Så kan det gå när en tidning som DN,låter någon som Marie Jungstedt,chatta på en tid då ingen som läser vare sig DN eller Marie har tid att chatta. Då kommer det in någon och tar över hela chatten och det finns nada och inget som moderatorn kan göra. Själv skyggar jag för det ofattbart korkade frågor som Lyxungen ställer, men inbillar mig att det de facto är en unge som ställer dem.

P.s Jag har nu efter bästa förmåga börjat lägga in mellanslag mellan punkt och nytt ord.

Jo men alla män är från en planet som heter Mars och resonerar precis likadant,och att dom skulle vara individer, precis som kvinnor också är individer och inte går att bunta ihop som grupp är ju fullkomligt otänkbart.Då skulle vi ju inte ha något att skylla alla relationsproblem på.Det är det här gapet som skapar alla kommunikationsproblem.Kvinnor vill analysera och älta.Det vill inte män.Män är så rädda för att dricka lightöl,och pga det framstå som fåfänga och rädda för att gå upp i vikt,att man måste försöka sälja in ligthöl och lightläsk genom helt absurda och oförklarliga reklamfilmer som går ut på att om man dricker lightöl eller lightläsk så får man en tjej som är helt på att man får knulla andra, eller så blir man en excentrisk fransman som viftar med armarna och gömmer ölen i en brödbit.Fullkomligt logiskt.

P.s Varför pratar dom engelska?

Dagens Youtubeklipp - La Bouche Be my lover

Jag vill inte jag vill inte jag vill inte

Min lillebror ska börja jaga björn.Nu är det inte så att jag tvivlar på hans förmåga som jägare,faktum är att jag är ganska stolt över honom och gärna skryter vitt och brett om vad och hur mycket han jagar, och mer än gärna äter av hans fångst.Men gränsen går liksom vid ett flera hundra kilo tungt rovdjur som,oavsett hur stor och stark min bror är,inte vill något hellre än att slita honom i stycken.Föreställer jag mig.Att det finns folk som fruktar björn, som bävar för dagen då de i svamp och bärskogen skulle råka stöta ihop med en borde väl tala sitt tydliga språk.Vanligt funtade människor flyr illa när dom ser en björn.Tyvärr verkar inte min bror,som på sin Facebook har bilder på utrivna myrstackar i shit u not, vara en av dem. Jag tröstar mig med att han till skillnad från dem som blir anfallna är smartare och mer uppmärksam än björnen och skjuter på lagom långt avstånd från bamsingen.

Jag önskar verkligen att jag bara umgicks med smala människor för då skulle jag inte ha några som helst problem med att motivera mig själv att gå ner i vikt. Nu använder jag alla tjockisar i min omgivning som en förevändning för att slippa. Lika ofta som jag betraktar dem lite på avstånd och fruktar för att själv bli lika tjock, lika ofta om inte oftare tänker jag som så att om dom är tjockare än jag och ändå inte gör något åt det, varför ska då jag?

Jag fattar inte vad det är för fel på folk. När jag var på Gentleman råkade jag hamna framför ett gäng som inte alls såg ut att njuta av konserten. Min fantasi drog iväg (den är väldigt vild och galen) och jag föreställde mig att dom bara var där för att kunna säga att dom var där. Såna människor kommer jag förmodligen aldrig förstå mig på. Dom förstör ju både för alla andra och för sig själva.För omgivningen genom att inte njuta och dras med i musiken, eftersom dessa människor så gott som utan undantag också är väldigt hämmade och aldrig vågar släppa loss utan bara står och surar i en och halvtimme och pröjsar 25o kronor för det. Fortfarande obegripligt. Jag tycker så synd om dem som tagit med dem, för jag vet att om jag hade med mig någon mupp av sånt där slag i mitt sällskap skulle jag, om jag hade en dålig dag få dåligt samvete och känna ett ansvar över att dom har tråkigt, när jag i själva verket vet att det bara är dom själv som kan göra något åt det här. Men dom förstör ju också för sig själv genom att skapa detta intermezzo. Vad är det för slags ängslighet, för vilja om att vilja vara där det händer, oavsett vad det är som händer, som föder det här beteendet? Hur dåliga självkänsla och dåligt självförtroende har inte dessa människor som inte för sitt liv vågar ta reda på vad dom själv vill och vågar göra det? Jag förstår inte.

Dagens Youtubeklipp - Shapeshifters Lolas theme

Var det här verkligen det bästa alternativet?Det tror jag väl ändå inte.Men vad ska föräldrarna göra,det är väl inte idealiskt att flytta ungen bara för att skolan saknar möjligheter att diska porslinet.Jag försöker föreställa mig hur barnen löser detta, hur många av dem som också tar med sig diskmedel och borste för att kunna diska tallriken i skolan för att slippa kånka på en smutsig tallrik hela dagen.

Tv-tipset

Med den här filmen krossade Heath Ledger miljontals flickhjärtan världen över.Så även mitt.Och Julia Stiles sen.Hon har inte gjort en enda bra film sedan dess och då har hon ändå gjort ganska många.Nu för tiden spelar hon mähäig på ett sätt som jag hatar,som gjort att jag helt och hållet tappat respekten för henne. Sen är Gabrielle Union,som inte är snygg, med.Hon är ju nästan 40 så hur gammal måste hon då inte ha varit när hon spelade in den här rullen?Inte fan gick hon på high school iaf.

Iaf.Jag älskar den.High school filmer kan i mina ögon bara lyckas om dom är satirer.Det är det som gör Saved,Mean Girls och denna fullkomligt oöverträffade, men också så fruktansvärt underhållande.

Kanal 5 21.55

Vissa i min omgivning vill inte medge att jag är tjock.Eller överviktig som jag säger.Nej du är inte tjock.Du har former.Du är inte tjock.Nähe.Men du som är tio cm längre och väger tio kg mindre, du har lika mycket tjockångest?Förstår du inte att det faller på sin egen orimlighet?Fuck vad jag blir arg på dessa människor.Sen finns det dom som är tjockare än mig som säger att jag inte är tjock för att dom då skulle vara tvugna att inse att dom också är det.Arma satar.

På bussen till Djurgården i torsdags,på väg till konserten på Gröna Lund, hade jag inget bättre för mig än att tjuvlyssna på två fashionistas uppklädda till tänderna,med riktning mot Cirkus där Guldknappen skulle delas ut.Det var i synnerhet den ena av dem som verkligen lyckades fånga min uppmärksamhet.Det var mycket länge sen jag stötte på en lika passivt aggresiv människa, som inte visste bättre än att rikta sin osäkerhet och avundsjuka mot sin kompis.Av deras konversation förstod jag att kompisen mest blivit bjuden av en slump, som någons sällskap, något den passivt aggressiva haggan givetvis fann det nödvändigt att påpeka var väldigt ovanligt, att man inte fick komma som någons plus en på Guldknappen,antagligen mest för att få tjejen i fråga att tappa ansiktet och börja oroa sig för om hon skulle bli insläppt.Något som dock inte tycktes fungera.Just för att hon blivit medbjuden hade hon varit lite osäker på hur hon skulle klä sig,något haggan också anmärkte på,och stolt visade upp sin Karen Millen, som hon helt förstörde med en ful överkappa,och noll utstrålning.Snart kom en gemensam bekant på tal, en gemensam bekant som valt att inte komma på Guldknappen utan istället bevista en kusins relaseparty, för att hon,enligt plusettan ville stötta honom.Något haggan inte förstod, utan bara förvånat kommenterade med att man ibland faktiskt får prioritera.Hade jag kunnat gapa hade jag gapat, men jag försöker, när jag tjuvlyssnar göra mitt yttersta för att dölja att jag gör just det.Men hur ytlig får man bli?Om min kusin hade releaseparty skulle jag gå på det, oavsett om det så var Grammisgala eller Guldbaggegala.I mina ögon blev den frånvarande så mycket mer mänsklig, i kontrast till haggan då, och jag förvandlade hennes handling till ett ställningstagande,ett avståndstagande om man så vill.

Mina fördomar om modebranschen som ytlig och cynisk förstärks ytterligare då jag ser på The Fashionista Diaries, som går att se på Kanal 5 på söndagar.I synnerhet en tjej vid namn Bridget, som verkar göra sitt yttersta för att likna Olsentvillingarna, föraktar jag å de grövsta.Hon ser söt och beskedlig ut men är så ofattbart oattraktiv i sitt sätt mot sina vänner och sin omgivning.Hon är falsk,manipulativ och bortskämd på det klassiska sättet som förvandlat henne till en person som är van att ständigt få sin vilja igenom,utan att inse att hon får det på bekostnad av alla andra.Jag skulle inte vilja säga att jag hatar henne eftersom jag inte känner henne, men förakt och avsky känner jag sannerligen. Jag är bara så glad över att slippa den där världen,och vara tillräckligt jordnära för att inte bry mig.

Dagens Youtubeklipp - Ayo Betongdjungelboken

Snacka om skamsköljning.Nyttig men mycket plågsamt.

Jag vet inte vad det är för kosmisk kullerbytta som gör att jag de senaste veckorna ständigt tycks stöta ihop med den person jag minst av allt vill träffa.Är inte Stockholm större än så här? Har inte jag ett större verksamhetsområde än att kunna låta bli?

Det här är mannen som påstått att han bor på tre olika ställen,kommer från HELA AFRIKA,samt uppgett två olika namn.Är det vad man brukar kalla mytoman?Jag vet inte.Jag vet att jag på fyllan skällt ut honom både en och två gånger men nu kommit över det,och mest tycker synd om honom när vi råkar på varann, för att han så uppenbart fortfarande inte har hittat sig själv.Han byter stil och image var tredje månad( eller med varje ny tjej).Synnerligen intressant.

Vi stöter i alla fall på varandra ständigt.Jag gick på stan med en kompis och skulle kolla skor.Han står där och köper ett par.Jag går på Cinemafrica på Kulturhusterassen,och när jag vänder mig om står han där.Jag går på Viva Stockholm och vem vandrar förbi?Det sägs att man gör om sina misstag tills man lärt sig av dem? Betyder det att jag måste fortsätta stöta ihop med honom,tills jag får bättre omdöme?Är han en ständig påminnelse om mitt dåliga omdöme?

Jag kan ändå inte låta bli att skratta lite åt honom.Till saken hör att det finns en community där vi bägge är medlemmar.Han är dock inte den vassaste kniven i lådan.Efter att hans första användare förmodligen lusats ner med mejl från tjejer som han hustlat(läs mig) och nu inte orkar stå till svars för,så har han skaffat sig en till.Med den lilla missen att han har bild till bägge,bilder som är väldigt lika och där man tydligt ser att det är samma person.Som om inte det vore nog så loggar han emellanåt in på dem bägge samtidigt,och då den här communityn(?) är vad Lunar var för tio år sedan poppar det upp bilder på senast inloggade,och när då hans bägge bilder syns där är känslan minst sagt surrealistisk.För i samma sekund som alla dom där tjejerna som hustlat honom ser bägge bilderna,så förstår dom ju också att han gjort just det och att han nu gör allt som står i hans makt för att fly från problemen.Han är bara inte tillräckligt smart för att förstå hur han ska lyckas.

På väg hem från Finland i somras(ja det är höst nu) så svängde vi förbi Ikea.Pappa stånkade lite för att vi var tvugna att stanna där,tyckte att det var jättejobbigt och ojojoj.Något om att han alltid måste stanna där eftersom hans kvinna är mer eller mindre besatt av inredning.När vi åkte därifrån noterade att jag det precis intill fanns en affär med det mycket inbjudande namnet Candyworld varpå jag frågade om han eller Åsa varit där och fick då väldigt dubbla budskap.Utan Åsas vetskap hade pappa när han åkte till Finland i påskas OCKSÅ stannat och shoppat i Haparanda,men då på Candyworld.Deras shoppingvanor och intressområden tycks variera väldigt.

Folk i min omgivning "tappar bort" sina mobiler för jämnan.Jag förstår inte hur dom lyckas.Dom måste ju bo i en väldigt liten bubbla om dom lyckats undgå polisens informationstavlor som varnar för ficktjuvar.Själv har jag inte tappat bort min mobil en endaste liten gång, men så oroar jag mig lika mycket som en hel syjunta.Jag är så ängslig att jag misstror så gott som varenda en inom en radie av femton meter.För att det är så jag lärt mig att man ska göra.Allt annat är fult och innebär att man har fördomar och det är inte bra för karman.

Men ibland önskar jag att jag skulle tappa bort min mobil(ta i trä).Jag har en massa nummer som bara ligger där och skräpar.Nummer till personer jag inte kommer ihåg vilka dom är,hur jag känner dem,om de överhuvudtaget kommer ihåg mig, eller hur de ens hamnat i min mobil.Dessa nummer skulle jag med en mycket enkel knapptryckning kunna radera.Men varje gång jag läser namnet Alex och ett nummar jag inte känner igen tänker jag att jag kanske kommer komma på vem denne Alex är snart och därför vore det ju så onödigt att radera det.Och Bibbi, jag kommer ihåg exakt vem Bibbi är, jag kanske kan komma att behöva hennes nummer om jag ska intervjua någon som känner henne.Som jag inte vet om nu alltså,men som jag kanske vet om då.Återigen spelar min alldeles för livliga fantasi mig ett spratt.Jag gör i och med det här mitt liv så väldigt mycket mer spännande än vad det är genom att föreställa mig vad som kanske kommer hända någon gång i en mycket avlägsen framtid.Bara därför sparar jag alla dom där numrena.Bara därför.Och lite för att min lillebror tyckte jag var ett associalt freak när jag i början av mitt mobilanvändande inte hade 150 vänner, viket i min brors ögon var gränsen för vad som var acceptabelt.

