När jag växte upp kände pappa att han hade något slags ansvar för min popkulturella allmänbildning. Därför repeterade han så fort tillfälle gavs, som ett mantra vissa saker. Så fort en låt, som var ledmotivet till någon film för typ hundra år sedan, spelades på radio, kunde han börja tjata om vilken film den var med i, vem som regisserat filmen, vem som spelade huvudrollen och hur filmen slutade. Typ.
Därför fick jag också, varje gång serien Highlander visades på Svt någon gång i början på 90-talet höra att det ursprungligen var en film med Sean Connery, att det var Queen som gjort ledmotivet, att Freddie Mercury var bög, dog i aids och var ihop med en balettdansös. Han hade en viss osviklig förmåga att sväva ut, leka associationsleken. Något som tycks ha smittat av sig. Jag minns i alla fall att jag fann det ganska störande. Allt jag ville var ju att kolla på Highlander, och det i fred.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar