Walking on broken glass

På väg ut till Arlanda finns någonstans längs vägen en bilsalong av något slag. Det kan också vara en köksinredningsaffär, jag minns inte så jävla noga. Den här affären, eller om det nu är en bilsalong, har gigantiska panoramafönster. Väggen som vätter mot vägen är inte ens en vägg, det är ett enda stort fönster. Och varenda gång min kompis kör förbi där är det enda han tänker på hur det skulle kännas att stanna bilen, plocka upp en lagom tung sten och bara smasha rutan. Han lockas som fan av tanken så mycket att han inte kan låta bli att tänka den varje gång han kör förbi. När jag precis hade flyttat till Stockholm kände jag precis likdant inför presentbutiken som ligger på hörnet av Radisson Sas Royal Viking. Jag föreställer mig att det vore så ofattbart jävla skönt att få go nutters på den butiken. Helst med ett baseball trä. Börja med att måtta slag efter slag efter slag efter slag mot skyltfönstren för att sedan jobba mig vidare in i affären och krossa varenda litet yttepyttigt porslinsdjur som någonsin satt sin fot i den där affären. Det vore skönt. Det vore det verkligen