Folk som ska parkera i Solna runt halv två en vanlig vardag verkar vara både dumma och blinda.För att ta risken att när parkeringsvaktens bil står prydligt parkerad på Centrumslingan tar väl ändå priset?Har man då bara väldigt mycket pengar, eller väldigt ont om tid?

Dagens Youtubeklipp - Nas I know i can

Tv-tipset

Missa inte Saved ikväll, på trean klockan nio.Den är rolig,absurd och väldigt träffande .Mandy Moore är minst sagt övertygande,liksom övriga i ensemblen.Filmen driver med den kristna dubbelmoralen som genomsyrar det amerikanska samhället, och det på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Tv 3 21.00

Jag läser i Aftonbladet att glasögonen kommer bli inne i höst.Det var ju väldigt trist att det inte var det när jag fick glasögon i femman på mellanstadiet och trodde att jag aldrig skulle få chans på någon.Vilket jag inte heller fick, men om det berodde på att jag hade glasögon är väl ytterst tveksamt.Jag tröstade mig med att jag var för smart och att killarna kände sig hotade av det.Faktum är att jag fortfarande gör det.Vad gör man inte?

Men jag kommer ändå inte börja gå ut i mina glasögon.Jag är alldeles för rädd om mina glasögon,misstror min omgivning alldeles för mycket för att kunna slappna av om jag gör så.Jag är nämligen fullkomligt övertygad om att det kommer dyka upp någon överförfriskad själ som vill prova mina glasögon och typ tappa dom i golvet,tappa ner dem i Strömmen,toastolen,ishinken,papperskorgen.Eller att jag kommer hamna i slagsmål(läs reta upp någon som vill slåss,oavsett vad saken gäller) och att personen då kommer ta mina glasögon och kasta iväg dem mitt ut i gatan,alternativt kasta ner dom på marken och sen stampa på dem.Jag berättade det här för en bekant som bara skrattade åt mig,som dessutom tyckte att jag var sexig i glasögonen och tyckte jag borde ha dem oftare, och tyckte jag ver mer än lovligt paranoid( eller kanske bara hade livlig fantasi) som gick och oroade mig för saker helt i onödan.

Som de flesta vet bor jag på korridor.En gång i tiden hade jag en konservöppnare.Som jag i min naivitet lät ligga bland allas grejer, eftersom den alltid fick ligga där i fred.Tills nu.Då jag behöver den för att öppna mina tonfiskburkar(ja men mobba mig för att jag äter tonfisk,gör det.). Jag håller på att bli tokig.Jag orkar inte gå och köpa en konservöppnare.Jag tycker att vem det än är som fått för sig att konservöppnaren var hans/hennes genast ska lämna tillbaka den till mig. Innan jag vänder upp och ner på hela köket i ren frustration.Kan inte SSSB snälla starta en stödlinje för såna här ärenden?

/mycket premenstruella hälsningar

Eveliina Kokko

Dagens Youtubeklipp - Wes Alane

This is as far as i´ll go.Jag tänker inte spela Enigma.

Gårdagens SATC

Christan Lubetans?Christian Lubetans?Christan Lubetans?Vem fan är Christian Lubetan?
Är det för mycket jävla begärt att översättarna åtminstone googlar en ynka liten gång?Eller ska man tycka synd om det här stolpskottet( Jim Wahlgren på SDI-MEDIA) för att arbetsbelastningen på vad det nu är för företag som översätter SATC är för stor för att en googling på Christian Louboutin ska hinnas med?Man frågar sig verkligen det.Nu över till den senaste händelseutvecklingen i Georgien, och det faktum att fler dör av smutsigt vatten än i väpnade konflikter.Dvs värdsliga problem.

Jag skulle kunna bortförklara min frånvaro med att stoppet jag haft på toaletten gjort mig fullkomligt handlingsförlamad.Men icke.Det finns femhundra ideér men inte tid att förverkliga dem.Men stoppet i toaletten har onekligen varit jobbigt.Så jobbigt att jag inte ser någon annan utväg än att faktiskt skriva om det.Bara för att få bearbeta.När det var som jobbigast så gick det att spola, men då kom det upp päckelvatten ur duschavloppet.Fräääscht.Och jag delar bara med mig av detta för att göra det klart för er hur jävla vidrigt jag haft det.Men nu är det iallafall fixat.Och tid att bloggar har jag också.Veckan hade inte kunnat börja bättre.

Dagens Youtubeklipp - Advance Patrol Min musik

Dagens Youtubeklipp - Warren G Rapsody Sissel Prince Igor

Dagens Youtubeklipp - Diana King Summer Breezin

Fan vad snygg hon är!!!Fast med en baddräkt som den där så blir det så mycket bikiniränder att jag aldrig ens skulle tänka tanken.Hon löser det dock genom att ha på sig en klänning med precis samma skärning.Smidigt.

Dagens Youtubeklipp - Missy Eliott ft Nicole MC Solaar All in my grill

Jag fattar inte ett jota av vad grodan säger men sjunger med ändå.

Tunnelbanan ska börja gå dygnet runt fredag och lördag, med start 23 augusti..Även om jag självklart applåderar detta så kan jag inte låta bli att fråga mig varför? Har SL insett att priset för ett månadskort är orimligt högt?Är det här ett försök att gottgöra resenärerna för alla de otaliga gånger då tåg blivit stående på grund av skadegörelse,lövhalka,snö,storm,regn och allmän dårskap? Eller är en prishöjning åter runt hörnet?

Det är ju fullkomligt absurt hur dom små sakerna i livet kan göra en sådan enorm skillnad.Som att råka hitta en tjugolapp, vilket för min del innebar en långa och utdragen glädjedans hela tunnelbaneturen från Medis till T-centralen.Eller att få ta på sig ett par helt nya Tirumph Blissy.Just idag gläds jag åt att jag ikväll får krypa ner i en renbäddad säng, även om till och med det kan toppas av att göra det nybastad,med tänder borstade med en ny tandborste.Aldrig känner jag mig så ren som då.Vardagslyx när det är som bäst och billigast.

Dagens Youtubeklipp - Diana King Lllies

No Gentleman

Precis samma beslutsångest som plågade mig förra veckan gällande URF, gör sig nu påmind igen då jag inte vet om jag ska gå på Gentleman ikväll eller inte.Det har som vanligt med väder och vind att göra.Spelningar på grönan är sällan bra.Själv såg jag Ed Harcourt i duggregn typ 2003 och det var väl helt okej, men av vad jag har förstått är han bäst när han får några timmar på sig, och hans ljudtekniker får utrymme att leka lite.Vilket de inte fick där och då.

Men nu spelar alltså Gentleman på grönan.Jag såg honom i april och var inte på hart när tillräckligt förberedd, och att jag skulle vara det nu är att hoppas på för mycket.Min tvehågsamhet ger mig inte tid att peppa för konserterna som jag borde, utan istället står jag där som ett fån när alla andra sjunger med. Så vill jag ju givetvis inte att det ska vara,men ser hellre konserten än låter bli.

Nu vet jag att konserten nog inte kommer bli lika bra som den jag såg i april, men å andra sidan kommer jag slippa alla jobbiga element som förstörde stämningen sist.Han kommer förhoppnignsvis inte vara försenad, inte låta körtjejerna ta för mycket plats, jag kommer inte tvingas lyssna på ett gäng sexuellt frustrerade KTH-töntar, inte få en armbåge mellan skulderbladen av valfri surfitta,inte riskera få ett gigantiskt glas vin över mig.Jag föreställer mig kort sagt att allt som kringgärdar konserten, dvd publiken, kommer vara fasligt mycket trevligare än den på Berns, och kanske är det värt att gå bara därför.

Bajamajaminne

Ibland är jag liiite för klok för mitt eget bästa.Som på URF då jag var förutseende nog att spara servetterna jag fick i Langosståndet ifall toapappret skulle vara slut i Bajamajan, bara för att sedan, när jag var i en mörk Bajamaja som saknade papper förstås vara för full för att ens komma ihåg.Kvar i min väska när jag kom hem låg alltså tio ihopknölade servetter, och antalet gånger jag gick på en Bajamaja utan papper under de tolv timmar jag befann mig i Uppsala var tillräckligt många för att ha kunnat decimera antalet något.

Dagens sommarpratare- Mia och klara

Dom ska sommarprata snart. Dom ska sommarprata snart.Dom ska sommarprata snart.

Jo,och så brukar jag ibland få prata med en av Stockholms receptionister som pratar PRECIS som Gulletussan.Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Dagens Youtubeklipp - Outlandish Aicha

Så fort något är bra i Sverige, så brukar man lägga till "för att vara svenskt".Jag kan tänka mig att det är något man brukar säga om Outlandish också.Att det är bra,för att vara danskt. Jag skulle dock tycka att det var bra oavsett.På mer än ett sätt.

Jag var lite småkär i marockanen, men så här i efterhand undrar jag lite varför.

The number one snålfinne!

När jag var i Finland för en månad sen hjälpte jag min farbror att röja lite på farmor och farfars gård.Ett dussin gamla bildäck och annan skit fraktades till soptippen. Väl där fann vi ungefär lika många tvättmaskiner,kylskåp,utombordare och riktiga reservdelscyklar.Allt sånt där som hade fått min farfars ögon att blöda, och gjort att han med allra största säkerhet valt att återvända till tippen efter mörkrets inbrott, hur mörkt det nu blir ovanför polcirkeln i mitten av juli. Min farfar samlade på allt möjligt jävla skrot, skrot som nu ligger utspritt över hela gårdsplanen.Där finns något slags jordbruksredskap som faktiskt kräver en häst, något farfar saknade men som inte hindrade honom från att slå till ändå.Bilplåt,stubintråd,björnfällor och rävsaxar som nog skulle få Djurskyddsföreningen att se rött på riktigt.Pappa drömmer om den dagen då han får hyra en container,samla sin syskon och gå igenom varje liten pinal,fråga dem om det ska behållas eller kasta, och sedan se containern full av kolliox dras iväg.

Det är nämligen så att vi i vår familj, precis som så många andra familjer präglade av nödåren, har en tendens att samla på oss saker,saker vi tror oss ha nytta av, saker vi tror vi någon gång, om ryssen skulle få för sig att anfalla igen, kan behöva.För farmor blev det smörpaket,glasslådor,fryspåsar.Allt av praktiskt värde diskades.Fryspåsarna hängdes på tork och användes tills dom gick sönder i bitar och inte gick att använda igen.Farmor var en sån där kvinna som lät resterna vandra fram och tillbaka mellan köksbordet och kylskåpet i all evighet, till och med när det enda som återstod av osten var en sorglig liten vaxkant,då hon slutligen kunde tänka sig ge den till hunden, och om han nobbade den mata fåglarna med den istället.För farfar var samlandet aldrig fullt lika praktiskt, eller så kanske det var det men inte på ett sätt som någon av oss andra förstod oss på.Lådor och åter lådor av skruvar, muttrar och verktyg i alla möjliga storlekar och utföranden finns att uppbåda.För hans del var det aldrig så mycket tal om ett aktivt samlande som det faktum att ingenting, jag menar då verkligen ingenting, någonsin fick kastas bort.Allt skulle sparas, för det kunde ju komma till nytta en dag.Detta samtidigt som man köpte nytt. Det finns en mojäng man kan sopa bort snön från skorna med, vad det kallas vet jag inte.Den farmor och farfar hade höll väldigt länge.Tills den gick sönder.Då köptes en ny.Den gamla har fått ligga vid sidan om farstutrappan och nu, nu när granngården ju skaffat en svets, halleluja, då kan vi äntligen laga den!!!Tänk om vi hade kastat den, vilket slöseri?

Det var nyttigt att se vidden av den här galna illustrationen av hur snålfinnegenen tar sig uttryck om det vill sig väldigt illa.När jag sparade mina trasiga solglasögon var nämligen att de kunde komma till nytta en dag precis vad jag tänkte på, och lät dem ligga kvar i byrålådan.Därför bestämde jag där jag stod lassade cykel efter cykel på släpet att när jag väl var åter i Stockholm skulle min uppgift för återstående av semestern bli att röja bort alla dom där trasiga solglajjorna. Och det fick bli idag.Vad jag fann blev ytterligare bevis för att det förmodligen inte var en dag för sent.Jag hittade nämligen en portionsförpackning av müsli som gick ut 2005!Som jag fick då jag flög till Skell när det nu var? Kanske på 1900talet?Bestick och servetter från samma flygtur.Ett otal hänglås, utan tillhörande nycklar, som jag faktiskt tänker spara för nycklarna kanske kommer fram senare.Det är en process och man kan ju inte förvänta sig att jag ska ta död på snålfinnen helt och hållet?

Vanta

På URF var jag verkligen förberedd upp till tänderna.Jag hade med mig extra tjocktröja,halsduk och avkapade fingervantar.Kläder som jag nogsamt såg till inte föll ur väskan någon av de otaliga gånger då jag rotade efter något annat utom just dem.Ändå upptäckte jag när jag packade upp min ryggsäck i måndagsmorse ( ja,jag vet, ofattbart lat av mig att inte packa upp den förrän två dagar efteråt) att en av vantarna olyckligtvis lyckats ramla ur väskan, förmodligen när jag drog på mig jackan under Alborosie.Något jag dock inte sörjde eftersom jag sedan gammalt har en udda vante, även den avkapad, och förnöjsamt tänkte att dessa två udda stackare ju kunde bli ett par.Tills jag upptäckte att de bägge är vänstervantar.Så om någon har två högervantar som vill gå ett bättre öde till mötes än att leva en minst sagt tynande tillvaro i botten på vantväskan kan väl holla at ur girl!

Dagens Youtubeklipp - Mc Lyte & Missy Eliott Cold rock a party

Jag hade en chilenska i min klass som var snäppet mer besatt av 2pac än mig.Hon hävdade länge att han levde eftersom man kunde skymta honom i den här videon.Själv lät jag det aldrig bekomma mig att Missy rappar om att röka hö i en lada,precis idag räcker det att det svänger lite lagom för att jag ska kapitulera.Det är därför jag lyssnar på dancehall trots att vissa av mina bekanta aldrig skulle få för sig att skaka hand med mina bögkompisar.Jag försöker inbilla mig att jag kan vara lojal ändå, men vet ju själv hur motsägelsefullt det låter.

URF pt 2

Inte långt efter att jag sett dramadrottningens uppvisning,under Morgan Heritages förband,ser jag vad som kommer gå till historien som den längsta hangup jag haft,inte så mycket för att jag längre tror att det någonsin kommer bli vi men ändå.Det kunde ha, och istället så slutade det med att han gjorde mig mer illa än någon annan lyckats göra, något jag påminner honom om varje gång vi ses.Det gånger vi ses och faktiskt pratar med varann.För ofta är passande nog upptagen i telefon då vi råkar stöta ihop.Så även nu, men den här gången var han dessutom så full och hög på livet att jag starkt tvivlar på att han överhuvudtaget skulle ha känt igen mig, men desto mer övertygad om att han säkert skulle ha kommit kravlande med något förslag om att ses och för vad som måste vara hundrade gången hooka upp. Och jag önskar att han hade gjort det för då hade jag äntligen fått avvisa honom och kunnat avsluta det här kapitlet i mitt liv som är han, men jag antar att det inte lät sig göras där och då eftersom han försvann lika snabbt som han dök upp.

Morgan Heritage är, har jag förstått nu, ett band som skulle kunna uppträda varje dag i veckan och ändå aldrig behöva spela samma låt två gånger. Dom skulle ändå behöva göra det bara för att möta publikens krav,men märk likväl, dom skulle inte behöva det.Därför tycker jag det är konstigt att dom inte dyker upp på scenen med något annat än en bestofspelning, utan spelar låtar som jag, hör och häpna, inte bryr mig det minsta om.Bara för att i nästa andetag spela någon av de låtar de gjort som jag uppskattar allra allra mest, som Liberation eller Best friend. Dock la en storkäftad ghettobrud en viss sordi på stämning då hon ytterst tvärsäkert förklarade för sina vänner att han som stod däruppe på scen och sjöng för glatta livet inte alls var Morgan Heritage, att Morgan var "sen som faaaan" och att det där bara var förbandet, så till den milda grad att jag till slut inte ville göra annat än smacka henne hårt och välriktat i fejan.Jag intalade dock mig själv att den där typen av självsäkerhet dock oftast brukade straffa sig själv och att hon säkert bara skulle ha något spydigt att säga åt den där tjocka korta bruden som mest såg ut som en finsk bärplockare med bling i öronen.Jag ville inte förudmjuka henne inför hennes vänner, jag har ju trots allt mitt karma att tänka på.

Morgan avslutade konserten med vad som är den bästa låten jag någonsin hört,nämligen Tell me how come.Hade jag haft pms, vilket jag hade under Säkertkonserten på Trästocks då jag nästan började gråta, hade jag säkert börjat gråta, och ingen hade brytt sig för vid det här laget var det helt beckmörkt.Faktum är att det nog hade varit rätt skönt, för jag tror på att gråta.Gråta gör mig glad!

Ja,jag åt ännu en langos efter Morgan.Men dom är ju så förbannat goda, vad kan man göra.Dessutom tyckte jag det var bättre att äta än att dricka,i synnerhet att äta något varmt, då det regnade och var rätt ruggigt.Att folk ändå hemfallit åt att knalla runt barfota i leran is beyond me.Jag brukar normalt sett förespråka barfotning, med Vivianne i Pretty Woman som referens men skulle aldrig gå så långt som att knalla runt på en festival barfota.Jag har jobbat som diskare så jag har stått med skit upp till armbågarna.Då pratar vi en trevlig blandning av fiskrester,potatis,morötter,kaksmulor och kaffe typ.Vad som skulle kunna vara spya om det inte vore för att det då utgjorde vad folk valt att INTE äta upp. Ändå blir jag helt förfärad och väldigt äcklad av att se dessa människor.Dom ser ut som grottmänniskor om bena.Täckta med lera upp till knäna efter att ha knalla runt som gud tänkte sig i bara fötter funderar jag på hur dom gör när dom ska gå och lägga sig klockan tre på natten och då har druckit hela dagen.Då brukar man inte vara så pigg på att gå och vaska fossingarna.Och att sova med fötterna utanför tältet när det är elva plusgrader ute är väl inte någon höjdare? För att inte tala om alla som måste få skärsår?Och efter alla skärsår en lång utläggning av sina mammor och mostrar.Någon med koll på ämnet får gärna förtälja hur detta brukar sluta.

Jag skulle inte hinna se hela Beenie Man,detta eftersom jag ville hinna med elva tåget tillbaka till Stockholm.Konstigt nog hade han fått fasligt mycket mer speltid än Morgan, även om jag föreställer mig att Morgan rent kvalitativt skulle kunnat leverera så mycket bättre. Och eftersom Morgan drog över på tiden, hann jag inte se mer än en timme av Beenie Man.För min del inleddes konserten av att jag, och alla i en radie av fem meter ifrån mig fick åse hur ett par började härja.Om vad framgick inte, men härjade gjorde dom,så väl innan som under konserten.Av vad jag förstod så skulle dom precis till att skiljas för att se konserten på olika håll, något som dock aldrig realiserades,eftersom dom ägnade i alla fall den första timmen åt att stå och tjafsa med varandra.Så till den milda grad att jag faktiskt blev lack på killen för att han förstörde hela kvällen för tjejen, då han var den som i sista stund ryckte tag i henne bara för att säga något,varpå hela intermezzot började.

Till konserten då.Till en början upplevde jag att han hade svårt att få publiken med mig, något som dock släppte rätt snart.När han sedan gav sig på No one fanns det nog ingen i publiken som inte var missnöjd.Han inledde där och då ett medley som var långt men som förvånade mig i bredd,men som jag i efterhand kan se var minst sagt publikfriande.Medleyt tycktes aldrig vilja sluta, vilket gjorde mig lite orolig för att jag inte skulle kunna se hela.Men det hann jag!Så snart det var över började jag raskt knalla därifrån, bara för att slippa gå mitt i en låt.När jag vandrade den mörka grusgången fram önskar jag att jag packat ner den där ficklampan som jag i en kort sekund övervägde att ta med mig men som fick stanna hemma.Väl ute från området hamnade jag snabbt i lag med en man som var på väg i motsatt riktning, men som när han såg mig vände om i ett försök att ragga upp mig.Något jag snällt avböjde, detta efter att han erbjudit mig först sitt telefonnummer,sedan sin mejladress, innan han förstod att jag inte var intresserad, och fortsatte sin vandring från där jag precis kommit.

Jag vet inte om det är regnet, eller det faktum att jag de senaste veckorna ätit för dåligt, men när jag väl satt mig på tåget för att snart återse Stockholm är jag feberhet samtidigt som jag tycks frysa.Efter att ha färdats raskt längs rälsen ärjag snart, efter ännu en tolvtimmarsutflykt, tillbaka i Stockholm.I kön på Donken upprörs jag över de två tjejerna framför mig som trots att det inte ska beställa ihop, står bredvid varandra.Jag hatar det för att jag är trött,febrig, men också för att det ger en illusion av att kön är kortare än den i själva verket är, och det således kommer ta så mycket längre tid.Jag hinner dock stifta bekantskap med mannen bakom mig i kön som med ett leende betraktar mina leriga stövlar och snabbt drar slutsatsen att jag varit på reggaefestivalen, varpå han säger att han valde att åka till Stockholm för att se Lasse istället.Lasse som jag förklarar att jag slutade lyssna på efter Singel och att jag nu tycker alla låtar låter likadant, något han påstår sig förstå, men ändå tycks vara beredd att betala för att se och lyssna på.Efter att jag blivit tvungen att förmana Donkendrönaren TVÅ gånger då han inte brytt sig om att ta reda på vad jag vill ha för dricka, allt till killen bakom migs småskrattande,tar jag farväl och tar mig ner i tunnelbanan, där jag i takt med att jag tar några tuggor på min burgare får se någon annan spy upp sin, stilla väntar på min tub.

Dagens Youtubeklipp - Blackstreet No Diggity

Det är när jag rappar med i den här som killen som försöker ragga upp mig plötsligt blir jätteförvånad över att sen 90tals hiphop överhuvudtaget nådde landsändan jag växte upp, än mindre att en tjej inte hade något bättre för sig( läs bara bry sig om sitt utseende) än att lära sig varje vers på låten.

Blogghuvun

Seriöst!Börjar det inte gå lite långt?Dom börjar ju bli helt jävla gigantiska?Det är ju helt sjukt!

URF pt 1

Jag åkte efter många om och men ändå till Uppsala. Efter att noggrannt ha granskat Smhi:s rapporter flera gånger dagligen under hela veckan ingsåg jag att vädret var det sista jag kunde göra något åt, det gällde bara att vara förberedd på vad som helst. Följdaktligen såg jag lika mycket ut som någon som skulle ut i svampskogen, som en genomsnittlig festivalbesökare när jag stövlade i väg till tunnelbanan strax efter klockan halv ett i lördags.

Jag inledde med att köpa en tågbiljett och var ute i orimligt god tid bara för att slippa bli stressad.I väntan på att tåget skulle avgå satte jag mig ner för att läsa och satte mig då intill ett pensionärspar som, jag svär på universum och allt heligt, förmodligen såg mer människor under den lilla stund jag satt intill än vad dom normalt sett gör under en hel vecka, för dom kunde för sitt liv inte låta bli att kommentera allt och alla.Hår,kläder,väskor,skor,gångstil,val av partner,hund,barnvagn.Allt skulle avhandlas.Jag förstod av deras dialekt att dom kom från någonstans på skaraslätten och tyckte väl att dom gott kunde få ha sitt lilla roliga, men blev också lite irriterad över att dom hade det på någon annans bekostnad, då det inte sällan fanns ett visst mått av förfäran i deras tonfall då dom såg något armt litet emobarn.Min uppsyn möttes också av ett höjt ögonbryn då jag slog mig ner,utan att jag egentligen förstår varför.

Tågresan till Uppsala gick mycket snabbare än vad jag hade kunnat föreställa mig.Sist jag åkte tåg till Uppsala var en valborg för säkert fyra år sedan då jag och en kompis åkte dit på en annan liten tolvtimmars utflykt för att bli orimligt packade.Jag minns förvånansvärt mycket från den lilla turen men tyvärr inget som ämnar sig för tryck.

Jag hade förutseende nog, då detta var mitt första besök på URF tecknat ner en kort vägbeskrivning och var rask i stegen då jag följde den i riktning mot festivalområdet, då jag oroade mig för att endagsbiljetterna som ett straff från universum just i mitt fall skulle komma att sälja slut bara minuter innan jag hunnit fram.Men tydligen tolerar inte universum att ens jag ska ha sådan otur för jag kom in!

In på ett område som gapade ganska stort och tomt.Så stort och tomt att jag undrade om detta var något som skulle hålla i sig länge.Halva nöjet med att åka på festival är att titta på människor, och om det då inte är några där, ja då är ju halva nöjet som bortblåst.Och dessutom märks det så mycket tydligare att man är själv om det är folktomt och dagsljus.

Jag hann dock inte oroa mig för det särskilt länge då Glesbygdns spelning skulle inledas ganska snart.Men innan det hann jag avvisa en stackars människa som,när jag gjorde så, mest såg ut att börja gråta vilken minut som helst.Ännu en av nackdelarna med att gå ut själv.Man blir lätt måltavla för andra, inte sällan av motsatt kön, som också är själva.Och eftersom man är själv tror dom att man är i desperat jakt på sällskap,vilket också föranleder dem att tro att man aldrig för sitt liv skulle komma på tanken att avvisa dem, och också gör att dom blir minst sagt förvånade när man ändå har mage att göra så. Välja den brutala,utelämnande ensamheten framför att stå och kallprata med en främmande människa? Hur vågar hon?

Glesbygdn var bra.Lite lagom småputtrigt och vad jag skulle våga mig på att säga en mycket bra inledning på festivalens sista dag.Till en början hamnade jag bredvid vad jag snabbt förstod var en (manlig)musikjournalist.Dessa är ofta långa,smala,popkilleklädda och alltid med händerna i kors,surmulna,buttra och ofattbart koncentrerade på spelningen.På sin höjd stampar dom lite i takt med höger fot, men skulle aldrig våga sig på att gunga med, oavsett hur bra bandet är.Det är dessa män som jag inte kan konkurrera med.Dom sätter sin neutralitet på ett gig före allt annat.Väl i tryck kan dom vara helt till sig av hur underhållande spelningen var, men att avslöja det det minsta under själva spelningen? Aldrig!Dom tar sig själva på alldeles för stort allvar för att bli tagna på allvar.

Väl avklarad ramlade jag på en bekant som jag bara och endast träffar när jag är ute.Denna man har ett begränsat ordförråd,för han upprepar samma fråga gång på gång på gång, något som är minst sagt tröttande.Jag är väl inte ett mingelproffs men kan vara nog så intressant i rätt sällskap.Här tar dock samtalsmämnena slut snabbare än snabbast. Vilket jag finner så väl sorgligt som lite frustrerande. Men det var inte så mycket därför, som det faktum att jag ville komma i rätt stämning inför Alborosies spelning som jag valde att rätt snart efter att vi skiljts åt köpa mitt första glas vin.

Och komma i rätt stämning gjorde jag.För dom som inte hört Alborosie skulle jag bäst beskriva honom som en gröt.Det kan vara minst sagt svårlyssnat och ännu svårare att ta till sig, så grötigt är det.Det tog mig ett halvår att tycka det var bra, men nu är jag frälst och gör mitt yttersta för att frälsa så många i min omgivning som bara möjligt, dock med väldigt sviktande resultat. Själv spelningen haltade en aning.Stundals var Albo mycket bra, medan han emellanåt tappade fokus och lät det fladdra i väg alldeles för mycket.Konserten hade nog vunnit mycket på att vara placerad något senare.

Precis som så många gånger förr har polisen i Uppsala hårdbevakat festivalen i jakt på narkotika, och det med vad man får anta i deras ögon är ett lyckat resultat.Själv tycker jag det hela är ganska skrattretande.Till att börja med är festivalens hela paroll " Säg ja till reggae nej till droger". Detta antar jag att artisterna vet om, varför dom ändå är så pass korkade att dom ändå tar risken att bli ertappade på en festival som är så välbevakad som URF är för mig ett mysterium.Och att förrena artister som inget annat gör än sjunger om hur härligt hö är, med en sådan paroll är även det lite absurt, men också av vad jag förstått fullkomligt nödvändigt. URF kan säga ja till reggae hur mycket som helst, men att Alborise sedan ändå väljer att sjunga Herbalist,och då få halva publikhavet, som på sina ställen föga förvånande luktade både det ena och det andra, att sjunga med, är i mina ögon inte så mycket annat än ett ( om än ett mycket pubertalt sådant) fuckyoufinger till allt och alla. Det hela blir bara en aning bisarrt, i synnerhet eftersom jag har svårt att tänka mig att polisen i Göteborg gjort lika mycket för att ertappa NERD eller Lil Kim med en haschpipa i högsta hugg.

I väntan på Morgan Heritage hann jag äta en och annan langos.Faktum är att jag inte tänker säga hur många, bara det att jag garanterat klarar mig till nästa sommar.Men det är ju så freaking jävla gott med langos.Just dom jag åt var dock lite hårda i mitten så jag hoppas på bot och bättring till nästa år.

Jag hann också blänga lite lagom mycket på en gammal bekantskap som visat sig vara den förmodligen största dramaqueenen jag någonsin kommer träffa i hela mitt liv.Han är också, föga förvånande, en uppmärksamhetshora av rang, och att därför se honom studsa runt kring en djembetrumma kom inte som någon överraskning.Även om jag sett folk som är fasligt mycket skickligare än honom, och har så ofattbart mycket mer utstrålning än honom, så lyckades han rätt snart med vad jag får förmoda var hans plan, för timmar senare såg jag honom från vad jag hädanefter kommer kalla hans fanklubb.

Dagens Youtubeklipp - Eve ft Alicia Keys Gangsta lovin

Från en eve till en annan.

Greek

Jag är kär i en serie.Greek är allt jag behöver,och har allt jag saknar hos O.C, Gossip Girl, One Three Hill.

Det är gjort med glimten i ögat,med en enorm finess och humor, med ett gigantiskt mått självdistans.Jag skulle faktiskt vilja tillstå att de andra serierna inte kan mäta sig med Greek. Men så är kanske inte serien någon ungdomsserie, utan snarare en mycket skruvad sådan som mer lutar åt komedi. Här driver man friskt med så väl collegeväsendet och deras föreningar, något som vi svenskar förmodligen aldrig kan relatera till, men som vi med alla high school filmer lärt oss göra.Man kombinerar det med ett mycket bra manus som sällan känns särskilt tillgjort, vilket till största del är dom underbara skådespelarnas förtjänst.Skådespelare som väl emellanåt tenderar överspel,men som ändå för sina karaktärer med stor trovärdighet.Vilket med tanke på att serien är en satir, ju borde vara ett omöjligt uppdrag.

Greek Kanal 5 19.00

Rocky who?

På de nätdejtingsajter jag är medlem på har jag lite skämtsamt nämnt mitt intresse för seriefiguren Rocky,då jag är närmast besatt av serien, och aldrig skulle få för mig att låta en man komma mellan mig och min kärlek för Rocky. Dock verkar män,för hör och häpna det är mest män som skriver till mig, till att börja med inte veta vem jag menar när jag skriver om en tecknad hund, inte förstå att jag dessutom skämtar, utan undrar istället vad det är för ras, om han är en snäll hund,hur gammal han är etc etc etc.Saknar dessa män(niskor) läsförmåga?Har de levt i en kokong utan tidningar hela sitt vuxna liv?Hur är det möjligt att det finns stockholmska män i åldern 20 till 40 som inte vet vem Rocky är?

P.s. Jag svarar givetvis inte på dessa brev eftersom jag inte vet hur jag skulle förklara för dem att jag menar en tecknad hund, vilket jag ju faktiskt skrivit i presentationen.

Dagens Youtubeklipp - Shareefa I need a boss

Dagens Youtubeklipp - The streets Blinded by the lights

Om det inte vore för att han har så fula tänder så skulle han ju vara riktigt söt.

Dagens Youtubeklipp - Kelis Get along with you

Som jag älskade den här låten, som jag älskade den här videon.Men som det mesta producerat då känns det väldigt daterat.I allafall i mina öron.

URF or not to URF

Precis som säkert hundra gånger förut fick jag idag beskåda hur biljetterna till URF tog slut framför mina ögon.Jag undrar alltid hur det här lyckas hända, och hur det alltid lyckas hända mig?Det hände senast när jag skulle boka biljett till Finland i början på juli, bara för att jag envisades med att försöka vara kall i magen och hoppas på något bättre.Då slutade det med att jag fick sitta på planet asbakis efter Jah Curekonserten, istället för att ha haft ännu en dag att softa på i Stockholm.Come to think of it så kanske det var därför min väska försvann, bara som ett omen för att jag måste bli snabbare på att fatta beslut.Det hände även när jag skulle boka hemresan från Norrland, för att jag segade då fick jag åka från Umeå istället för Skellefteå.Hur fan är det möjligt?Och så idag då.Då sitter jag där och undrar om det verkligen spelar så stor roll att spara sjuttio spänn genom att ta ett förköp, eller om jag inte ska köpa i entrén istället. Och ger mig själv hundrade repriseringen av Cityakuten på mig att fundera över saken.Bara för att när jag återvänder till datorn mötas av en svart liten ruta som med all önskvärd tydlighet låter mig veta att det är helt uppbokat och att evenemanget inte går att boka för närvarande.På mindre än en timme har det alltså gått från grönt till svart.Biljetterna till en festival som kommer pågå till större del i regnväder och tio plusgrader, vilket har varit anledningen till att jag överhuvudtaget har tvekat, har alltså lyckat sälja slut på sina biljetter på mindre än en timme.Jag vet att jag fortfarande kan köpa biljetter vid entrén och förmodligen kommer göra så, men om det skulle visa sig att biljetterna även där är slut så kommer jag göra så slut med universum, eller fråga mig väldigt länge och väl vad universum försöker säga mig med detta.

Dagens Youtubeklipp - Perfect day Various artist

Min lillebror älskade denna.Han tyckte killen med taskiga tänder såg så rolig ut.Därför spelar jag denna för honom och hoppas att hans födelsedag blir perfekt.Puss på dig. I WILL ALWAY BE YOUR SOLDIER.

Tv-tipset

Buhu.Jag missar Kobra intervju: Robyn.Ni som kan,se det!Robyn överraskade mig i sitt sommarprat och jag är väldigt nyfiken på vad hon kan tänkas ha att säga i den här intervjun, som jag väl får se på nätet då.

Kobra intervju: Robyn. Svt 2 21.30

No air

Jag bara döööör.Så bra är det.Serre!!!Måste också flika in att det är beundransvärt att SYTYCD vågar vara så politiska ändå,förra säsongen fick kritik när dansarna gjorde en gemensam koregrafi till John Mayers Waiting on the world to change, och anklagades då för att ta avstånd från kriget från vissa håll.Denna koreografi säger varken bu eller bä, utan ger i mina ögon på ett utmärkt sätt prov på att illustrera mångas verklighet, utan att för den skull ta ställning.

Gubbslem

Hur kan skolledningen tycka att det räcker med en varning?Hur?Förstår dom inte att eleverna, och föräldrarna för den delen, helt tappar förtroendet för dem, genom att inte ta deras anmälan på allvar? Det är så jävla sorgligt och väldigt väldigt pinsamt.Sånt här borde fan inte få hända i Sverige 2008.Att jag sen är mer reaktionär än på mycket mycket länge, det hör inte hit.

Stoppa valfriheten

Jag hatar min beslutsångest.Den har jag närt i många år nu, med betoning på ångest.Jag vet att jag inte kan fatta rätt beslut för att jag oavsett vilket beslut jag än fattar kommer tycka att jag fattat fel beslut.

Nu står jag och väger om jag överhuvudtaget ska ge mig in i projektet det kommer innebära att åka till Uppsala Reggae Festival.Det som talar för är bra musik.Allt annat talar emot.Jag har gett mig själv fram till torsdag att bestämma mig.Eftersom vädret är så jävla crappy kan jag inte ens kolla om mitt tält är helt.Inte för att jag tror att någon kommer bry sig ifall mitt tält har en trasig tältpinne,sannolikheten att jag hamnar i någon annans är rätt överhängande, och sannolikheten att jag lämnar tältet åt sitt öde när jag vaknar på söndagmorgon är ännu större.Jag har en sovsäck men inget liggunderlag och jag tänker inte köpa ett bara för en fjantig festivals skull.Men ändå.Jag vill vara fly när jag tältar.Leva upp till bilden jag har av mig själv som någon som kan det här med friluftsliv.Men hur mycket jag än vet att jag kan det här med friluftsliv efter 26 år med en friluftstyrann som tvingat mig plocka bär tre veckor om året, så börjar jag bli för gammal för kylan,leran och fyllan.Så vad är alternativen? Bo på vandrarhem? Ta en taxi hem? Skippa sista akten och ta sista tåget? Alla dessa val tar död på mig.Den som överlever får se.

Dagens Youtubeklipp - Linkin Park In the end

Pappa och jag

Jag är uppvuxen med min pappa.Vilket väl kanske idag inte är särskilt speciellt, men då jag växte upp var det.Och pappa var pappa på sitt sätt.Han sket fullkomligt i att läsa den där lilla boken som skickas fram och tillbaka mellan lekis och föräldrarna så jag fick själv hålla reda på när jag skulle ha med mig matsäck till utflykter och dylikt.Men frukten till fruktstunden kom han alltid ihåg.Han började dock tröttna på att köpa äpplen och bananer så en gång fick jag ta med mig kiwi, och blev nog den koolatste tjejen i gruppen. Jag minns det som om det var igår.Man kunde köpa popularitet med en kiwi!Men den kunde vara borta lika snabbt.Lika snabbt som det tog alla andra att tjata sig till att också få med sig kiwi till fruktstunden.

Ekomjölken och jag

Jag har nu läst några artiklar om det här med att Arla ska sluta producera ekologisk standardmjölk, men fattar fortfarande inte varför, så om någon som fattar kan förklara det så att ett litet barn förstår skulle jag bli mycket tacksam.Det vore väl smartare att dra in de produkter som INTE säljer lika bra som standardmjölken,istället för att dra in den produkt som säljer bäst?

Liten i stora världen

Spana in den korta bruden med långt rött hår.Fundera sedan en minut eller två varför hon är den enda som inte har en kockrock som passar henne.Är det tänkt att förstärka intrycket av henne som liten,brudig,dum,naiv och korkad, eller fanns det helt enkelt inte kockrockar i hennes storlek? Eller tycker jag att den ser större ut än vad den egentligen är eftersom hon är liten,dum,naiv och korkad?Det är sånt här som jag retar mig på helt i onödan, när jag inte har något bättre för mig.